Situationen i Ukraina gör sig dagligen påmind; i tidningar, på TV, i radion, i sociala medier. Känslorna av avsky, ilska, vredesmod och ursinne hålls på så sätt vid liv. Dessutom återkommer man ständigt till varför-frågan och den starka känslan av att inte förstå.
Vad ska detta krig resultera i så småningom? Vad ska ryssarna göra med grushögarna, och all blodspillan ... med alla förnedrade, kränkta och vanärade människor som definitivt inte kommer att glömma. Tror man, inbillar man sig, räknar man med någon form av "bättre" tillvaro eller tillstånd?
Eftermälet kommer bli oerhört hårt - eftervärldens dom och konsekvenser kommer inte att bli nådiga!
Dagens två-och-en-halv-mila-tur-på-cykeln kändes extra skön i härligt solsken och några plusgrader. Det som kan tyckas vara något man tar för givet, en självklarhet kan snabbt förändras.
Precis för en vecka sedan inledde Putin sitt krig i Ukraina. Hur många var det där och då som hade planerat en två-och-en-halv-mila-tur-på-cykeln?
Sympatierna, medkänslan och solidariteten med Ukraina blir bara större och starkare - måtte det omedelbums bli vapenvila och fred!
