Coronakommissionen har i dagarna kommit med ytterligare ett betänkande. Man är inte nådig i sin kritik av hur saker har hanterats av de styrande och myndigheterna. Nu var det inte några större överraskningar. Gisssr att de flesta av oss många gånger förvånats över åtgärder som vidtagits och naturligtvis saker som inte gjordes. Det som mest förvånat är hur olika de närmaste grannländerna agerade. Har alltid levt i tron att de nordiska länderna i stort är samspelta och eniga i det mesta. Så var det inte och man kan fråga sig varför? Samma fundering gäller EU-samarbetet . Var försvann gemensamma strategier och enighet? Beslut och åtgärder spretade åt alla möjliga håll.
Förhoppningsvis fortsätter utvärderings- och förbättringsarbetet nu i en riktning präglat av gemensamma tag och synsätt inför framtida pandemier. Visst kan det vara frestande att peka ut "syndabockar" men knappast fruktbart på något sätt och sannolikt meningslöst och verkningslöst. Statsministern har exempelvis redan kastat in handduken och Folkhälsomyndigheten har precis bytt sin högste chef.
Coronakommissionen menar att agerandet generellt handlade om senfärdighet, avståndet mellan tanke och handling var omotiverat långt av olika skäl. Man antyder också om en otydlighet om vem som hade ansvar. Det påminner mig om ett lapp som jag någon gång såg på en anslagstavla och handlade om de fyra personerna Alla, Någon, Vem som helst och Ingen.
Ett viktigt jobb skulle utföras och Alla var övertygade om att Någon skulle göra det. Vem som helst kunde ha gjort det, men Ingen gjorde det, för det var Allas jobb. Alla tyckte att Vem som helst kunde göra det, men Ingen insåg att Alla inte skulle göra det. Det hela slutade med att Alla skyllde på Någon när Ingen gjorde vad Vem som helst kunde ha gjort.
