Helgen har tillbringats i Blekinge med toppenfint boende hos yngste sonens svärfar. Delade rum med barnbarn # 2 och 3 och våra sovvanor skiljer sig något. Juniorerna tillämpar sent-i-säng-och-låååång-sovmorgon, för mig gäller det omvända.
OK Orion inbjöd till sprinthelg med tre tävlingar. Den blekingska storklubben med sin breda verksamhet brukar också fixa till topparrangemang. Så också denna gång fast med viss fundering kring den andra etappen.
Då handlade det om antitesen till sprintorientering som brukar karaktäriseras med begrepp som snabblöpt och lättframkomligt och i miljöer typ bebyggelse, gräsytor och parkområden. Men, men nu gällde det bushigt , svårframkomligt, pinnigt och synnerligen klurigt. En förvarning fanns då det krävdes heltäckande kläder och de som tidigare sprungit i området vittnade om den begränsade framfarten.
Men i backen upp till första kontrollen var det lite chockartat, det var tätt, grönt och stenigt. Det blev senare mer av detsamma samt mycket felnavigering. Det sägs att en olycka sällan kommer ensam och så var det. Missade mycket och jag var inte ensam om detta. Har aldrig tidigare sett så många stillastående löpare och så många som frågade om hjälp. Bitvis var jag helt "lost" och tappade fullständigt fokus ... i-am-still-learning!
Var rejält distanserad när mållinjen passerats och bannade mig själv för oförmågan att anpassa mig till förhållandena. Dock måste jag tillstå att jag kanske tänker gammalmodigt, tycker att sprintdisciplinen ska behålla sitt ursprungliga upplägg med snabblöpt och lättframkomligt samt i miljöer typ bebyggelse, gräsytor och parkområden.
Nu är det bara att ladda om inför kommande helg då ytterligare sprinttävlingar står på programmet. Som vanligt ska vi och båda barnfamiljerna tillbringa tre dagar i Helsingborg och Helsingör. Jag är beredd på att möta ris och bush!
