Det blir mycket TV-koll på vinteridrotter dessa dagar. Detta oavsett om det är störtlopp, längdskidåkning, parallellslalom, skidskytte eller skicross.
Emellanåt frågar man sig själv: varför sitta i timtal och titta på saker som man själv inte utövar eller gillar att utöva? En förklaring kan vara att det handlar om tävlingsidrottens inneboende magi; alla vedermödor, allt kämpande, all spänning, all glädje, alla utmaningar, härliga segrar, bittra förluster, framgångar, misslyckanden ... ja allt detta i en skön mix.
Denna magi är gränsöverskriande. Oavsett idrottsgren finns samma ingredienser och det är detta som gör tävlingsidrott så kittlande, lockande och intressant.
Själv tycker jag exempelvis inte att längdskidåkning är det roligaste man kan göra inte heller konståkning och absolut inte backhoppning (jodå, har testat detta) ... men det är så himla kul att följa när det är VM eller OS. Dramatiken, spänningen, det oväntade, rafflet och de spända förväntningarna skapar en så härlig känsla. Så är det bara!
