Vad är stort i idrott? Ja, man kan ställa sig den frågan efter att ha läst diverse sportjournalisters reflektioner efter att Tove Alexandersson tilldelats dagbladsguldet för några veckor sedan. Är det hur ansträngande prestationen är eller hur många utövarna är eller hur många supporters/anhängare det finns eller hur ofta sporten återspeglas i media eller hur mycket pengar som är inblandade eller vad journalister tycker är häftigt osv. Det finns många olika ingångar och utgångspunkter innan man kan sätta epitetet "stor", "liten", "marginell" eller "?????".
Dagens Nyheters Johan Esk avslutar en krönika med följande reflektion:
"Alexandersson är också bäst i världen i skidorientering. I vinter ska hon testa på skidalpinism men i framtiden hoppas jag mest att hon testar något annat. Friidrott.
Det skulle vara oerhört intressant att se hur Alexandersson skulle klara sig på löparbanorna. Hon har själv pratat om att testa 5 000 meter.
En framgång där skulle säkert inte betyda mer för Tove Alexandersson men det skulle bli ett ännu större erkännande för orienteringssporten."
Är man lite elak skulle man kunna säga att för Esk är friidrotten grundnormen eller utgångspunkten ... Tove bör spinga 5000 för då får man en värdemätare på hennes prestation. Han insinuerar också att om hon skulle göra en topptid skulle detta innebära ett större erkännande för orienteringssporten.
Förstår inte riktigt denna böjelse sportjournalister har att försöka kora den "största och ultimata" idrottsgrenen. Det är det omöjligas konst. Jag tror att världseliten inom vilken idrott som helst har så långt utvecklade och specifika kvalitéer att det är omöjligt att väga och jämföra den ena med den andra. Begreppet "stor" handlar därför mer om hur många åskådare/supporters/anhängare som flockas kring olika idrotter samt mängden pengar som finns med i sammanhanget än rent idrottsliga kvalitéer som kondition, styrka, teknik, koordination, snabbhet osv.
