Kan man lära något av Brexit? Ja, ingen kan väl ha undgått att följa allt som förevarit sedan det engelska folket föstade för om ett utträde ur EU. Dock var marginalen liten, mycket liten. Lämna-sidan vann med 51,9 procents röster.
Sedan dess har det varit något av vad man i skolan fick lära vara "polsk riksdag". Det betecknas som ett stormigt möte utan resultat, som i överförd bemärkelse kan avse oreda eller kaos i allmänhet. Uttrycket härstammar från de historiska polska riksdagarna där varje adelsman hade absolut veto. För att ett beslut skulle vinna laga kraft krävdes enighet, vilket endast med svårighet kunde uppnås.
Man undrar hur länge det engelska folket och deras företrädare orkar att hålla på. Och vad händer sedan. Efter stormen dånar dyningarna, säger ordspråket. Hur länge kommer dyningarna dåna efter den infekterade debatten som uppenbarligen på många sätt splittrat United Kingdom.
Kanske skulle man i alla organisatoriska sammanhang där djupare splittring finns och där åsikterna drar rejält åt olika håll tillämpa så kallad kvalificerad majoritet när beslut fattas.
Det innebär att ett förslag vid en omröstning måste antas av en majoritet som är större än hälften av de röstberättigade. Den kvalificerade majoriteten uttrycks exempelvis som ⅔ (två tredjedelar eller 66,67 %) eller ¾ (tre fjärdedelar eller 75 %). Gränserna syftar till att ge skydd och värna om minoriteten men också för att förhindra att viktiga förändringar beslutas genom en tillfällig enkel majoritet.
