Sjukt barnbarn och jobbande föräldrar innebär att den äldre generationen får rycka in som "vabbare". Nu handlade det inte så mycket om att snyta snorig barnnäsa eller lägga svala handdukar på febrig panna. En öroninflammation hade slagit till och krävde någon dags hemmavistelse.
Barnbarn #3 har nu passerat 10-årsgränsen. Det är riktigt kul att följa utvecklingen. Nu kan man umgås, samtala och ha intressanta diskussioner på ett helt annat sätt än tidigare. När dessutom inte föräldrar eller syskon finns på plats blommar egenskaper och personlighetskaraktärer upp som man inte tidigare sett. Det är häftigt, härligt och kul!
Vet att det också bara blir bättre. Kan jämföra med äldsta barnbarnet som nu är tonåring. Man kan resonera, ha idéutbyte och utbyta tankar som båda har uppriktig glädje av. Delar man dessutom samma intresse typ idrott i allmänhet och orientering i synnerhet blir det ännu fler och djuplodande samtal. Det är härligt med möten över generationsgränserna!
