Kameran är alltid med. Antingen den som finns i smartphonen eller den lilla behändiga och kompakta. Korten som tas blir många under ett år. Oftast brukar det bli flera exemplar av varje motiv. Allt lagras sedan på stordatorn och i slutet på året brukar den lilla ångesten komma. Orkar man med att sortera och välja ut så att en fotobok kan skapas även detta år?
Det brukar gå åt några rejäla portioner av suckande och ojande innan det bara är att "ta tjuren vid hornen" och sätta igång. Då brukar lusten konstigt nog infinna sig och har man bara föresatsen att allt inte ska bli klart omedelbums fylls sidorna undan för undan. Plötsligt blir det ett omilt uppvaknande när det är uppenbart att alla ögonblick och fotoklick under året inte får plats. Urval måste göras och begränsningar blir aktuella. Så efter träget arbete och många timmar framför datorn är det fixat. Ett tryck på sänd-knappen och vips laddas allt upp på fotofirmans server. Någon vecka eller två senare dimper fotoboken ner i brevlådan. Ytterligare ett år är dokumenterat och bokhyllan fylls på med minnen och upplevelser. Det känns gött!
Naturligtvis riktas mycket av kamerornas fokus på barnbarnen. Utfallet har under flera år också sammanställts i en särskild fotobok där bara den yngsta generationen figurerar. Funderingar poppar upp emellanåt: tittar dom överhuvudtaget på dessa kort som är samlade mellan två hårda pärmar? Går det att konkurrera med youtubeklipp och insta? Ställer frågan så där lite diskret och försiktigt till en av föräldrarna. Svaret andas förvåning med uppspärrade ögon: det är husets mest välbläddrade böcker!!!
Så även kommande år lär det tas många foton ... och visst skulle det vara bra med en ännu vassare kamera ... en sådan finns visst i den senaste versionen av iphone 😉 ... och så blir det väl som vanligt nya ångestkänslor så småningom ...
