Läge för att göra den femte och sista återblicken på tävlingsåret och då under under rubriken "topplopp".
Vad är egentligen ett topplopp? Ja, denna fråga ställdes i rollen som förbundskapten för ett antal decennier sedan. Samma fråga har jag senare ställt till antal adepter.
Ett svar kan naturligtvis vara att man hamnar i toppen av resultatlistan men ... det kan man i och för sig göra utan ett topplopp om då samtidigt konkurrenterna kanske haft en dålig dag.
Jag har genom åren valt att definiera ett topplopp som en syntes/kombination av tre variabler:
- Hur det kändes löpmässigt ...
- Hur det fungerade orienteringstekniskt ...
- Graden av fokus/koncentration ...
Utifrån dessa komponenter fick adepterna utvärdera sina lopp utifrån en femgradig skala där "1" var undermåligt/kasst/uselt och "5" perfekt/offensivt. "Topploppet" var följaktligen 5+5+5 oaktat placeringen i resultatlistan.
Dra mig till minnes olika utfall. Någon vittnade om ett lopp som fungerade perfekt o-tekniskt och skärpan var där men kroppen funkade inte, det var så tungt löpmässigt. En annan berättade om att hon var så taggad och fokuserad, det gick så lätt att springa men det körde sig helt orienteringsmässigt.
Dammade av detta analysunderlag när jag bläddrade igenom årets digra karthög och försökte komma ihåg. Om nu inte minnet helt sviker konstaterar jag att det blev 13 löp som kan inordnas under rubriken "topplopp". Av dessa sticker ett ut lite mer än andra. Det var andra etappen av Österlens 3-dagars mitt i sommarmånaden juli. Allt var på topp, det kändes bara så bra men ... det räckte inte till en seger, fick stryk med en halvminut ... dock ett topplopp utifrån H73-förutsättningarna.
