I höstas var det tjugo år sedan flyttlasset från Tibro bar till Vänersborg. I dagarna är det också tjugo år sedan det blev klubbyte som orienterare. Att vi hamnade vid Vänerns sydspets berodde på att Gunilla tillträdde en bankchefspost. Själv jobbade jag i Stockholm och hade pendlat dit under flera år. Så flytten för mig innebar egentligen inget annat än en något längre pendlingsresa.
Dock var det för stunden inte så angeläget med ett klubbyte. Den främsta anledningen att vara medlem i en orienteringsklubb är att man måste det om man vill tävla och det vill man. Klubbtillhörigheten är därför underordnat, bara ett medel för att kunna tävla.
Dock dök tankar ändå upp om klubbyte då det var bortåt 20 mil till klubben vi då tillhörde, Tibro AIK. Vi kollade fram och tillbaka, övervägde och förkastade. Sneglade åt min moderklubb OK Gipen men även några göteborgsklubbar fanns med i tankarna. Tävlade som ung orienterare för Majornas IK som numera är en part i GMOK.
Erfarenheten jag samlat på mig genom åren är att man ska se upp med dels fleridrottsklubbar dels de som har/driver stora anläggningar.
Detta för att det oftast uppstår spänningar, dragkamper och särintressen när det finns flera olika idrotter i samma klubb. Förr eller senare uppstår alltid konflikter och motsättningar när det blir aktuellt med prioriteringar och hur resurser ska fördelas.
I klubbar med anläggningar är risken stor att fokus riktas åt "fastighetsförvaltning" på bekostnad av den levande idrotten. Man kan tydligt se detta när man kollar på mötesprotokoll där samtalen och besluten om städning, renovering, målning, snöskottning etc tenderar att kräva allt mera tid, resurser och kostnader.
Så det gäller att tänka efter när man byter klubb om man nu värderar det idrottsliga, utövandet, träningen och tävlingen högt.
Nåväl, efter en tids funderande blev det då Vänersborgs SK. Viss farhåga fanns med benämningen "Skidklubb" men under alla år som vi nu har varit medlemmar har inte skidor varit någon stor grej eller "konkurrent" till skogssporten. Det har aldrig bedrivits någon tydlig och målinriktad tränings- och tävlingsverksamhet. Visst åks det skidor men det är mera av karaktären alternativ träning och kul inslag när snötillgången är god. Så trots beteckningen "SK" i klubbnamnet handlar det om "OK".
Klubbanläggningen "Skidstugan" är stor, mycket stor. Lokalerna och utrymmena är många men som flertalet andra klubbstugor står dessa tomma större delen av dagen större delen av året. Det är alldeles uppenbart att klubbhusens roll och betydelse för orienteringssporten allt mera minskar i betydelse.
Klubbytet som gjordes för två decennier kan med en tillbakablick sägas vara helt OK. Orientering är det centrala och högst prioriterade i VSK vilket jag som medlem värderar mycket högt. Skidstugeanläggningen utgör en bra resurs och tillgång även om dess relevans för verksamheten inte är så stor.
