Putins agerande och beteende är svår att förstå. Alla experters kommentarer skapar någon form av pussel men det finns många tomma hål. Har de senaste dagarna försökt att bättra på min okunskap om Rysslands historia. Detta genom att plöja igenom boken "Sovjetunionens skendöd - en historia om det moderna Ryssland" av Kristian Gerner.
Han beskriver hur president Putin återupprättat polisstaten och lyft fram myten om hur Ryssland frälste mänskligheten från nazismen i stora fosterländska kriget (andra världskriget). På senare år har hot mot regimen uppstått, bland annat i form av de folkliga protesterna i Belarus liksom bloggaren Aleksej Navalnyjs (Ukrainas nuvarande president) kritik mot korruptionen i Kreml. Dessa sätts in i ett historiskt sammanhang som utgör en nyckel till att förstå det moderna Ryssland.
Det är intressant läsning men samtidigt oerhört groteska och skrämmande skildringar om Ryssland. Alldeles uppenbart är att det som idag pågår i österled egentligen bara är en upprepning eller förlängning av vad som pågått i mer än ett sekel.
Av en tillfällighet gjordes en koll av utbudet på SVT-play. Där visas nu filmen Mr. Jones som handlar om den unga och ambitiösa walesiska journalisten Gareth Jones. Den är baserad på en verklig händelse. 1933 lyckas Jones få tillstånd en intervju med Adolf Hitler. Hans nästa idé var att försöka få till en intervju med Stalin. Färden gick till nuvarande Ukraina där han upptäcker och avslöjar hur ryska soldater med våld plundrar landet på allt som växer, vilket får till följd att miljontals personer svälter.
Parallellerna till vad som pågår just nu är kusligt snarlika och plötsligt förstår man att Ukrainarnas rysshat inte är ett hugskott utan sitter mycket djupt rotat.
Så märkligt att historien upprepar sig. Hur kan det komma sig att världen i stort har låtit Putin frodas och växa sig stark under tjugotalet år? Det handlar då inte bara om politiska makthavare utan också om toppar inom exempelvis näringsliv och idrott. Det har periodvis varit en mycket inställsam och fjäskande undergivenhet. Kanske är det så att vi av någon anledning inte gör eller glömmer att göra historiska tillbakablickar.
När man läser, hör och ser saker och ting triggas hjärnans minnescentrum igång. För drygt tre decennier sedan var jag på en orienteringsresa i de finska delarna av Karelen. Mötte då några äldre orienterare som var vad det visade sig stora rysshatare. De hade inte glömt vad som hände under krigsåren. Minns några fragment av ett ordspråk de upprepade när vi över kvällsölen diskuterade politik: ... en ryss är en ryss ... med smör. Kom inte ihåg mer men googlade "ryss är ryss smör". Det blev träff direkt: "Ryss är ryss, om man än kokar honom i smör”. Ett ordspråk med en blandning av skräck, respekt och förakt i Finlands förhållande till den store grannen.
Oj, så viktigt det är att göra tillbakablickar och även bläddra i historieböcker i försöken att förstå.
