En sak är att se vad som händer, en helt annan sak att förstå vad som händer. I dagarna finns det verkligen anledning att beakta denna utsaga. Har följt den politiska debatten i ett antal dagsavisor och naturligtvis på TV och radio. Frapperas över hur snabbt och till synes lättvindigt partier ändrar ståndpunkt och inriktning. Det som för en tid sedan var fullständigt otänkbart och tabubelagt kan plötsligt bli accepterat och vedertaget.
Jag tänker exempelvis på S-partiet som nu med kraft och frenesi driver tesen att nu ska det bli hårdare tag vad gäller migrationspolitiken. Hårdare, tuffare och vassare krav för nyanlända. Rättigheter ska matchas mot skyldigheter. Inga genvägar och inget förgivettagande! Den nye partiledaren Magdalena Anderssons retorik skiljer sig rejält från föregångarnas. Underhuggarna rättar in sig i ledet och tar snabbt avstånd från uttalanden och deklarationer de tidigare med stor upprördhet basunerat ut, för att inte tala om alla invektiv de öst över politiska motståndare.
Tolka nu inte detta som att man inte ska ändra sig och revidera sina ståndpunkter. Det är många gånger klokt och nödvändigt att tänka om och tänka nytt! Dock tullar man rejält på tilliten, förtroendet och tilltron när grundläggande värderingar med enkelhet förkastas och slängs på soptippen.
Det finns anledning att nynna på strofen "Vem kan man lita på?" - låten med proggbandet Hoola Bandoola Band från början på 70-talet.
