Efter spinningpasset på gymmet häromdagen var det en indignerad klubbledare som vittnade om nuläget i hans idrott. Har försökt att minnas hans konstateranden:
Allt oftare möter jag en ny sorts föräldrar som anser att idrottsföreningen är en all-inclusive-resort där barnen ska få all tänkbar service utan att själva behöva lyfta ett finger ... det verkar som att många helt enkelt inte ser någon anledning till att engagera sig i sina barns aktiviteter ... idrottsföreningen ses mer som en slags barnvakt eller underhållningsanläggning än en gemenskap där man tillsammans skapar något ... man förväntar sig allt från att få matchresultat skickade direkt till mobilen till att få sina barn individuellt tränade av professionella idrottsmän ... och om något inte faller dom i smaken riktas missnöjet mot ledarna som huvudsakligen ställer upp ideellt.
Det var ingen i omgivningen som direkt motsatte sig men en röst hävdade att det egentligen inte är så konstigt. Många idrottsföreningar får statliga/kommunala bidrag i syfte att bedriva aktiviteter och verksamhet för barn och ungdomar. Det är skattepengar som avsätts och då kan man ställa visss krav!
Själv har jag inte mött så många "kravställande" föräldrar genom åren. Tvärtom så har det oftast inte varit några problem att få hjälp med att typ bemanna funktionärsposter vid tävlingsarrangemang. Dock har det varit betydligt svårare att få individer att åta sig "ansvarspositioner" eller förtroendeuppdrag över tid. Tror att de vanligaste skälen till att människor undviker att engagera sig är:
* Tidbrist: det är svårt att få ihop allt med jobb, familj och andra åtaganden.
* Oklara strukturer: föreningar har krångliga regler och rutiner som kan vara avskräckande.
* Känsla av otillräcklighet: man känner sig osäker på om man har rätt kunskaper eller förmågor.
* Okunskap med hur föreningen fungerar: det kan vara svårt att förstå hur en ideell förening arbetar.
* Rädsla för kritik: man är rädd för att bli utskälld eller kritiserad.
* Trötthet: att engagera sig i en förening kräver extra energi utöver det vanliga jobbet.
* Otydliga mål: det kan vara svårt att se vad man ska göra och/eller hur man ska göra.
* Inskränkning på fritiden: engagemang i en förening innebär ofta att man måste anpassa sin fritid efter föreningens schema.
Man kan fundera på vad man i föreningen antingen kan börja med eller sluta med för att skapa lust och viljekraft.
