I många, många år har jag haft för vana att notera, skriva ner och anteckna saker jag sett ... läst ... snappat upp. Saker som varit intressanta, uppstickande, fascinerande, utstickande, uppseendeväckande och så vidare.
Förr (läs innan mobiltelefonen) plitades figurer, siffror och naturligtvis ord ner i en anteckningsbok av det mindre slaget typ A6-format. Ett format som var behändigt att plocka med sig och som bars i jack- eller byxfickan.
När så mobiltelefonen med fotomöjlighet kom ändrades beteendet. Det blev så lätt och det gick så snabbt att fota textavsnitt, anslag, boksidor, skyltar och artiklar.
Men ... har konstaterat att detta inte enbart varit en fördel. Det som fångats upp blev inte tankemässigt bearbetat på samma sätt som när bokstäverna blev till ord och ord till meningar om än med ibland spretig handstil. Innebörden fångades inte upp på samma sätt som när det skrivande momentet gällde.
Detta åtgärdades när anteckningsappar av olika slag dök upp. Då blev det en återgång till att "skriva" om än med tangenttryckning. Det som dock stör är de "stavningskontroller" och "alternativord" som brukar föreslås.
Så min hemsnickrade teori är att det skrivande momentet är ett steg som underlättar, främjar och gör det lättare att minnas, förstå, uppfatta och bättre begripa.
