Igår fanns möjligheten att kolla in VM i skidorientering. Tove Alexandersson skulle göra comeback efter några års uppehåll vilket triggade igång intresset. Sprintdistans stod på programmet denna första dag med vinnartid på omkring 15 minuter.
Trots att grenen ingår i samma förbund som fotorientering har jag inte ägnat särskilt stort intresse eller engagemang för denna variant.
Testade några gånger under junioråren men tyckte då att det huvudsakligen handlade om skidåkning med ett mycket litet inslag av orientering. Det var inte heller särskilt många klubbar i närområdet eller kompisar som utövade sporten. Nyckfulla snöförhållanden genom åren har också medfört att det har uppfattats som en svårutövad och perifer tävlingsform.
Noterar dock att orienteringsinslaget har ökat men känslan är att det fortfarande är en rejäl betoning på skidåkning. Intressant att följa gårdagens uppgörelser om VM-medaljerna. Ytterligare några elitprofiler kan igenkännas förutom Tove. Lärde mig också en del av regelsystemet.
Trodde att regelverket var detsamma som på mtb-orientering att man bara fick utnyttja de på kartan grönmarkerade stråken (se kartklippet ovan till vänster). Men i skidorientering är det tillåtet att gena, snedda och ta fågelvägen eller dra nytta av "genspår" som de initierade kallar det. Det är naturligtvis ett vågspel och en chansning; går det snabbare och är det bättre än att följa i förväg uppdragna spår och stråk (kolla in gps-spåret på det högra kartklippet). Gissar att det kan vara en fördel med sent startnummer och då kunna följa i andras spår.
TV-bilderna visade också tydligt att det gäller att stå på skidorna och ett fall kostar rejält med tid . Ett fall kostar avsevärt mer tid i jämförelse än om man råkar snubbla i vanlig orientering.
Den inledande etappen blev en succé för de blågula tjejerna med guld, silver och brons. Idag blir det en ny och längre distans med jaktstart utifrån sprintresultaten.
