När Facebook blev tillgängligt för användare i Sverige 2006 var jag tidig med att fixa ett konto. Dock har jag aldrig varit särskild aktiv på plattformen. Det var många, många år sedan jag gjorde ett inlägg. Men ... jag kollar in och "gästspelar" då och då. Gunilla brukar tipsa om spännande/intressanta/informativa inlägg. Algoritmerna styr också till sidor om orientering och av orienterare.
De senaste dagarna har jag genom ett tips följt Annika Björk och hennes pågående "round-trip" i de nordvästra delarna av jättekontinenten Afrika Hon är välkänd för så gott som alla orienterare. En tuff tjej. En orädd tjej. En frispråkig tjej. En äventyrare. Just för stunden reser hon och utforskar på egen hand ett antal länder, mer eller mindre utvecklade.
Av hennes inlägg att döma handlar det om en äventyrsresa med stora bokstäver. Strapatser, eskapader, överraskningar, faromoment och utstickande händelser staplas på varandra. En semesterresa som är antitesen till "lay back".
När jag ögnar igenom hennes texter blir reaktionen en blandning av fascination, skräck, beundran, tjusning, hua och måtte hon "överleva". Hade hon varit min dotter skulle jag tveklöst vara oroad och bekymrad!
Jag vet att hon gjort den här typen av resor tidigare så hon har vanan och erfarenheten samt modet och kuraget att hantera det oväntade och oplanerade.
Under de senare barnaåren var jag fascinerad av David Livingston. Läste mycket om denne läkarmissionär och upptäcktsresande som utforskade Afrika.
Anar och får känslan att Annika Björk har lite av samma särpräglade karaktär och äventyrslystnad. Det är med skräckblandad förtjusning jag kommer att följa hennes fortsatta äventyr!
