Efter att under dagarna tre ha följt ungdoms-SM i orientering kan man reflektera något över vad man sett, hört och upplevt.
- Många var killarna och tjejerna med bekanta namn. Ganska snart blev det uppenbart att orienteringens främsta rekryteringskälla är barn och/eller barnbarn där föräldragenerationen är eller har varit skogssporten trogen. Nu tror jag inte att detta är unikt för orienteringsidrotten. Det gäller för de flesta idrotter. Man föds helt enkelt in i en idrott!
- Oj så USM-generationen imponerar med sin orienteringsskicklighet och löpkapacitet. Många har redan i unga år underkastat sig regelbunden träning, deltagit i många tävlingar och behärskar alla discipliner som sprint, medel och långdistans.
- USM är en helt fantastisk mötesplats. Man träffar nya, knyter kontakter och skaffar kompisar från olika delar av vårt avlånga land. Det är verkligen härligt att se dessa möten.
- Trots att pandemin lamslagit mycket av verksamheten märks det inte på USM. Deltagarantalet är i stort detsamma som de senaste åren:
2021 - 461
2020 - 459 (coronaanpassat arrangemang)
2019 - 497
2018 - 447
2017 - 473
2016 - 413
2015 - 394
2014 - 417
- Så klokt det är att ha ettårsklasser. I USM-åldrarna varierar utvecklingskurvorna stort. Det märks så tydligt när man kollar in kroppslängden.
- Unga som leder unga. Flera distrikt, bland annat Västergötland, hade en ung ledarstab. Så bra och vilket engagemang dessa visade.
Det var härliga dagar i Falköping och höjdararrangemanget man bjöd på!
