Årets näst sista dag. Med ålderns rätt kan man emellanåt hävda att man upplevt en hel del. Det stämmer fast inte trodde jag att en vandring i Dolomiterna, Italien, skulle sätta sådana intryck och avtryck detta år. Det var inte det första besöket i de norditalienska bergen. Det har blivit en del turer dit genom åren. Men inget tidigare besök har varit så magnifikt som dessa dagar i slutet på juni.
Tillsammans med barn, barnbarn, syskon och syskonbarn ställdes färden till Val di Fassa efter några dagar i Venedig. Där väntade vår vandringsguide. Där väntade också ett sanslöst fint och vackert väder. Graderna var omkring de underbara trettio, solen sken och himlen var sjusärdeles knallblå.
Dagsturerna varierade och inleddes varje morgon med gondollift upp till 1500-2000 meters höjd. Där började vandringarna bland mäktiga berg och fantastiska utsikter.
Den dagliga höjdpunkten var den medburna lunchen av italienskt stuk som dukades upp på marken. Oj, så mäktigt det var att inmundiga diverse läckerheter med branta berg som kuliss. Den tredje dagen intogs lunchen på 3200 meters höjd - vilken upplevelse inte bara för den yngsta generationen utan också för den äldsta.
Då och då passerades en refugio som erbjöd svalkande dryck. Njutningen var total!
