Återblick #4 ...

Ta det inte personligt 10-talet men det är slut nu! Ett decennium som i det stora och övergripande perspektivet inte kan förknippas med positiva och behagliga känslor. Despoter som styr och ställer i världens stora nationer. Underhuggare som stryper samtal, tystar röster och förföljer oliktänkande. Arméer som sprider skräck, död och förintelse. Ja, listan kan göras lång på destruktiva händelser som spelats upp och fortfarande levandehålls.

Men det finns hopp. En liten flickas röst kan skaka om även den mäktigaste. Oj, vad han måste känna sig hotad, USA:s president, när han måste ägna så mycket energi, möda och kraft åt att förlöjliga, håna, skymfa och göra narr. Heja GRETA och alla andra "gretor" som obstruerar, höjer sina röster och knyter sina nävar. Det finns mycket hopp!

I det lilla och närapåliggande perspektivet har decenniet bjudit på massor av härliga upplevelser och händelser. Man har blivit ännu rikare ... rikare på upplevelser!

Mycket (egentligen det mesta) är kopplat till orienteringssporten med resor, umgänge, samvaro, tävling och glädje. Det är sanslöst häftigt att vara tillsammans och ha ett förenande intresse över generationsgränser och nationsgränser. Fler borde orientera - världen skulle förmodligen då vara lite snällare, bättre och trivsammare. 

Fotoböcker, bloggar och andra sociala medier säkerställer att man kan minnas när och var det ena eller andra inträffade. Några axplock:

2010

- Yngste sonen gifter sig med Anni. Vi överraskades. På inbjudningskortet stod det att Alvin, barnbarn #3, skulle döpas. Vi satt där i kyrkbänken när en bröllopsmarsch spelades upp. Teaterviskade till hustrun: nu har kantorn tagit fel nothäfte! Men så var det inte. Istället blev det både vigsel- som dopceremoni.

- 60-årsdagen firades på Cypern med barn och barnbarn.

- Många blev dagarna i Norge där orienterings-VM avgjordes.

- På hösten blev det orientering i Istanbul bland annat med en spektakulär sprinttävling i basarkvarteten.

2011

- SM i orientering. Mycket jobb i rollen som tävlingsledare. Oj, så vi slet med förberedelserna denna regniga höst.

- Långresa till Sydamerika naturligtvis med många orienteringstävlingar på programmet: Peru, Equador, Galapagos, Colombia, Costa Rica ... segling till Nicaragua och längs Costa Ricas kust och avslutningsvis till Panama.

2012

- Valde att gå i pension den 1 augusti. Inget oväntat eller förhastat. Hade redan under tidigt 70-tal, i en betygsuppsats i sociologi, hintat om att man i framtiden skulle pensionera sig runt 50-55. Nu blev det i en ålder av 62.

- Vårresa till Nizza, Monaco, Korsika, Sardinien och Rom ... orientering förstås!

- Broder Bengt fyllde 60 och då gällde Turkiet med barn och barnbarn under en vecka.

- Pappa Herman gick ur tiden nästan 93 år gammal.

- Resa under senhösten till Kuba ... jodå några orienteringstävlingar stod på programmet.

2013

- Ett barnbarn till, det fjärde. Lova kom till världen i slutet på juni.

- Gunilla fyllde 60 och detta firades med resa till Teneriffa. Barn och barnbarn var naturligtvis med.

- Vårlig orienteringsresa till Turkiet, Kosovo, Makedonien och Italien.

- Under senhösten till Rom med häftiga orienteringslopp i historiska omgivningar.

2014

- Resa under vårmånad till Slovenien, San Marino och Italien.

- Badresa till Kos med barn och barnbarn.

- VM i orientering avgjordes i Italien och naturligtvis var vi där.

- Långresa till Argentina, Uruguay och Brasilien med veteran-VM.

- Gunilla blev pensionär.

- I slutet av året till USA där yngste sonen med familj nu bodde. 

2015

- Året började i USA med besök i bland annat Washington och New York.

- Orienteringsresa till Cypern och Turkiet under tidig vår

- Resa till Thailand under maj månad - men ingen orientering. Det blev istället 19 yogapass á två timmar!

- Resa igen för orientering och en massa annat på Sri Lanka, Maldiverna och Indien under november.

2016

- Fjällresa på nyåret i Idre med barn och barnbarn.

- VM i orientering avgjordes i Strömstad. Fick rycka in som förbundskapten för sju länder som inte hade någon ledare på plats. Roligt och häftigt att återigen ta på sig landslagsledarrollen.

2017

- Årets första resa till Neapel och Pompeji ... orientering förstås!

- Andra resan till Neapelområdet för vandring med barn, barnbarn, syskon och syskonbarn.

- Tidig höst bar det iväg till Montenegro och en femdagarstävling i sanslöst hett och soligt väder.

- På barns och barnbarns höstlov blev det orienteringsvecka på Sicilien.

2018

- Cykelresa till Bordeaux ... ja, det blev flyg till kuststaden men sedan väntade dagliga cykelturer bland vindruvsodlingar och vingårdar. Naturligtvis avsmakades druvornas safter.

- Med barn, barnbarn, syskon och syskonbarn ställdes kosan till först Barcelona och sedan vandring i Andorra. Detta mitt i sommaren.

- Det blev höst och även höstlov och detta år orientering i Pisa, Italien, med barn och barnbarn.

2019

- Året inleddes i Norge där det åktes utför Hafjells sluttningar.

- Sommarveckor i Italien: turistande i Venedig, vandring i Dolomiterna och fem dagars orientering i Cortinatrakten.

- Till Madeira en vecka under december. Det gav mersmak!

Återblick #3 ...

Årets näst sista dag. Med ålderns rätt kan man emellanåt hävda att man upplevt en hel del. Det stämmer fast inte trodde jag att en vandring i Dolomiterna, Italien, skulle sätta sådana intryck och avtryck detta år. Det var inte det första besöket i de norditalienska bergen. Det har blivit en del turer dit genom åren. Men inget tidigare besök har varit så magnifikt som dessa dagar i slutet på juni.

Tillsammans med barn, barnbarn, syskon och syskonbarn ställdes färden till Val di Fassa efter några dagar i Venedig. Där väntade vår vandringsguide. Där väntade också ett sanslöst fint och vackert väder. Graderna var omkring de underbara trettio, solen sken och himlen var sjusärdeles knallblå.

Dagsturerna varierade och inleddes varje morgon med gondollift upp till 1500-2000 meters höjd. Där började vandringarna bland mäktiga berg och fantastiska utsikter.

Den dagliga höjdpunkten var den medburna lunchen av italienskt stuk som dukades upp på marken. Oj, så mäktigt det var att inmundiga diverse läckerheter med branta berg som kuliss. Den tredje dagen intogs lunchen på 3200 meters höjd - vilken upplevelse inte bara för den yngsta generationen utan också för den äldsta.

Då och då passerades en refugio som erbjöd svalkande dryck. Njutningen var total!

Återblick #2 ...

Ytterligare tre fotoklick av det som inte hände under det gångna året.

Återblick #1 ...

Så här mot slutet av året brukar tillbakablickarna i tidningar, radio och TV vara åtskilliga. I år är det dessutom slutet på ett decennium. Denna blogg vill naturligtvis inte vara sämre. På begäran kommer idag några fotoklick om det som inte hände.

Fundering ...

Vad är stort i idrott? Ja, man kan ställa sig den frågan efter att ha läst diverse sportjournalisters reflektioner efter att Tove Alexandersson tilldelats dagbladsguldet för några veckor sedan. Är det hur ansträngande prestationen är eller hur många utövarna är eller hur många supporters/anhängare det finns eller hur ofta sporten återspeglas i media eller hur mycket pengar som är inblandade eller vad journalister tycker är häftigt osv. Det finns många olika ingångar och utgångspunkter innan man kan sätta epitetet "stor", "liten", "marginell" eller "?????".

Dagens Nyheters Johan Esk avslutar en krönika med följande reflektion:

"Alexandersson är också bäst i världen i skidorientering. I vinter ska hon testa på skidalpinism men i framtiden hoppas jag mest att hon testar något annat. Friidrott.

Det skulle vara oerhört intressant att se hur Alexandersson skulle klara sig på löparbanorna. Hon har själv pratat om att testa 5 000 meter.

En framgång där skulle säkert inte betyda mer för Tove Alexandersson men det skulle bli ett ännu större erkännande för orienteringssporten."

Är man lite elak skulle man kunna säga att för Esk är friidrotten grundnormen eller utgångspunkten ... Tove bör spinga 5000 för då får man en värdemätare på hennes prestation. Han insinuerar också att om hon skulle göra en topptid skulle detta innebära ett större erkännande för orienteringssporten. 

Förstår inte riktigt denna böjelse sportjournalister har att försöka kora den "största och ultimata" idrottsgrenen. Det är det omöjligas konst. Jag tror att världseliten inom vilken idrott som helst har så långt utvecklade och specifika kvalitéer att det är omöjligt att väga och jämföra den ena med den andra. Begreppet "stor" handlar därför mer om hur många åskådare/supporters/anhängare som flockas kring olika idrotter samt mängden pengar som finns med i sammanhanget än rent idrottsliga kvalitéer som kondition, styrka, teknik, koordination, snabbhet osv.

Julmöten ...

Det blir mycket ”umgåsande” dessa dagar. När juldagen randades var det bara att förbereda sig för den traditionella speldagen. Nu handlade det inte om trav, lotto eller tips utan om sällskapsspel. Julklappsspelen fick sig några omgångar och naturligtvis favoriter i repris typ När-då-då.

Nyheten för året var "Kalabalik" - ett strategiskt partyspel med mycket humor. Här fick fantasin flöda beroende på uppdrag och chanser. Vissa kunde uppfattas som opassande och stötande, men man kan ju alltid välja bort dessa och det gjordes av den dygdiga och sedesamma äldre generationen. Vi hade dock roligt med många skratt, tankar, gissningar, mimik och ljud.

Det yngste sonen med familj stod för värdskapet och den superba middagen för det stora sällskapet.

Mycket stillasittande inomhus kräver det motsatta - rörelse utomhus! Därför passade Annandagspromenaden i Lilla Edet perfekt. En tipsrunda med avslutande fika i OK Gipens klubbhus med återseende och möten med gamla kompisar och kollegor.

Nu tonas umgåsandet ner några dagar och detta som uppladdning inför nästa omgång - nyårshelgen!

Julreflektion ...

Tomten gjorde succé, barnbarnen var nöjda med klapparna, skinkan smakade som vanligt, julgodiset satt fint - med andra ord, en kul julafton!

I Svea Rike ser vi till att få många juldagar med mat, umgänge, avkoppling och samvaro. En viss skillnad mot barnaårens julfirande söder om ekvatorn. "Svenskkolonin" levandehöll nordiska traditioner men för övriga var allt fokuserat till juldagen och sedan var allt över. Så var det också när yngste sonen med familj jobbade i USA och vi var på besök. Mycket glitter, ljus, och jingle-bells och så avverkades allt firande den 25:e december. 

Noterade under vistelsen på Madeira för några veckor sedan att bland utsmyckningarna hade det ursprungliga julbudskapet en särställning. Julkrubborna med vise män, herdar och naturligtvis Jesusbarnet hade en central plats. Installationerna var också av storformat. Det handlade inte om en liten undanskymd plats med miniatyrfigurer utan om kolossalformat.

Här på hemmaplan är det inte lika vanligt. Har knappt sett en julkrubba i något av varuhusens skyltfönster eller i köpcentrats galleria. Undrar då och då om hur mycket koll unga generationer har på jultraditionen som sådan - var kommer den ifrån egentligen?

Tror dock det är viktigt att ha den insikten. Detta för att skapa förståelse för den svenska kulturen och värderingarna sådana som de är. Men också för att förstå kulturer och värderingar som inte har sitt ursprung från vad som hände i Betlehem för över 2000 år sedan.

Det får kanske bli en stunds uppdatering för barnbarnen under en vilopaus från leken och sysslorna med gårdagens julklappar.

Julen är här ...

Julafton igen ... och då också alla traditioner man anammat och utvecklat. Det innebär mycket samvaro och gemenskap. Lägenheten kommer att fyllas med barn, barnbarn, syskon och syskonbarn. 

Det minsta barnbarnet säkerställer att tomtemyten "levandehålls". Sedan halvannan månad tillbaka har hon med en sexårings energi präntat ner alla sina julklappsönskningar. Det blev en lång lista vilket fick en av föräldrarna att utbrista:

- men Lova det kostar ju jättemycket!

Flickebarnet tittade upp med en förvånad min, hon var som ett stort frågetecken innan den för henne självklara slutsatsen kom:

- men det är ju tomten som betalar!!!

Nu återstår att se vad tomten har i sin säck ... jo, tomtebesök har säkerställts genom förstående granne. Blir det en "Disney Frozen 2 Elsa Docka", en "Dream Collection sminkdocka" eller kanske "Kids Dough Superpack leklera"?

De egna önskningarna till tomten är av lite annorlunda karaktär typ att det är snöfritt när vårorienteringarna sätter igång och att banorna i H70-klassen är lagom långa men gärna svåra!

God Jul!

Minnesrikt ...

Årets "wow" bland årets 79 tävlingar genomfördes i juli månad i Italien. Med "wow" menas något som stack ut och var extremt. Det kan handla om typ terrängen, bansträckningar, något unikt och/eller specifikt.

Två av etapperna under Italiens femdagars avgjordes vid Misurina. Orten är mest känd för att skridskotävlingarna vid OS 1956 avgjordes där. Sigge Ericsson fixade då ett guld till Sverige. Orten ligger på över 2000 meters höjd och de omgivande bergen är ännu högre.

Terrängen var rejält brant. Löpunderlaget handlade mycket om pinnar och vindfällen samt högt bärris. Tunglöpt var namnet!

Denna dag stod solen högt, himlen var knallblå och graderna var svettiga. Det blev en utmaning dels orienteringsmässigt men också vad gäller löpningen. Trots detta var det en speciell upplevelse med sagolika vyer och spännande terrängformationer - wow!

Bemärkelsedag ...

Vintersolståndet är tidpunkten på året när solen har sin lägsta middagshöjd, vilket sammanfaller med den kortaste dagen. Detta inträffar när jordens rotationsaxel lutar mest bort från solen. Så har det varit idag och dagen idag har verkligen varit grå och mörk även om en glimt av solen skymtade vid middagstid. Snön lyser med sin frånvaro och det närmaste en snögubbe som synts i denna del av landet är den "installation" någon okänd roat sig med att göra.

Tidigt denna morgon för tio år sedan ringde yngste sonen med glädjebudskapet att ett blåögt gossebarn anlänt. Oj, vad kul det var med ett tredje barnbarn! Igår blev han "tvåsiffrig" och naturligtvis firades de tio åren med lite julprägel.

Undrar om han i framtiden kommer minnas denna dag. Har själv inte några som helst minnesfragment av lördagen den 14:e maj då jag själv fyllde tio. Det enda jag vet är att det var helg och jag var på hemmaplan i Appelsbosch, Sydafrika. Veckodagarna spenderades då på den tysk-engelska internatskolan i Harburg. Förmodligen var det födelsedagsfirande med tårta som fixats av våra hembiträden Rose och Julia.

Ingen höjdare ...

Banorna på orienteringstävlingar varierar. Ingen tävling är lik den andra. Dock blir det emellanåt trista och inte särskilt utmanande banor man ställs inför. Banor där orienteringsmomentet är lite för enkelt om inte intetsägande. Av årets 79 tävlingar var det inte svårt att nominera avslutningsetappen på Tre skåningar och en Dansk till årets "blaha". Det var för simpelt, för enkelt och riktigt andefattigt. Tävlingen är trots allt en av de största sprintevenemangen i Sverige och då bör kvalitén också finnas där. 

Nu ska inte banläggaren hängas utan det handlar mera om valet av område som gjordes någon gång i planeringsstadiet. 

Byta strategi ...

TV-nyheterna kom med beskedet att Socialdemokraterna inte längre är partiet med flest anhängare. Nu ska man alltid ta opininonsmätningar med en nypa salt. Det är lätt att skeenden och händelser i tiden präglar vad folk tycker just för tillfället. Men Löfvén och hans polare har uppenbarligen bekymmer. Trots att man ständigt tar avstånd, markerar sin ovilja och ogillar Jimmie och hans pojkar tycks detta inte ha någon effekt. Anhängarna och påhejarna blir bara bli fler och fler.

Undrar hur statsministerns partistrateger funderar kring händelseutvecklingen? Uppenbarligen räcker det inte med alla avståndstaganden och fördömanden. Den gamla tesen det-man-ger-energi-växer verkar också stämma. Det är kanske dax att överge den valda taktiken. 

Inom idrotten brukar tränare och coacher komma med rådet att fokusera på sig själv. Man ska utgå från den egna styrkorna, kvalitéerna, det man är bra på och det man har tränat för. Man ska undvika att låta tankarna och energin gå åt till att fundera kring exempelvis hur formen är hos konkurrenterna.

Tror att ett och annat parti skulle vinna sympati och anhängare om man tydligare och mera resolut jobbade med det man är bra på, tror på och står för. Man ska undvika att så till den milda grad fokusera på vad andra gör. Man måste också våga vara proaktiv och sätta sig i förarsätet.

Så rådet till partiledare skulle då vara att säga till alla medarbetare, handläggare, underhuggare och allt vad det heter att utgå från de egna styrkorna och kvalitéerna och bara prata om de egna föresatserna och intentionerna. Men ska inte ägna tid, kraft och energi åt att peka finger eller skylla på eller anklaga eller beskylla någon annan. 

Komedi eller tragedi ...

Är det ett fascinerande skådespel, eller är det precis tvärtom, ett tragiskt och patetiskt spektakel? Ja, så går tankarna när man via olika medier följer Brexitföljetongen i England eller Trumpupptågen i USA. 

Man förundras över att herrarna Boris och Donald lyckas samla så många anhängare och påhejare. Vad är det som gör att vanliga människor så till den milda grad lockas och fascineras av trinda gubbs med blont hårsvall och välsmorda munläder och yviga gester? På vilket sätt inger dessa företrädare förhoppningar, förväntningar och framtidstro ... vad är det som skapar attraktionskraft ... vad är det hos herrarna som signalerar tillit och förtroende ... jag fattar det inte och förstår det inte heller hur mycket jag än anstränger mig. 

Nu är Donald och Boris inte ensamma om att agera utstickande, utmanande och provocerande. En utblick runt om i världen visar att de två herrarna har sina gelikar och likasinnade. Listan på "wannabees" fylls också på. Men frågan är hur länge till?

Förr eller senare (förhoppningsvis det först nämnda) uppstår motkrafter. Tes blir antites. Hejarop blir buanden. Viljekraft blir vill-ej-kraft. Anhängare blir motståndare. 

Är Sanna Marin det första exemplet på motkraft - nästa generations politiker och makthavare. Hon är uppvuxen med två mammor i en så kallad regnbågsfamilj.

Hon är småbarnsmamma och nu den yngsta i världen på sin post. Sanna Marin är 34 år och Finlands nyblivna statsminister. (hon har inte heller något blont hårsvall och verkar inte ha välsmort munläder och yviga gester).

Kalkonlopp ...

Det är en handfull av tävlingar under året som konkurrerar om stämpeln katastrof- och/eller kalkonprestation. Dock är frågan om inte långdistansen på Partilletrippeln den 5 oktober tar priset.  Oj, vilken katastrofbom det blev till den tredje kontrollen.

Hittade bara inte brantfoten där kontrollen skulle sitta ... gick/sprang/lufsade upp och ner längs den branta sluttningen utan att få syn kontrollställningen. GPS:en visar att jag bara varit ett tiotal meter från kontrollen några gånger. Just då var inte heller några andra tävlande som skulle ha den. Slutligen hittade jag den men då hade åtta minuter tickat iväg. Usch så det kändes och energin den rann bara iväg. Fullföljde dock och blev inte sist men usch så trist!

Storyn om Krake ...

För några år sedan, när barnbarnen var yngre, var en av favoritsagorna de som handlade om Kråke i olika vardagliga situationer. De lyssnade om och om igen och uppenbarligen var Kråke en favorit. Själv tyckte jag inte att sagorna var någon höjdare. Språket och ordvändningarna kändes så där och texterna var så himla ”pretto” och ”pk”. Roade mig vid något tillfälle att göra en ”parodi” på Kråke som orienterare. Döpte om huvudpersonen till Krake. På begäran blir det nedan en repris.

Årets topprace ...

Man blir riktigt nöjd med ett orienteringslopp om det dels har varit perfekt orienteringstekniskt samt att löpningen har känts bra, man har kunnat ligga på! Resultatet eller placeringen är av underordnad betydelse. Av de 79 genomförda tävlingarna under året är det en handfull som kan kategoriseras som perfekta lopp. Men en tävling av dessa sticker ut. Det var den femte publiktävlingen vid VM i Norge den 16 augusti. En medeldistans där banan mätte knappt tre kilometer fågelvägen. Det var inte en utpräglad medeldistans med många kontroller och riktningsförändringar utan en av mera ordinär karaktär. Men ... det var en dag där orienteringen fungerade bra och det kändes så lätt att springa.

Känslan vid målpassagen var bara så bra även om placeringen (bara) blev nia i det 60 man stora startfältet. Konkurrensen var hård i den norska terrängen belägen i närheten av Halden.

Avslut ...

Orienteringssäsongen avslutades med Jullöpet i Trollhättans SK:s regi. Som vanligt var det gemensam start och kontrollerna fick tas i valfri ordning. Det blir en alldeles speciell utmaning att hitta de optimala vägvalen mellan kontrollerna.

Löpvädret var riktigt härligt trots prognoser om att det skulle vara mer eller mindre vidrigt. Ingen snö och ingen is men rejält blött i skogen.

Från den egna klubben deltog en skara som kunde räknas in på ena handens tumme och fingrar. Åldersspannet mellan äldst och yngst var 66 år. Snabbast var äldsta barnbarnet som fullständigt detroniserade motståndet på mellanbanan. Han vann med över sex minuter före lillebror som utan ansträngning spurtade ner farfar.

Efter loppet väntade grötfaten i Slätthults motionsanläggning. När de kokta risgrynen var uppätna avslutades tillställningen med prisutdelning. Säsongen är avslutad!

Skinklopp ...

Traditionen påbjuder att de flesta orienteringsklubbar någon eller några veckor innan jul inbjuder till Skinklopp. Uppläggen varierar men oftast handlar det om att man ska tippa vilken löptid man ska ha på en bana. Man springer banan, naturligtvis utan klocka, och så får man en tid. Den deltagare som har den minsta skillnaden mellan tippad tid och den faktiska blir vinnare.

Priset är som sig bör en julskinka. Har genom åren deltagit 40-50 gånger men aldrig lyckats bli belönad med ett grislår. Det beror sannolikt på för dålig självinsikt så antingen övervärderas eller undervärderas den egna kapaciteten.

Inte heller denna gråmulna decemberlördag fanns turen/lyckan/insikten där - kapaciteten underskattades!

Toksvårt ...

Under året har 79 tävlingar avverkats av varierande karaktär, längd, kontrollantal, svårighet, kupering osv. Har vaskat fram fem tävlingar som av olika skäl har stuckit ut och lämnat avtryck och detta utifrån följande rubriker:

Årets kalkonlopp ...

Årets topprace ...

Årets wow ...

Årets blaha ...

Årets toksvåra ...

Först ut blir den "toksvåra" tävlingen. Det var Marstrandsmedeln som arrangerades av Kungälvs OK den 1 juni. Den mytomspunna ön består till halva ytan av bebyggelse medan den andra halvan kännetecknas av kala granitklippor, massor av skrevor, branter och hålor. I sänkor och vissa partier finns växtlighet av det mera svårgenomträngliga slaget.

Kartstandaren är så där och bitvis väl schematisk.

I månadsskiftet maj-juni regnade det en hel del. Klippor och berghällar blir som alltid vid kustbandet snorhala. Tävlingsledningen hade av någon anledning förbjudit dubbskor. Gummisulor med eller utan dobbar var definitivt ingen höjdare. 

Banan över medeldistans var verkligen svår, klurig och utmanande. Kontrollerna var rejält gömda och undanstoppade. Det krävdes verkligen högsta skärpa, totalfokus och en portion tur. Detta samtidigt som man hela tiden också skulle ha kontroll över var man satte ner fötterna och ha en beredskap att parera och undvika fall. De flesta råkade ut för inte bara en utan flera saltomortaler med landning på stenhårt underlag.

Årets i särklass toksvåraste tävling utifrån både ett orienteringstekniskt perspektiv som löpmässigt.

Veteranfinal ...

Grått och fyrgradigt var vädret denna torsdagsförmiddag. Kosan ställdes till Alingsås. Där väntade årets sista veteranrace och ett 100-tal mötte upp. Terrängen runt Hjortgården är kuperad, tuff och detaljrik. Utmanande orientering brukar det vara och så även på detta avslutningslopp. Banan var uppdelad i två avsnitt på två olika kartor med olika skalor. Det blev en kort stunds vila vid ”övergången” och då bjöds det på glögg och pepparkaka. Ett oväntat och överraskande avbrott med julprägel. Tidtagningen stoppades vid avbrottet så att man utan tävlingshets kunde njuta av det som bjöds.

Efter att ha pustat ut vid målpassagen väntade en värmande dusch och tvagning innan alla bänkade sig kring borden och fick ett försmak av julen i form av landgång med rikligt pålägg. Som vanligt blev det mycket eftersnack och intressanta jämförelser av sträcktider och vägval. Flertalet hade bråttom hem och bröt ”taffeln” tidigt medan andra dröjde sig kvar tills arrangörsstaben från OK Skogshjortarna började plocka ihop och städa upp. De mest inbitna laddar nu upp inför helgens två orienteringar, Skinklopp i Vänersborg och Jullöp i Trollhättan. 

Bokslut ...

Efter en förflyttning på omkring 375 mil och fem timmar i luften var kontrasten stor. Från sol, och 24 plusgrader till strax över noll, mörker och pissigt väder. Nu väntar vardagslunk igen typ spinningpass och kolla in barnbarnens innebandymatcher men också orientering i form av Skinklopp och Jullöp.

Tävlingarna på Madeira var de sista för året. Det har blivit en hel del. Kartsamlingen skvallrar om 79 tävlingar. Då är inte veteranrace, nattcuper, vinterrace och liknande arrangemang inräknade. Då hade det blivit ytterligare ett 60-tal. Statistiskt sett inte så långt från varannan dag under det gångna året. Fördelningen på olika discipliner blev:

Sprint: 17

Medeldistans: 33

Långdistans: 24

Stafett: 2

Natt: 3

Av dessa 79 var det 14 som löptes utomlands i Danmark, Norge, Italien samt Portugal (Madeira). Resultatmässigt blev det 57 placeringar bland de tio bästa varav fem segrar.

Om knappa tre veckor, vid årsskiftet, blir det klassbyte. Efter fem år i H65-klassen tas steget upp bland H70-gubbarna ... hua!

Mer än jättebra ...

I hissen på väg till frukostmatsalen avger den åldrande engelska kvinnan omdömet om Madeira. Itś decent, säger hon bestämt. "Decent" betyder anständig tänker jag och försöker förstå vad hon menar. Hjärnans synonymlexikon kopplas in och då faller uttryck som ordentligt, passande, snällt, schysst, städat och hyfsat på plats. Då är jag benägen att hålla med henne.

Madeira är "decent". Ön har behaglig temperatur året om. Det är rent och snyggt - det städas och fejas ständigt på gator och torg, befolkningen är vänlig och tillmötesgående, folk tycks ha det bra och må bra osv.

Dock är det knappast ett ställe där man shoppar loss ... inte ett ställe där man festar och slår runt ... badar i havet gör man inte - det är huvudsakligen pooler som gäller ... fornlämningar och antika sevärdheter finns inte - ön har bara varit befolkad 600 år.

Men det är ett ställe för skön avkoppling med god mat och rika tillfällen till vandringar och naturupplevelser. Som orienterare blir man lockad med kartor av högsta klass och även välarrangerade tävlingar då och då. 

Den gångna veckan var första besöket på Madeira. Det gav mersmak, med råge! Boendet på hotellet "Vidamar" i Funchals västra delar var inte bara bra, det var enastående! Vistelsen med en blandning av OL-tävlingar, vandringar, strosande, poolhäng och fikastunder var en höjdare! Möten och umgänge med orienterande polare och bekanta var bara så kul. Sannolikheten är stor att man blir återvändare nästa årsslut när mörker och kyla råder på hemmaplan.

Levadavandring ...

En heldag för att hedra levadorna på Madeira. Dessa sinnrika smala kanaler som kom till på grund av nödvändigheten att föra stora mängder vatten från de västra och nordvästra delarna av ön till de torrare delarna i sydost. 

På femtonhundratalet lär portugiser ha börjat bygga levador. Den senaste anlas på 1940-talet. Madeira är bergigt och byggandet av levadorna måste ha varit tufft. Många levador är inhuggna i sidorna av bergen och närmare 25 kilometer tunnlar är grävda.

Det finns mer än 2170 kilometer av levador på ön och de utgör ett mycket stort nätverk av vandringsleder. Vissa ger enkla och avkopplande promenader genom vacker natur, medan andra är smala och känns klart utmanande att gå längs med.

Vi avverkade idag 15 kilometer längs en levada strax väster om Funchal. Vädret var toppen och så var också sällskapet som bestod av Annelie och Ulf från Stockholm. 

Lopp # 2 ...

Uppstigning innan gryningen idag för att hinna med frukost och sedan busstransport till centrumdelarna av Funchal. Där väntade idag en medeldistans i urban miljö. Än en gång var det ett topparrangemang vad gäller karta, banor och allt runtomkring. Arrangerande klubb är verkligen duktiga!

Efter tävlingen var det pampig prisutdelning utifrån det sammanlagda resultatet på de två etapperna. Sedan väntade öl och macka i den 25-gradiga värmen med julsånger och julprydnader som kuliss på trottarserveringen. 

Det behagliga söndagsvädret inbjöd till promenad tillbaka till hotellet. Benen har blivit vältränade denna dag då uppförsbackarna är frekventa. Återstoden av dagen handlar om poolhäng och sedan buffémiddag med tropiskt tema.

Sprintlöp ...

Dagen idag började med poolhäng som varade till lunchtid. Detta som uppladdning inför premiärloppet på Madeira.

Arrangörerna bjöd på en suveränt bra karta, utmanande sprintbanor med många kontroller och perfekta arrangemang. En höjdartävling helt enkelt i ett ganska så kuperat och smalt tävlingsområde i Funchals västra delar alldeles vid atlantkusten. 

Vädret var behagliga 20-22 grader och solen hedrade tillställningen med sin närvaro. Deltagare från åtta nationer var på plats. H65-banan mätte fågelvägen 1,8 kilometer och hade 24 kontroller. Många var sträckningarna som krävde totalskärpa och superfokus. Då kartskalan var 1:2 000 var det lätt att springa för långt så det gällde att våga bromsa. Eftersnacket blir alltid långt när det varit svårt och klurigt. 

Imorgon väntar en ny tävling och då av medeldistanskaraktär. Start och mål är förlagt till centrumdelarna av ”huvudstaden”. 

Dagen avslutades som den började - med poolhäng som varade tills solen gick ner!

Ötur ...

Som sig bör när man är på en ö så ska en rundtur göras. Det blev en heldag i buss med stopp vid mer eller mindre intressanta ställen. Vulkanöar är sig lika med branta sluttningar och bebyggelse huvudsakligen längs kustlinjen - Madeira är inget undantag.

För 600 år sedan landsteg de första människorna på ön. Två portugisiska sjömän kom snett och hamnade plötsligt här. Sedan dess har antalet expanderat och nu bor drygt en kvarts miljon invånare här.

Huvudnäringen är turism och fruktodling. Bananer odlas i massor men EU har bestämt att de inte får exporteras till Europa. Tydligen stämmer inte storleken, bananböjen och konsistensen för att frukten ska betraktas som en guleböj.

Höjdpunkterna idag var ”skywalken” på glasgolv samt den lilla byn Porto Moniz i den nordvästra kanten av ön. Atlanten piskade på denna decemberfredag och vattenkaskaderna var mäktiga. Bussåkande innebär mycket stillasittande. Därför valde vi att hoppa av vid en fiskeby dryga halvmilen från hotellet och ”kustvandra” dit. Det blev en underbar tur och vid framkomsten väntade saltvattenspoolen i solnedgången. Detta som uppladdning inför morgondagen då orienteringstävling står på programmet.

Höjdtur ...

Kvällarna i Funchal bjuder på färgprakt i form av ljusinstallationer inför julen. I centrumdelarna har varje gata och gränd sitt eget tema. Det är ingen tvekan om att julen är en viktig högtid!

Denna morgon blåste det rejält på denna lilla atlantö. På programmet stod en linbanetur till ett läckert parkområde beläget omkring 600 meter ovanför staden. Det blev en svajig uppfärd. Men väl på toppen väntade en omväxlande och spännande miljö. Klart läckert!

När det var dags för nerfart hade blåsten tagit till ännu mer. Linbanan stängdes. Alternativet att använda apostlahästarna rekommenderades inte. Det var bitvis brant och initierade hävdade att det resulterade i världens träningsvärk i låren. Så ... vad göra? Det blev lokalbuss och det stora flertalet valde detta. Det blev också ståplats ... och det blev en vådlig nerfart. Busschauffören hade missat köra-mjukt-lektionerna på utbildningen. Fordonet krängde och svängde i de branta och tvära kurvorna. Man var rejält omskakad och vimmelkantig efter den knappa halvtimman som passagerare. Så frågan är om inte lite träningsvärk hade varit att föredra !?! 

Stadsinspektion ...

I behaglig värme har idag Funchal utforskats. Den centrala stadskärnan präglas av många juldekorationer. Känns lite speciellt att traska förbi renar som drar en snösläde och granar prydda med snöspray och frostiga röda kulor.

Många pensionärer är på plats vilket indikerar att de har både tid och möjlighet att "semestra" denna tid på året. Restaurangerna är många och inkastarna desto fler. Att äta är naturligtvis viktigt speciellt när det inte är så många sevärdheter att kolla av "downtown". 

Ett obligatoriskt kyrkbesök är avklarat och som vanligt i katolska kyrkor bländades vi av guldfärgade altartavlor och allehanda helgon.

Guldglädje ...

Idag var det medvind på flygresan till Madeira. Piloten berättade att det gick extra fort denna decembertisdag. Det var skönt att lämna snö, is, kyla och halka. Funchal välkomnade med 20 plusgrader och en del sol. Det mest glädjande var dock flashen som dök upp på mobilen precis efter landning - Tove fick dagbladsguldet!

Så himla kul och så himla välförtjänt och man känner sig riktigt stolt som orienterare. Naturligtvis finns det en och annan icke-orienterare som knorrar och suckar. Dock har jag förstått av de första reaktionerna på sociala medier att man verkligen hyllar Tove. Detta får ikväll firas med safter från druvor som odlas här på ön.

Packbestyr ...

Max femton kilo, större får packningen inte vara stod det på resehandlingarna.  Detta om man nu inte vill betala extra. Nu är det inte något större problem. Det är ingen fjällresa i antågande som kräver massor av utrustning och lager av värmande kläder plus ombyten!

Några tischor, några korta brallor och så OL-utrustning naturligtvis. Behändigt och bra!

När det inte finns några orienteringstävlingar på näravstånd står inget annat tillbuds än att bege sig dit där det finns arrangemang.  Så imorgon väntar en flygresa till den lilla ön med svenska färger i flaggan.

Det handlar om Madeira. Har aldrig varit där förut så det ska bli intressant att upptäcka denna plats med omkring 250.000 invånare. Ytterligare omkring 200 orienterare har anmält sig till de två tävlingarna som huvudsakligen ska avgöras i urban miljö.

Isgata ...

Dagen idag bjöd på hårt isigt underlag. Så skönt att ha dubbdojorna på. De biter gött när isunderlaget nästan är heltäckande på gator och gångvägar.

Det blev en kvällstur förbi ”Frida” som var frostbiten där hon skådade ut över Vänern där det fanns en svag antydan till isbildning. Dock lär inte kylan bli långvarig enligt väderprognosen så långfärdsgrillorna behöver inte tas fram. Istället är siktet inställt på sydligare breddgrader där graderna är tvåsiffrigt varma och där det inte finns en antydan till is eller snö.