Nationaldagen firades under en knallblå himmel, en gulstrålande sol och en omgivning runt 25 grader så där. På agendan: Nationaldagssprinten i Växjö med två etapper. Detta i Linnéuniversitetets härliga campusområde med omkringliggande bostadsområden. Jag var där ett antal gånger när jag lönearbetade för ett drygt decennium sedan. Det handlade om föreläsningar i ledarskap och organisationsutveckling i olika högskoleprogram. Oj vad området har utvecklats sedan dess och oj vad verksamheten expanderar.
Det bjöds på kul och utmanande banor som var snabblöpta och med många kontroller. På förmiddagen var det en lottad startordning medan eftermiddagsetappen utgick från placeringen på första etappen. Alltså spännande värre att följa slutkampen i respektive klasser.
Äldsta barnbarnet vann den första etappen i H18-klassen med fyrtio sekunder tillgodo och fick följaktligen starta sist. När målgången närmade sig var det spännande att följa hans tid, skulle han hålla undan? Det gjorde han och utökade försprånget med två sekunder.
Hans lillebror gjorde också bra lopp och avancerade från femte till tredje plats totalt i H16-klassen. Klubbens äldre deltagare, svärdotter Emelie och jag själv, kom på silverplats i våra respektive åldersklasser. Nedan en stilstudie som Liam fotade när jag passerar den sista kontrollen. Som den smarte yngling han är berömde han löpsteget och fixade på så sätt många ”pluspoäng”!
På de två nedersta korten kan man undra om jag snackar i mobilen eller kliar mig i örat. Det är en välbekant pose bland alla som har en så kallad AIR+ TOUCH FREE. Det är ett elektroniskt chip med kontaktlös (touch-free) tidtagning. Tid och kontrollnummer sparas av AIR+ brickan när man som löpare passerar en kontroll och detta upp till 1 meters avstånd från kontrollenheten.
Fick en sådan i julklapp och den är förträffligt bra att ha vid sprinttävlingar. Dock måste man vid varje kontroll lyssna på en ljudsignal som bekräftar att registrering skett, därav "öronkontakten".
Hemvägen gick via Eksjö där det äldsta ättelägget lämpades av vid sitt skolinternat. Så väntade tre timmars bilfärd hem till Vänersborg och som tur är gillar svärdottern att köra och då passar det bara så bra att ta en tupplur. Det blev en lång sådan!
