Fredagskvällar brukar under vinterhalvåret avsättas för spinningpass på gymmet. Känns klart skönt att låta svetten lacka innan det är dags att-göra-helg. Det brukar bli ett timslångt pass och idag leddes vi av favoritinstruktören Maria.
Vi trampade tillsammans med ett 30-tal andra och könsfördelningen brukar vara jämn. Musiken är hög och intensiteten ökar undan för undan. Maria ger order, uppmuntrar och förklarar. Som ledstång används den klassiska BORG-skalan. Den har "förföljt" mig i många år. Mötte den för första gången när jag pluggade på Gymnastik- och Idrottshögskolan i början på 70-talet. Fysiologiprofessorerna Åstrand och Saltin använde skalan vid tester och övningar av olika slag.
Borgskalan (RPE-skalan, Rating of Perceived Exertion) är en skala för att uppskatta upplevd fysisk ansträngning. Den skapades av Gunnar Borg på 1960-talet för att användas i samband med arbetsprov.
Skalan används framförallt vid uthållighetsträning för att styra intensiteten. Detta betyder att man styr sin träning efter hur tungt eller ansträngande själva träningen upplevs. Eftersom det är en subjektiv skala, så är det ingen annan än man själv som kan bestämma eller känna vart på skalan man är.
Trots att skalan har många år på nacken fungerar den mycket bra dels för den som tränar men också ett fint hjälpmedel för tränaren/instruktören. Dagens pass handlade om att ligga på nivåerna 16-18. Det duger nog bra som uppladdning inför kvällens VM-semi i damhandboll mellan Sverige och Frankrike.
