För drygt två decennier sedan var jag gästkrönikör i en tidning och bidrog med nedanstående rader. Drar mig till minnes att jag fick en hel del spott-och-spe för åsikterna och slutsatserna ... en del var riktigt, riktigt elaka.
När jag överhör samtal i omklädningsrum och vid fikaborden efter träningskvällar kan jag konstatera att mina funderingar då bekräftas av många röster idag. Klubbanläggningar är många gånger ett bekymmer. Medlemmar utnyttjar inte och vistas inte i lokaler på samma sätt som tidigare. Klubbhuset är inte längre en träffpunkt ... man möts istället på sociala medier eller tränar tillsammans med ett "gym" som utgångspunkt. Men ... nu står man där med anläggningar som kräver skötsel och underhåll och kostar multum ... tomma byggnader större delen av dygnet och större delen av året. (Jag kan konstatera detta på vandringsturer längs Dalbostigen med början i Vänersborg och några kilometer norrut längs Vänerkanten … flera är anläggningarna som passerat bäst-före-datumet).
Kreativa klubbledare hittar naturligtvis lösningar ... det blir allt vanligare att man blir hyresvärd. Anläggningen eller delar av denna hyrs ut till intressenter antingen som festlokal eller för aktiviteter av olika slag. En åtgärd som känns klok ... driftskostnader fördelas ... pengar behöver då inte tas från kärnaktiviteten.
