Idag blev det "psykträning" ... 25 kilometer på mtb:n trots att det tokregnade, blåste som attan och plusgraderna bara var några få. Men med ordentliga kläder som skyddade för både kyla, vind och regn så var det helt OK.
Cykelturen togs i pausen mellan längdskidåkarnas TV-sända uppgörelser i den norska fjällvärlden. Damerna inledde och det var en seg och händelsefattig tillställning. Lite mera dramatik blev det när herrarna körde sitt lopp.
Dagens höjdare skulle bli mixedstafetten i skidskytte-VM. Det var intensivt och spännande men ännu en dag utan svensk medalj - trist!
Dock var det mycket sura miner när våra blågula kämpar (?) intervjuades efter målgång. Oj, så mycket gnäll det östes på vallateamet. Statstelevisionens utsända spädde på kritiken genom en sällsynt agressiv och nedvärderande intervju med vallachefen - usch, usch!
Eftermälet från skidskyttarna var också något trist. En konkurrent tappade/körde över sin stav efter skyttemomentet och fick fortsätta med bara en stav. Ett klart minus och en stor nackdel. Svenskarna ojade sig över detta och menade att det var fusk och regelbrott att inte ha med sig staven. Nu var det inga som berördes av incidenten typ att bli hindrad eller liknande men någonstans i regelboken står det tydligen lite tvetydigt något om utrustningen.
Nu blev det inget av de blågulas ojande. Tävlingsjuryn avfärdade bestämt klagomålet - bra!
Förstår att det känns bittert, trist och visset när man torskar. Förstår också att man känner besvikelse just efter målgång. Men det är lite magstarkt att gnälla och gny när man väl pustat ut och andats ut. Ibland skulle man vilja säga "valla själv då" eller "sikta lite bättre".
