De senaste 15-16 månaderna har det levererats många påstående, deklarationer, avsikter, intentioner och profetior om Sveriges medlemsskap i NATO. I början var det intressant att följa medias rapportering och beslutsfattarnas kommentarer. Men ju mera långdragen processen blev desto mer trist blev det att följa turerna. De "blå dunsterna" blev över tid alltför många. De senaste dagarna har återigen en våg sköljt över med löften och påståenden.
Gissar att många, många är luttrade vid det här laget och bara rycker på axlarna och detta med en suck när de nya utspelen kungörs.
NATO:s generalsekreterare Jens Stoltenberg måste man beundra. Tålmodigt, uthålligt och enträget driver han processen. Han tycks aldrig brusa upp, han anklagar ingen och håller möjligheter/lösningar/öppningar vid liv trots att det kärvar rejält ibland.
Förstår naturligtvis att det är en prestigefråga för honom ... att Sverge blir medlem. Men hans ihärdighet och oförtrutna vilja att driva frågan är värd så mycket respekt.
Nu undras vad som blir nästa steg i detta märkliga förlopp. En sak är i alla fall klar. Om 5-10 år så där skrivs det förmodligen någon bok eller rapport om förloppet ... den ska bli intressant!
