fredag 8 november 2019

Murens fall ...

I dagarna är det 30 år sedan Berlinmuren började rämna och det blev fritt fram för östtyskar att lämna landet. Något år senare upplöstes också DDR som nation. Detta som en följd av kommunismens sammanbrott i hela Europa samt Sovjetunionen.





Minns med avsky när jag som tonåring första gången stod framför muren i Västberlin. Bakgrunden var den att mina föräldrar hade ett utbyte med en organisation som möjliggjorde att skolbarn i Västberlin fick möjlighet att tillbringa några sommarveckor i Sverige. Som värdpar blev de naturligtvis bjudna tillbaka. På plats fick vi besöka många platser i den forna tyska huvudstaden. Första besöket vid muren en gråmulen dag var dramatisk. Vår ledsagare berättade utförligt om tillkomsten av "Die Mauer" och hur detta präglade vardagslivet. Han berättade om de vita korsen där flyende brutalt hade skjutits ner av sina landsmän när de flydde från öst. Han berättade om tragedierna när familjer splittrades och den enda kontakten man nu hade var genom att då och då kunna vinka till varandra på var sin sida av muren. Allt var så fruktansvärt. Detta har så påtagligt beskrivits av punkbandet Ebba Grön i låten "Die Mauer" som utkom 1982.


Det blev flertalet besök genom åren som orienterare. Kontakter knöts och berättelserna man fick till sig om livet i öst var skrämmande. Hade i många år kontakter med orienteringsentusiasten Gerhard och hans familj men vet inte idag var han finns eller om han fortfarande lever. Stasi som var nationens säkerhetspolis hade stenkoll på honom. Därför blev det aldrig några politiska diskussioner i hans hem av rädsla för att vara avlyssnad. Men i skogen och ute i det fria vid exempelvis TC för en orienteringstävling var det fritt fram att vittna och fundera kring hur det egentligen förhöll sig i ett system som av makthavarna betecknades; "Die Socialismus ist der größte kraft unsere Zeit". Minns väl denna slogan eller slagord för på hyreslängan där Gerhard bodde fanns ett stort rött plakat uppsatt med den texten. Minns att Gerhard alltid gjorde en kräkreflex när han passerade förbi.


Det finns många andra minnen som skulle kunna förmedlas och som understryker varför det var så oerhört skönt och så befriande när den förhatliga muren rämnade och då också ett genomruttet politiskt system