Inte lätt …

En ny utredning har i dagarna publicerats utifrån direktivet "Hur ska vi få bättre ordning i skolorna?" Det var med stort intresse jag kastade mig över innehållet, naturligtvis mycket nyfiken på vad som framkommit. Sammanfattningsvis var utredningens förslag:  Tydliga regler och vilka konsekvenserna blir om man bryter mot dem!

Jag kom inte med några glada tjut och hejarop ... eller wow så slugt och sensationellt ... det var knappast något nytt ... absolut inte något som kan/ska/bör klassificeras som en nyhet eller nytänk. 

Jag fattar inte riktigt varför media så till den grad lanserar denna "nyhet" och förespeglar ett genombrott eller genial lösning ... eller är det helt enkelt så att man ironiserar och förlöjligar på ett sofistikerat sätt ... ja vem vet?!?

Jag tror inte heller att lärare och övrig skolpersonal lyfte på ögonbrynen när rapporten lästes snarare en djup suck som andades har-vi-hört-det-förut.

Vad gäller första delen av utredningens förslag "tydliga regler" tror jag inte att det är något som saknas tvärtom många är ledstjärnorna, uppmaningarna, förhållningssätten, uppförandekoderna och allt vad det heter. Däremot är det mera tveksamt och diffust vad gäller konsekvenserna om reglerna inte efterlevs ... finns det överhuvudtaget någon "straffpåföljd"?

Av en ren tillfällighet har jag det senaste dygnet fått höra av två verksamma lärare att det stämmer ... det finns inga kraftfyllda påföljder eller konsekvenser om det nu inte handlar om våldsbrott eller liknande. Vilka åtgärder finns då ... kanske hemringning, utvisning ur klassrummet, avstängning från skolan och/eller förflyttning till annan skola ... har man någon koll på hur ofta dessa exempel på åtgärder tillämpas? 

Inser att det inte är en lättlöst problematik men uppenbarligen måste konsekvenserna inte bara få vara ord ... orden måste få liv!

Lite att ta tag i …

Fick i dagarna ta del av en tidigare kollegas artikel i en facktidning som handlade om "marknadsföring" av föreningar och klubbar. Hans resonemang byggde på och utgick från begreppen identitet, profil och image.

Identitet - står för vem föreningen/klubben är. Namnet, logotypen/klubbmärket och grundläggande värderingar är saker som skapar identiteten. Det är viktigt att ha ett namn som känns igen, dessutom en logotyp eller klubbmärke som tydliggör.

Profil - är det som klubben vill vara. Det är saker som lyfts fram som tydligt visar föreningens/klubbens ändamål och inriktning.

Image - är hur föreningen/klubben uppfattas av omgivningen. Klubbens image styrs av hur exempelvis allmänheten, kommunen, tänkbara sponsorer och andra intressenter uppfattar profilen och identiteten.

En viktig ambition i marknadsföringen och informationsarbetet är att försöka få klubbens identitet att överensstämma med profilen och imagen. Ju bättre dessa tre faktorer harmonierar desto större blir tilliten och förtroendet både från medlemmar och intressenter.

Därför är det både en uppmaning och en utmaning till styrelser att levandehålla och arbeta med klubbens profilering.

När jag läser den här typen av artiklar med råd och anmaningar brukar jag oftast fundera (emellanåt med kritiska ögon) kring hur läget är i de föreningar/klubbar/organisationer jag själv är medlem i ... det är några stycken.

Som orienterare tränar och tävlar jag för Vänersborgs Skidklubb ... dock är inte skidor, som klubbnamnet antyder, någon stor eller central aktivitet. Så har det aldrig varit under de snart 25 år jag varit medlem. Kärnaktiviteten är och har varit orientering i olika former under tre decennier! Men ... när jag möter grannar och andra med klubboverallen är repliken många gånger: jaså du är skidåkare, hur många Vasalopp har du åkt?

Märker och noterar ganska ofta att allmänheten/beslutsfattare/företag identifierar VSK, ”imagen”, som en skidförening. Även klubbmärket signalerar mer "skidor" än "orientering". 

Om man granskar dokument, protokoll och skrivelser som uttrycker "vad klubben vill vara" det vill säga "profilen" så är orientering grejen. I en och annan bisats lyfts även skidor fram men huvudsakligen av karaktären vi-ska-fixa-spår-när-det-finns-snö!

Min slutsats blir bland annat att en uppdatering/modernisering/tydliggörande av klubbnamnet bör göras. Även klubbmärket bör "renoveras". När det en gång i tiden gjordes var det ritbord, vinkelhake och gradskiva som gällde. Idag finns det tekniker och designformer som är mera i tiden.

Av andra föreningar jag är medlem toppar Friskis & Svettis Vänersborg ... de är i särklass utifrån begreppen identitet, profil och image.

Snöfritt mörkerlöp …

Denna afton bjöds det på Nattcup för klubbarna i Göta Älvdalen. Skogen runt Skidstugan i Vänersborg var snöfri men oj så mycket väta. Bra banor med möjligheter till mycket stiglöpning ... passar bra den här tiden på året. Dock var det inte de stora skarorna som mötte upp denna kväll. Tråkigt för fixarna som lagt ner en hel del tid med arrangemanget ...  nu övergår arrangemanget till Veckans banor vilket kanske lockar några fler. Nedan mellanbanan med mitt gps-spår inlagt … ett i stort felfritt lopp.

Hur står det till …

Hittade nedanstående beskrivning av hur föreningar och organisationer kan beskrivas:

Blundar – förändrar sig inte

Föreningen har stannat upp i sin utveckling därför att den är nöjd med hur saker och ting förhåller sig. Den har en avvaktande attityd. Den kan ha en uppgiven syn på sig själv och sin förmåga vilket ofta leder till passivitet och bortförklaringar. Föreningen ser problem snarare än möjligheter. Ofta kör den på i gamla hjulspår vilket upplevs som stabilt och tryggt. Den saknar idéer och drömmar om framtiden. Den förändrar sig inte.

Ser – anpassar sig till förändring

Föreningen är inriktad på överlevnad. Den reagerar oftast sent på förändringar och upplever sig därför stressad. Den upptäcker och försöker hänga på möjligheter som dyker upp men lyckas inte alltid att förverkliga dessa. Den upplever sig ofta vara steget efter. Skyddar sig genom att skylla på omständigheterna och problem hos andra eller annat snarare än hos sig själv. Den anpassar sig till förändring.

Gör – utnyttjar förändring

Föreningen upplever att framtiden ligger i de egna händerna. Den ser möjligheter och är positiv till förändringar. Att ta initiativ och agera är en självklarhet. Den har en stark självbild och vill gärna vara med när det händer. Detta genom att försöka förutse förändringar och sträva efter att leva upp till sina mål. Den utnyttjar förändring.

Vågar – skapar förändring

Föreningen vågar lita på sin känsla och har modet att agera utan att veta allt på förhand. Den har en mycket stark självbild och lever i ett tydligt och snabbt växelspel med sin omgivning. Den är ”on-line” med omvärlden samt inser att denna inte alltid agerar logiskt och förutsägbart. Flexibilitet, fingertoppskänsla och stark viljekraft är andra kännetecknande drag. Den skapar förändring.

Återstår att försöka spegla den/de föreningar man själv är medlem i ... och sedan fundera på vilka uppmaningar och utmaningar som kan ställas utifrån svaren på fyra frågor:

• Vad ska man sluta med?

• Vad ska man levandehålla?

• Vad ska man förbättra och förstärka?

• Vad ska man börja med?

Österut igen …

Även denna gråa söndag med några plusgrader drog vi till Falbygden och ett sprintevenemang. Denna gång i det lilla samhället Stenstorp nordost om Falköping. Det bjöds på nyframtagen karta täckande både ängsmark som bebyggelse. Kul och omväxlande banor med sammantaget 120 startande.

Om tillståndet just nu …

När man emellanåt funderar över tillståndet i världen .... just nu ... är det inte med jublande gester, stående ovationer och uppmuntrande tillrop. Kritiska journalister, samhällsvetare, forskare, beteendevetare och allt vad det heter menar att en ny "världsordning" är på gång inte minst beroende på det nyligen genomförda presidentskiftet "overthere". 

Man undrar så där i förbigående om vad som är populistisk retorik och vad som är fullt allvar. Kommer allt som sagts bli gjort? Ska ord bli handling? Blir antaganden verklighet?

Det finns anledning att dra öronen åt sig och utttycka skepsis, tvivel och misstro. Fick ett mess med nedanstående "eftertanke" ... med ett stänk av humor men också med mycket allvar. 

Klubbskifte …

Vid årsskiftet bytte äldsta barnbarnet klubb för första gången i livet. Efter "debuten" som knatte i VSK Orientering för så där 15 år sedan är det tillsvidare Alingsåsklubben OK Skogshjortarna som gäller. Han välkomnades och presenterades för sin nya klubb med nedanstående rader på deras hemsida.

Snöhinder …

Aj, aj, aj ... idag var en tur planerad till Lerum och veteranorientering ... men, men, men ... snöblasket satte stopp ackompanjerat av alla gula varningar. Fick trösta mig med 1000 meter i simhallen och belöningen för det blev en halvtimme i det värmande "bubblet".

Grått och trist väder har det varit hela långa dagen. Då passar det bra med TV-koll och ytterligare en omgång med skidskyttarna. Mycket brukar vara detsamma. Vet vilka replikerna är och blir efter att ha sett åtskilliga sändningar genom åren: ... det avgörs på vallen ... viktigt med fokus ... det är små marginaler. 

De flesta kommentarer kretsar kring och utgår från dessa tre konstateranden om än med ytterligare varianter på samma tema. Som vanligt händer det mycket i det nyckfulla skidskyttet. Denna dag blev det rejält bottennapp för de blågula tjejerna.

Kvällsmörkret smyger sig på tidigt ... lusten att vistas utomhus är minimal men det får bli en sväng till gymmet. Där väntar ett distanspass med svettig spinning, det får bli dagens träningspass när nu Kung Bore satte stopp för orienteringslöpet.

Städning …

Dagen idag har till stor del handlat om städning, inte hemma utan klubbanläggningen och då huvudbyggnaden. Stora och många utrymmen kan vara bra på många sätt men nackdelen är att det inbjuder till att lagra och förvara. 

Vi är många som har störts och irriterats över prylar som bara tagit plats och egentligen aldrig använts. Merparten kan inte heller återanvändas hur man än anstränger sig och är kreativ.

Så äntligen var tiden inne för utröjning. Det blev en hel del ungefär tio gånger mer än jag själv trodde. Vi var ett tiotal som kollade igenom, sorterade och slängde. Kanske var det en och annan bra-att-ha-sak som åkte med av bara farten men de/den kan säkert återanskaffas.

Efter tre-fyra timmar var det avklarat, nu återstår bara transport till återvinningsstationen … hyllor, skåp, byrålådor och förvaringsutrymmen gapar nu tomma och är förberedda för kommande decenniums spariver.

Sportkoll …

TV-kollen igår kväll handlade om dubbelkoll dels Idrottsgalan och parallellt VM-matchen i handboll mellan Sverige och Spanien. Den förstnämnda var förutsägbar och ospännande medan handbollen blev en rysare om inte "nagelbitare".

Galor är sig lika oavsett om temat är idrott, film, musik eller något annat ... olika priskategorier ... tre-fyra som är nominerade ... någon kändis från en annan bransch presenterar ... lång konstpaus innan pristagaren nämns ... mer eller mindre ful utmärkelse ... tack, tack ... mamma å pappa å alla andra ... ibland tårar eller åtminstone glansiga ögon ... applåder ... kanske en stående ovation ... sorti och dax för nästa kategori.

Alltså, oftast ingen ögonbrynshöjare men ändå en bra manifestation och tillbakablick med flärd och fest. Pristagarna på Idrottsgalan blev som förväntat och absolut inget oväntat. Lite orientering blev det då Hanna Lundberg porträtterades som en av elitstipendiaterna. 

Handbollen däremot höjde pulsen och då de sista 15-20 minuterna. I handboll är oftast den första halvleken mindre intressant, även om ett lag leder med fem-sex mål. När tröttheten slår till kan vändningen bli snabb. Så också igår ... till sist blev det oavgjort!

Drog till skogs …

Klubbkompisen Nisse kontaktade mig under helgen ... barmark och fint i skogen men ingen orientering det duger inte! Sagt och gjort ... vi bestämde oss för att agera snabbt .. ingen långbänk eller förankring till höger och vänster. Jag erbjöd mig att sätta ut kontrollerna och det blev förmiddagens beting. 

Skogen var härligt inbjudande, visserligen bara någon plusgrad men inte ett endaste snökorn. Oj, vad snabbt snön försvann på bara någon vecka.

I ryggan fanns kaffetermosen och det satt gott med en kopp på stående fot med kontrollstenen som tillfällighet bord. På väg mellan kontrollerna registrerades några kartrevideringar som bör göras. Passerade även några ställen där jag funderade: hur-tänkte-kartritaren-här.  Nu blir det rekordtidiga "Veckans banor" i mitten på januari!

Väl hemma började funderingar om kvällen. Två attraktiva TV-evenemang fanns på menyn ... samtidigt ... Idrottsgalan och VM-handboll med matchen Sverige mot Spanien. Det blir både ock ... koll på två skärmar! Naturligtvis skulle man kunna kolla in något i efterhand men, men … det är så trist när det kommer någon notis på mobilen eller paddan i realtid och då är spänningen ”förstörd”.

Toppendag i Falbygden …

Idag drog vi till Mösseberg och Falköping ditlockade av en deltävling i Falbygdens Vintersprintcup. Det var inget vi ångrade!

Det bjöds på mycket kul banor som inledningsvis bestod av en skogssprint för att i slutet bestå av en microsprintdel på en karta i skala 1:1500. På denna del var kontrollerna markerade med små träpinnar och ovanpå satt SI-enheten. Detta för att kontrollerna inte skulle synas på långt håll så att det då blev utmanande orientering hela vägen fram till kontrollerna.

I det stigrika skogsområdet blev det extra utmanande denna söndagsförmiddag då dimman låg tät över Mösseberg. Sikten var mycket begränsad så det gällde verkligen att ha stenkoll på riktningen speciellt över de öppna partierna. 

Drygt 130 löpare kom till start och jag hörde inte någon som dissade arrangemanget. Falköpings AIK är kreativa och brukar skapa arrangemang med hög attraktivitet.

Efter loppet lockade Falbygdens Osteria. Vi inledde med en söndagsbuffé där huvuddelen av rätterna naturligtvis hade ostprägel. Behagligt mätta kunde vi naturligtvis inte motstå ett besök i den gigantiska ostbutiken. Det blev inte bara ett besök utan vi passade på att fylla en bärkasse med olika läckerheter.

Höjdardygn …

Återträffar och återseenden kan vara ... sådär ... lagom roliga ... eller helt fantastiska. Det sistnämnda gäller verkligen för dygnet i Borås när vi möttes ... ett landslagsledargäng som verkade för tre decennier sedan. Visst har vi mötts då och då sedan dess men aldrig gänget tillsammans.

Känslan och upplevelsen var att det var som igår. Redan efter någon minut eller var det två var snacket igång som när det begav sig. Öppet, ärligt och rakt på utan den minsta avvaktan eller tvekan.

Vi mindes och erinrade oss både små och stora händelser och episoder. Oj vad mycket som plockades fram ur minnenas arkiv. Med ålderns rätt tog vi oss också friheten att tycka till om och reflektera över dagsläget för den kära skogssporten. Det blev både ris och ros precis som det brukar bli när äldre generationer och veteraner utifrån sina perspektiv bedömer nuläget.

Timmarna gick snabbt och natten blev kort och plötsligt var vi åtskilda men rejält uppdaterade ... wow så många härliga upplevelser ...vilken underbart kul återträff det blev!

”Reunion” …

För trettio år sedan avslutade jag mitt uppdrag som förbundskapten för orienteringslandslaget, detta efter att ha haft rollen under nio år. Det känns som för mycket länge sedan ... nästan stenålder. 

Naturligtvis finns det många minnen men ändå är det något som förpassats långt in i arkivet. Tänker och reflekterar inte så ofta på dessa intensiva år. Blir emellanåt "påmind" då jag träffar någon från den tiden typ en banläggare på en uttagningstävling eller liknande. Träffar och möter också regelbundet löpare som då fanns i landslaget.

Men kommande två dagar ska minnen väckas till liv. Det handlar om en "reunion", en återförening med tidigare landslagsledarkollegor. Vi blir ett litet gäng som möts i Borås för att prata minnen, upplevelser och göra återblickar; då och där när det begav sig.

Puls och ansträngning ...

Det blir många spinningpass på gymmet under vintermånaderna då det är slipprigt och halt utomhus. Under ledning av bra coacher är det kul att trampa tillsammans med andra och det är ett fint komplement och alternativ till jogg/löp.

Coacherna använder BORG-skalan för att vi cyklister ska veta vilken ansträngningsgrad som ska gälla under olika delar av passet.

Hos en ung, frisk individ korrelerar skalan med pulsen. Det vill säga att skalans siffror mellan 6-20 motsvarar en individs puls mellan 60-200 slag/minut. Detta är ungefärligt och påverkas av många faktorer som exempelvis åldern (maxpulsen sjunker ungefär ett slag per år för varje år som går och påverkas inte av exempelvis träning).

Kom i kontakt med skalan under studieåren på Gymnastik-och idrottshögskolan i början 70-talet och ... konstaterar att den lever än!

Fick igår användning av mina gamla kunskaper för att förklara för en medcyklist varför skalan  ligger just mellan 6 och 20. 

Kollade för skojs skull min pulskurva efter passet ... Jo, jag följde coachens uppmaningar ... pulskurvan indikerar att när det skulle vara "mycket ansträngande" så låg min hjärtfrekvens nära min maxpuls på 150-155 slag:

Tack Rolf …

Det är ett drygt halvår kvar innan O-Ringen 2025 går av stapeln. Dock vidtas vissa förberedelser redan nu. De senaste åren har vi hyrt ett hus tillsammans med barn och barnbarn. Det har varit riktigt kul att under femdagarsveckan bo i storhushåll. Men det är en utmaning och det kan ta tid att hitta ett boende som passar vad gäller närheten till C-orten, som inte kostar multum och som kan härbärgera tio personer.

 

Men i år gick det minst sagt fort och smidigt ... jag skickade ett mess till orienterarkompisen sedan många, många år tillbaka: Rolf G. med Falköpings AIK som klubbadress och Jönköping som boplats. Sju minuter senare kom ett första svar: det kan nog lösa sig ... ge mig bara lite tid. Efter ytterligare 23 minuter var det fixat ... hans grannar hade pratat om att hyra ut sina boenden under juliveckan men inte kommit till skott. Förstår att uthyrare ibland är tveksamma ... man vet inte vilka hyresgästerna är. Men Rolf gick i god för oss, mobilnummer levererades och vi fick en första kontakt. Boendet var fixat! Det känns också skönt att hyra av någon som man "indirekt" känner.

Återigen slår det mig vad gött det är att ha kompisar, vänner och kontakter inom skogssporten. Man kan be om hjälp ... man kan få hjälp ... man får tips ... man kan få goda råd. Det handlar inte bara om känningar/kontakter i Sverige utan även utomlands ... runt om i världen ... orienteringssporten förenar!

Löp i bebyggelse …

Söndagsförmiddagen var vinterskön i Lilla Edet då andra etappen av Vinterracet avverkades. Banorna sträckte sig kors och tvärs genom bebyggelsen i samhällets centrala delar. Banläggaren hade fixat till riktigt kul banor med många vägvalsmöjligheter. Ett hundratal löpare mötte upp och efter loppet erbjöds fika och givande eftersnack i klubbhuset "Kompassen".

Under eftermiddagen var det skönt att kolla in skidskytte från läget i TV-soffan och då den så kallade mixedstafetten.  Det blev mycket spännande uppgörelser och stora omkastningar. Oj, vad det kan växla i denna sport och kommentatorer och bisittare hade fullt upp med att försöka förklara och reda ut. Men som i alla idrotter spelar emellanåt turen, tillfälligheterna och slumpen in ... denna söndag gynnades den blågula kvartetten. Idrott är kul!

Ny Skogshjort …

Årsskifte innebär för en del också klubbyte inom orienteringssporten. Äldsta barnbarnet har nu beslutat sig för att kommande år tävla för Alingsåsklubben Skogshjortarna. En klubb med stor verksamhet och många löpare i junioråldrarna och med en entusiastisk ledarstab.

Det är naturligtvis en speciell utmaning för honom att komma till en större klubb med allt vad det innebär. Dock blir det i praktiken inte så stor förändring då han under veckorna bor och tränar på orienteringsgymnasiet i Eksjö. Antar också att han fortsättningsvis vill hänga med på orienteringsresor vi gör tillsammans under sommarmånader och olika skollov.

Nu undrar man hur det i förlängningen kommer att bli med barnbarn #2. Han bor och pluggar på idrottsgymnasiet i Jönköping och större delen av hans kompisgäng finns inte i Vänersborg där föräldrahemmet finns.

Att ställa krav …

Efter spinningpasset på gymmet häromdagen var det en indignerad klubbledare som vittnade om nuläget i hans idrott. Har försökt att minnas hans konstateranden:

Allt oftare möter jag en ny sorts föräldrar som anser att idrottsföreningen är en all-inclusive-resort där barnen ska få all tänkbar service utan att själva behöva lyfta ett finger ... det verkar som att många helt enkelt inte ser någon anledning till att engagera sig i sina barns aktiviteter ... idrottsföreningen ses mer som en slags barnvakt eller underhållningsanläggning än en gemenskap där man tillsammans skapar något ... man förväntar sig allt från att få matchresultat skickade direkt till mobilen till att få sina barn individuellt tränade av professionella idrottsmän ... och om något inte faller dom i smaken riktas missnöjet mot ledarna som huvudsakligen ställer upp ideellt.

Det var ingen i omgivningen som direkt motsatte sig men en röst hävdade att det egentligen inte är så konstigt. Många idrottsföreningar får statliga/kommunala bidrag i syfte att bedriva aktiviteter och verksamhet för barn och ungdomar. Det är skattepengar som avsätts och då kan man ställa visss krav!

Själv har jag inte mött så många "kravställande" föräldrar genom åren. Tvärtom så har det oftast inte varit några problem att få hjälp med att typ bemanna funktionärsposter vid tävlingsarrangemang. Dock har det varit betydligt svårare att få individer att åta sig "ansvarspositioner" eller förtroendeuppdrag över tid. Tror att de vanligaste skälen till att människor undviker att engagera sig är:

 

 * Tidbrist: det är svårt att få ihop allt med jobb, familj och andra åtaganden.

 * Oklara strukturer: föreningar har krångliga regler och rutiner som kan vara avskräckande.

 * Känsla av otillräcklighet: man känner sig osäker på om man har rätt kunskaper eller förmågor.

 * Okunskap med hur föreningen fungerar: det kan vara svårt att förstå hur en ideell förening arbetar.

 * Rädsla för kritik: man är rädd för att bli utskälld eller kritiserad.

 * Trötthet: att engagera sig i en förening kräver extra energi utöver det vanliga jobbet.

 * Otydliga mål: det kan vara svårt att se vad man ska göra och/eller hur man ska göra.

 * Inskränkning på fritiden: engagemang i en förening innebär ofta att man måste anpassa sin fritid efter föreningens schema.

 

Man kan fundera på vad man i föreningen antingen kan börja med eller sluta med för att skapa lust och viljekraft.

 

Skratten blir många …

Kollar i dagarna på SVT-serien "Whiskey on the Rocks" . Det är en satirisk dramaserie som utspelar sig i oktober 1981 och kretsar kring grundstötningen av den sovjetiska ubåten U-137 (av Whiskeymodell) i Torhamnaskär i Blekinge skärgård. Storyn är skriven av Jonas Jonasson ... han med "Hundraåringen som klev ur fönstret och försvann".

Många är skratten, leendena och garven då satiren tar sig an verkliga händelser och personer med en synnerligen humoristisk knorr. Den följer svenska politiker och militärer under den spända situationen då världen höll andan och ett kärnvapenkrig kändes nära. Men det är inte bara svenska politiker och militärer som figurerar utan också dåtidens makthavare i Sovjetunionen och USA, herrarna Bresjnev och Reagan. Kolla in den!

Reflektion då och idag …

För drygt två decennier sedan var jag gästkrönikör i en tidning och bidrog med nedanstående rader. Drar mig till minnes att jag fick en hel del spott-och-spe för åsikterna och slutsatserna ... en del var riktigt, riktigt elaka. 

När jag överhör samtal i omklädningsrum och vid fikaborden efter träningskvällar kan jag konstatera att mina funderingar då bekräftas av många röster idag. Klubbanläggningar är många gånger ett bekymmer. Medlemmar utnyttjar inte och vistas inte i lokaler på samma sätt som tidigare. Klubbhuset är inte längre en träffpunkt ... man möts istället på sociala medier eller tränar tillsammans med ett "gym" som utgångspunkt. Men ... nu står man där med anläggningar som kräver skötsel och underhåll och kostar multum ... tomma byggnader större delen av dygnet och större delen av året. (Jag kan konstatera detta på vandringsturer längs Dalbostigen med början i Vänersborg och några kilometer norrut längs Vänerkanten … flera är anläggningarna som passerat bäst-före-datumet).

Kreativa klubbledare hittar naturligtvis lösningar ... det blir allt vanligare att man blir hyresvärd. Anläggningen eller delar av denna hyrs ut till intressenter antingen som festlokal eller för aktiviteter av olika slag. En åtgärd som känns klok ... driftskostnader fördelas ... pengar behöver då inte tas från kärnaktiviteten.

Årspremiär …

Årets första orientering är avverkad. Det handlade om "Vinterrace", ett arrangemang för klubbarna i Trestadsområdet. Förutsättningarna denna första söndag 2025 var följande: snödjupet omkring 30-40 cm, minusgraderna var 8-9 och snöfall typ ymnigt. Terrängen var kuperad och det rejält. Mellanbanan mätte fågelvägen 4,5 km men i praktiken handlade det om cirka 7,5 km. Det var med  andra ord tuffa förutsättningar på årspremiären.

Nu var detta inte någon överraskning, det brukar  vara så när Herrestads AIF bjuder in till löp i närheten av den vackra och mäktiga Uddevallabron. Alltså gällde det att kämpa på, ligga i och aldrig ens tänka tanken att idag-är-det-för-jävligt! Efter en dryg timma var banan avklarad, behaglig varmdusch väntade och sedan blev det lunch av orientalisk karaktär tillsammans med svärdotter och barnbarn #2.
Vi rattade hem på snömoddig motorväg lyssnandes på vädervarningar från radion: det blir värre framåt natten!