Tomten gjorde succé, barnbarnen var nöjda med klapparna, skinkan smakade som vanligt, julgodiset satt fint - med andra ord, en kul julafton!
I Svea Rike ser vi till att få många juldagar med mat, umgänge, avkoppling och samvaro. En viss skillnad mot barnaårens julfirande söder om ekvatorn. "Svenskkolonin" levandehöll nordiska traditioner men för övriga var allt fokuserat till juldagen och sedan var allt över. Så var det också när yngste sonen med familj jobbade i USA och vi var på besök. Mycket glitter, ljus, och jingle-bells och så avverkades allt firande den 25:e december.
Noterade under vistelsen på Madeira för några veckor sedan att bland utsmyckningarna hade det ursprungliga julbudskapet en särställning. Julkrubborna med vise män, herdar och naturligtvis Jesusbarnet hade en central plats. Installationerna var också av storformat. Det handlade inte om en liten undanskymd plats med miniatyrfigurer utan om kolossalformat.
Här på hemmaplan är det inte lika vanligt. Har knappt sett en julkrubba i något av varuhusens skyltfönster eller i köpcentrats galleria. Undrar då och då om hur mycket koll unga generationer har på jultraditionen som sådan - var kommer den ifrån egentligen?
Tror dock det är viktigt att ha den insikten. Detta för att skapa förståelse för den svenska kulturen och värderingarna sådana som de är. Men också för att förstå kulturer och värderingar som inte har sitt ursprung från vad som hände i Betlehem för över 2000 år sedan.
Det får kanske bli en stunds uppdatering för barnbarnen under en vilopaus från leken och sysslorna med gårdagens julklappar.
