Fortsätter med tråden från igår. Såg hela det tal Trump höll utanför Vita Huset och det var bara att ruska på huvudet åt allt han sa. Dock kunde jag inte inbilla mig att det sedan ledde till stormningen av Capitolium. Det var fullständigt makalöst otroligt. Kan inte fatta att det ens var möjligt att tränga sig in i byggnaden. Vi var i Washington för fem år sedan och kollade in alla stora och viktiga institutioner. Minnesbilden är att säkerheten var enorm. Det var avspärrningar, staket, poliser och vakter överallt. Attityden när man skulle besöka olika platser var artigt och vänligt men mycket bestämt.
I denna blogg skrev jag den 10 november 2016:
Kylan rullade in på onsdagsmorgonen. Utomhus hade plogbilarna fullt upp med att få bort snömassorna. Hängbjörken utanför vardagsrumsfönstret vajade betänkligt i blåsten. Termometern visade på riktigt kyliga minusgrader. TV:n förmedlade kyliga och kalla nyheter: Trump är USA:s nästa president! Snacka om att bli "breathless". Oj då, vad är det som hänt.
Redan när han blev vald kändes rejäla olustkänslor och hans fyra år vid makten har bara undan för undan förstärkt den obehagliga känslan. Kulmen nåddes igår men kanske ändå inte. Undrar om karln förbereder ytterligare något drastiskt utspel under de kommande dagarna fram till den 20:e januari då han äntligen måste kliva åt sidan. Man håller andan!
