För tredje onsdagskvällen i rad ställdes färden österut till Skaraborg. Detta för deltagande i Främmestads IK:s nattorientering. Denna gång var start och mål förlagt vid en biväg till byvägen genom Bäreberg. Banorna var lagda i ett litet skogsområde sönderskuret av åkermark. Trots närheten till tydliga hållpunkter var det ändå ett orienteringstekniskt klurigt område. Det var ett 10-tal entusiaster som mötte upp i den för årstiden milda kvällen med lätt duggregn. Det var ett välordnat arrangemang med SI-enheter och reflexskärmar. Heder åt de ansvariga som inte hemfallit åt att förenkla upplägget. Det är en tendens som jag tycker mig kunna ana bland några arrangörer den senaste tiden. Av någon anledning väljer man att sänka kvalitén och standarden. Till gagn för vem?
När bilen rattades hem på smala och kurviga vägar och med vindrutetorkarna som jobbade ivrigt fanns det utrymme för lite reflektion. Nattorientering är magiskt och utmanande minst sagt. Varför sätter man sig annars i bilen för halvannan timmas resa tur och retur för att i nattens mörker ge sig ut i en skaraborgsk smårisig skog. Det är egentligen oförklarligt eller så är det kanske en extrem form av nördighet. Så märkligt att man drabbats av denna besatthet!
