På orienteringsstafetter används ofta så kallade gafflade banor. Gaffling innebär i korthet att löparna på en sträcka springer olika banor, men när alla sträckor har sprungits så har alla lag sprungit exakt samma.
En enkel metod att åstadkomma gaffling på en stafett med tre sträckor är att ha tre banor: A, B och C. I lag 1 springer första löparen sträcka A, andra löparen sträcka B och sista löparen sträcka C. Lag 2 springer sträckorna i ordningen A, C, B osv. Vissa kontroller brukar dock vara gemensamma för banorna, så det gäller att se upp och inte bara följa efter någon annan löpare.
Det finns flera olika mer eller mindre sofistikerade gafflingsmetoder. Dessa utmanar verkligen banläggare och arrangörer. Det gäller att säkra att varje lag springer exakt samma sträckningar.
Ibland händer det att banorna varit ”fulgafflade” vilket betyder att alla lag inte har sprungit exakt samma bana. Detta tillämpas ibland på skoj i samband med träning eller på skämttävlingar av olika slag. Gott så ... men när "fulgaffling" används i tävlingssammanhang strider det mot grundprincipen att alla lag ska genomföra exakt samma sträckningar.
Har fångat upp rykten om att arrangörer i tävlingssammanhang, medvetet eller omedvetet, "fulgafflat" och det stör och det är allvarligt. Förhoppningsvis handlar det bara om löst prat eller "fake news".
