Idag är det studentdag i Vänersborg. Många är de som avslutar gymnasieåren med firande och fester. Detta har märkts de senaste dagarna då det bland annat varit högtidlig bal. Min frisör hann också utförligt redogöra för förberedelser (och kostnader) inom den egna familjen. Högstämt och festligt lär det dock bli för den äldsta sonen.
Lokala medier har fyllt tidningsspalter och radioinslag med vad som är på gång. De blivande studenterna brukar få två frågor: vad-ska-du-göra-i-sommar och vad-händer-nu-efter-gymnasiet?
Svaren varierar, några ska jobba, en del ska "chilla" och vissa har inte en aning. Vad gäller de fortsatta stegen in i vuxenlivet varierar också svaren. Några är målinriktade och redogör i detalj för vilken högskoleutbildning som väntar. Någon ska ta ett sabbatsår från allt vad skola heter och istället resa ut i världen. En och annan ska försöka hitta ett jobb.
Drar mig till minnes min egen "studentdag" för mer än fem decennier sedan då jag avslutade den naturvetenskapliga linjen. Vi var några som bara någon vecka innan avslutningen påbörjade militärtjänstgöring eller lumpen som det kallades i mera vardagligt tal. Det var ett upplägg där man började harvandet under tre sommarmånader och en fortsättning skulle sedan följa ett år senare. Detta för att kunna påbörja någon utbildning under mellanperioden.
Men ... vi beviljades inte permission för att kunna delta i avslutningen och studenthögtiden. Det var ju sååååå viktigt att inte missa några moment i den militära skolningen. Så när klasskompisar firades den fredagen städade jag och en pluton andra kasernkorridorer!
Det var inte heller inte så mycket att fundera över vad gällde sommaraktiviteter. Det var en tillvaro i gröna kläder och mycket givakt och manöver med skrikande och gormande befäl.
När de inledande tre månaderna var avslutade påbörjades universitetsstudier med beteendevetenskaplig inriktning typ pedagogik och psykologi.
Hade egentligen drömt om en annan riktning, lockades av att bli sportjournalist. Idrottsintresset var redan då starkt och det här med att skriva, referera och berätta verkade kul. Men ... yrkesrådgivare och min närmaste omgivning tyckte inte att det var någon höjdare. Journalistyrket var enligt dem inte någon höjdare.
Gissar att många som idag tar studenten bär på drömmar men också så småningom möter realiteter och omständigheter som ändrar vägval och den framtida inriktningen.
En sak är i alla fall klar, dagen idag med sitt underbara sommarväder skapar förutsättningar för härligt utspring och flakåk och förhoppningsvis är det inte någon som tvingas att sopa och skura en kasernkorridor.
