I dessa pandemitider är staten frikostig med att dela ut olika former av stimulansbidrag för att möjliggöra företags överlevnad och framtida existens. Nu handlar det inte bara om företag utan även idrottsföreningar får ta del av kakan.
Olika former av ersättningar är möjliga. Inom idrottsvärlden kan exempelvis medel tilldelas om man tvingas ställa in en tävling eller ett arrangemang som skulle ha genererat pengar till verksamheten. Pengar som i sin tur skulle ha använts för bland annat avgifter för tävlingsdeltagande och turneringar, till material och utrustning eller kostnader för resor och läger.
Massor av ordinarie verksamheter går nu på sparlåga. Inga tävlingar eller turneringar. Inställda träningsläger, kurser och sammankomster. Få eller väldigt få ordinarie träningstillfällen och klubbaktiviteter. Och med det minskade kostnader och färre utgifter.
Dock uppstår en situation där man tack vare stimulansbidrag etc stärker ekonomin och fyller på klubbkassan. Det är ju gott men att bara samla pengar på hög kan knappast vara en klok strategi.
Det ligger nära till hands i trista pandemitider att ge upp och resignera, att stänga ner och stanna upp. Men ... det är just nu det är så viktigt att hitta alternativa verksamhetsformer och aktiviteter som gör att medlemmar/utövare håller igång och är fysiskt aktiva. Det kräver kanske annorlunda satsningar och inriktningar. Satsningar och aktiviteter som kostar pengar och kräver investeringar.
Det kan handla om att bygga utegym, att skapa aktivitets/spelplaner utomhus utan risk för trängsel och närkontakt, att omvandla klubbanläggningars utrymmen som nu gapar tomma till "träningsrum" eller mindre "gym".
Orienteringsklubbarnas utmaningar blir att utveckla och initiera fler Veckans banor, fler fasta kontroller med banor, cykelorientering och att kartera nya terrängområden.
Trots allt gissar jag att intentionen med stimulansbidrag är att det ska vara en kick, en sporre och en morot. Pengarna ska inte gå till förvaring i föreningens spargris!
