söndag 27 juli 2025

I mål …



Årets O-Ringen är nu avverkat och färdigsprunget! Veckan avslutades med en utmanande jaktstart där jag startade i position #3, drygt tre minuter efter ledaren. När mållinjen passerades hade jag avancerat en placering och belönades med silverplakett.
Dock blev det inte några framskjutna placeringar för övriga i storhushållet detta år.

Det blev en lång finaldag. Uppstigning och frukost i arla morgonstund, och vi var inte tillbaka vid boendet förrän sent på eftermiddagen. Detta efter en utdragen prisutdelningsceremoni. Så framåt kvällen kunde vi äntligen avnjuta en välförtjänt och mycket god kvällsvard och ett glas Cava eller var det två.

Idag väntar uppbrott. Boendet ska städas, väskorna ska packas och klämmas in i bilen. Sedan bär det av hemåt till ett mer vardagligt leverne några dagar. Redan kommande helg väntar dock nästa utmaning: en dubbeltävling i Skövde!

lördag 26 juli 2025

FinL idag ...

Fjärde etappen av O-ringen avgjordes igår ... solen var het men en liten regnskur behagade blöta ner oss mitt på dagen. Terrängen runt Måsarp söder om Jönköping påminde lite grann om den runt Tibro och på Hökensås. Bitvis kuperat och bitvis flackt. Framkomligheten och sikten var huvudsakligen god och det var relativt lättorienterat. 

Arrangörerna levererade ännu en fin tävling ... man imponeras av hur allt fungerar så smidigt. 


Idag är det femte och sista etappen och för de allra flesta handlar det om jaktstart ... det brukar bli spännande med en och annan dråplig spurtuppgörelse. Sedan är det över och då återstår bara den "sjätte" etappen som framförallt yngre generationer längtar efter och uppskattar.

fredag 25 juli 2025

Missöde …

Sol och hetta gjorde comeback lagom till etapp tre i Tenhult. Kuperad terräng och bushigt här och där, men vi veteraner fick huvudsakligen springa i lättlöpt terräng. 
Kompakt var ordet för dagen. Startplatsen och målet var fullpackat, och i skogen kryllade det av löpare och kontroller. Att ha koll på läget var en nödvändighet.



I storhushållet var stämningen lite dämpad efter tävlingen. Gunilla och svärdotter Anni hade hoppat över en kontroll på sina respektive banor. Tabbar som smärtar.


Den yngsta generationen har vi knappt sett. De lever sina egna liv och umgås med kompisar från när och fjärran. O-ringen är verkligen deras julafton!

Prognosen lovar fortsatt bra väder. Perfekt för de två sista etapperna – vi får hoppas att ingen då ska råka ut för missödet att hoppa över en kontroll!

torsdag 24 juli 2025

Sprint i stan …

Igår avgjordes sprintetappen för elitlöparna i O-ringen. Detta på gator samt runt och i kvarteren i de centrala delarna av Jönköping. De senaste dagarnas blå himmel och het sol hade förvandlats till gråväder och kraftigt regn ... inte så kul!
Dock trotsade vi det trista vädret för att bland annat kolla in de två äldsta barnbarnen.



Banläggarna hade fixat till kluriga sträckor och krånglat till det hela med spärrade passager. Det var synnerligen trixiga och tekniskt krävande banor. Det märktes då flertalet tycktes springa med handbromsen på.





tisdag 22 juli 2025

Spårkoll …

En populär syssla efter en etapp av O-ringen är att kolla in löpares gps-rutter på applikationen "Livelox". Det är orienterarnas egen skattkista med villovägar och ofrivilliga sightseeingturer! 
Det är få saker som roar mer än att efter en etapp sjunka ner i husbilsfåtöljen och gotta sig åt misstag. Några exempel:



Man sitter där med sin energidryck och ser hur GPS-spåren ringlar sig som spagetti eller garnnystan när de borde ha gått rakt ... ett leende sprider sig över läpparna men också förundran ... jösses, hur tänkte han/hon där? 

Tänk om STIM-pengar inte bara gick till Evert Taube och Abba, utan också till de orienterare vars Livelox-spår genererar skratt och huvudskakningar? 
Det skulle vara rena julafton för dessa som tycks revidera en karta med sina turer. En felorientering här och en oväntad tripp till grannkommunen där – vips, så tickar pengarna in! 



Men de allra, allra flesta är ändå ödmjuka ... de vet att man förr eller senare kan råka ut för något liknande.

måndag 21 juli 2025

Stor saknad …

Under den sena gårdagskvällen kom dödsbudet. Min svärmor, Gertrud, somnade in efter ett långt och strävsamt liv. Det var väntat men ändå så smärtsamt.



Svärmödrar brukar i filmer och i serie- och skämtteckningar framställas som elaka och osympatiska. Relationen till svärmor tillhör en av de mest omtalade och spänningsfyllda släktskapsrelationerna i skämthistorier och nidvisor. Det brukar vara förknippat med osämja, schismer och fejder. 
Under det halvsekel jag känt Gertrud har jag aldrig upplevt den minsta friktion eller motsättning. Istället har det handlat om välvilja och älskvärdhet. Hon var väldigt ödmjuk, utstrålade värme, klagade aldrig (möjligtvis om gröten var för lite saltad) och hade lätt till skratt. En toppensvärmor helt enkelt!

Jag är så tacksam för alla stunder jag fick dela med henne – de glada, de roliga och de stillsamma. 
Hon fanns alltid till hands på olika sätt ... så många gånger hon har strukit mina skjortor och gångerna hon fixat till revorna i tävlingskläderna är oräkneliga. Brödkakorna hon bakade var så goda och jag fick alltid med en extra med mig hem.

Samtidigt som det känns tungt i stunden finns ändå en lättnad att hon nu efter 94 år fått stillhet och ro. Hon kommer att vara djupt saknad!

söndag 20 juli 2025

Dax igen …

Hemvisten den kommande veckan är Jönköping. Som vanligt den här tiden i månaden juli avverkas O-ringen med tusentals deltagare. Nu handlar det om storhushåll med barn och barnbarn i hyrt radhus med sagolik utsikt över Vättern. 



Tävlingarna börjar imorgon, det blir vilodag på onsdag och sedan avgörs de återstående etapperna.
Det blir intensiva dagar och mycket logistik ... starttider varierar och måltider ska intas vid olika tidpunkter. Det blir så när tre olika klubbar är representerade inom familjen och alla deltar.

Gunilla och jag har så kallad fri starttid. Det är så bra att själv kunna välja. Noterar att år för år väljer allt fler denna möjlighet. 
Belackare finns naturligtvis. Dessa menar att spårbildning gynnar sent startande och skapar på så sätt orättvisor. Och det kan absolut stämma, men samtidigt tappar orienteringsupplevelsen lite av sin charm och utmaning när man springer i upptrampade stråk.

Denna morgon är det soligt och hett i tidig morgontimma. Enligt väderprognosen ska det dock bli lite svalare de närmaste dagarna. 
Om några timmar väntar invigningsceremoni och då blir det många möten …  O-ringen är igång igen!

lördag 19 juli 2025

Uppförstramp …



Föresatser och utmaningar varierar. Min svägerska Lena har satt upp målet att under sommarmånaderna åtminstone en gång i veckan cykla från Vänersborg till Halleberg och där trampa uppför den branta stigningen. Väl på toppen av platåberget är det bara att återvända hem igen. Detta för att förbättra konditionen och stärka lårmusklerna. Sammantaget blir det en tur på drygt 16 kilometer inklusive den omkring kilometerlånga stigningen. I höjdprofilen nedan framgår att det handlar om en rejäl uppförsbacke.




Under tidig kvällstimma igår gjorde jag henne sällskap. Graderna var sådär 26-27 så svetten lackade och pulsen bultade. Vi kämpade på och det kändes skönt när toppen var nådd. Strax efter kom belöningen, den svindlande utförsåkningen som får en att glömma eventuell smärta och bara känna vinden i håret. En halvtimme senare var hennes föresats avklarad.


fredag 18 juli 2025

Det sket sig …

Det var en sådan där härlig sommardag, igår eftermiddag. Solen låg som ett varmt täcke över Skaraborg när jag, svärdotter och barnbarn #2 styrde kosan mot Bulsebodarna. En lantgård djupt inne i skogen mellan Götene och Timmersdala. Det var här i den flacka och bitvis detaljrik terrängen som sista akten av 5-kvällars skulle avgöras.


Omkring 150 löpare hade letat sig hit i den tidiga kvällen, sugna på att ta sig an utmaningen. Och vädret? Det var inget annat än underbart med behagliga 28-29 grader, het sol som kändes skön snarare än kvävande. 

Inte en endaste mygga eller något annat irriterande flygfä vågade sig fram för att störa eftersnacket och de noggranna vägvalsanalyserna. Någon enstaka undrade om det inte var "väl långt" att åka från Vänersborg – en kommentar jag ärligt talat inte riktigt förstod vad den syftade på. Vissa resor är helt enkelt värda varje kilometer.




Vägen hem blev en annan sorts drama. Radiosporten fyllde Subarun med uppsnack inför damernas EM-fotboll. Vi blev fullproppade med fakta och kände oss fullständigt förberedda för kvartsfinalen mellan Sverige och England. 

Det började så ljuvligt! De blågula spelade som gudinnor, och en promenadseger lurade i vassen. Men så blev det halvtidsvila och med den vändes allting upp och ner. Dramatiken steg för varje minut och kulminerande till slut i en fullständigt sanslös och brutal straffsparksuppgörelse. Pulsen skenade, spänningen var outhärdlig, och så plötsligt ... den tragiska upplösningen. Drömmarna om final försvann i tomma intet. 

Idrott är emellanåt så frustrerande, så smärtsamt ... men kanske är det just därför den är så oemotståndligt kittlande och så lockande!

torsdag 17 juli 2025

Mycket boll nu ...

Visst är det härligt med fotboll! Speciellt i dessa dagar när det är damernas EM-fotboll - och ikväll spelar Sverige mot England. 


Uppsnacket är minst sagt på topp eller kanske över toppen? Man undrar  om det finns en enda sten orörd, ett enda grässtrå som inte har analyserats, en enda tanke som inte tänkts! Man har fått höra om allt från sömnvanor och frukostgröt till matchsmink och spellistor i airpodsen. Det känns som om minsta lilla födelsemärke har dissekterats av nyfikna reportrar.

Men trots all djupdykning i det triviala, ska det bli otroligt kul att få se själva matchen ikväll. Då kan man fokusera på det som verkligen spelar roll – bollen, målen och kampen på planen!

Det är förresten inte bara elitfotbollen som dominerar mediebilden. I Göteborg pågår ju också den fantastiska ungdomsturneringen Gothia Cup, ett verkligt häftigt arrangemang som samlar tusentals unga spelare från jordens alla hörn. En härlig kontrast och komplement till elitfokuset!

Nu är det inte bara positiva tongångar som kommuniceras. Det ojas över att en och annan match inte visas i statstelevisionen utan i stället i någon betalkanal. Och det suckas över att alla lag inte har råd att delta i festligheterna i Göteborg. 

Men, oavsett uppsnack, betalkanaler och ekonomiska barriärer - ikväll är det match och premissen är enkelt brutal; vinna eller försvinna!


onsdag 16 juli 2025

Utbrott …

För lite över två veckor sedan befann vi oss på Island och utforskade platsen för det senaste vulkanutbrottet, där rykande lavaströmmar slingrade sig fram. Vi passade även på att besöka "spökstaden" Grindavik och kopplade av vid den populära "Blå lagunen". Vår guide förklarade då att vulkanen snabbt kunde vakna till liv igen, och att man i så fall skulle ha några timmar på sig att utrymma området.




I morse meddelade media att vulkanen nu återigen är aktiv. Precis i det området vi vandrade i sprutar nu eld och lava, och marken vibrerar av en mängd små jordbävningar. Hela området, inklusive den lilla orten Grindavik, evakueras just nu. Det känns nästan overkligt att tänka på.


Guiden berättade den där söndagen i slutet av juni att även om människor blir rädda, är det många som gärna besöker området – fullt medvetna om riskerna. De vill uppleva skådespelet på nära håll, vilket har gjort det till en stor sevärdhet och turistattraktion.


Det känns roligt att ha varit där, och det ska bli spännande att följa utvecklingen på behörigt avstånd. Enligt guiden är det mycket svårt att förutsäga hur länge ett utbrott kommer att pågå; det kan röra sig om allt från ett par veckor till flera månader.


tisdag 15 juli 2025

Till skogs igen …

Under gårdagen bar det iväg till skogs ... inte för att leta kontroller eller en löptur längs slingrande stigar (som för flera andra orienterare i min ålder springer inte mina ben om jag inte har en karta i handen) Istället var det dags för årets första blåbärsplockartur.




Förra året var skörden mager, både vad gäller blåbär och lingon, med mycket begränsad tillgång. I år ser det dock ljusare ut, även om bären just nu känns lite små och magra. Troligen behövs ytterligare 10-12 dagars tillväxt för att de ska bli perfekta.


Tillgången på "Vaccinium myrtillus", som Carl von Linné en gång döpte bäret, är inte bara stor – den är enorm! Experter uppskattar att omkring 17% av Sveriges yta täcks av blåbärsris.

Blåbär är ett av de vanligaste bären vi svenskar äter, och det är inte svårt att förstå varför. De är fulla av näring, fibrer, vitaminer och mineraler, samt höga halter av olika bioaktiva ämnen. Som Mai-Lis Hellénius, professor vid Karolinska Institutet, förklarar, kan dessa bioaktiva ämnen bland annat skydda mot hjärt-kärlsjukdomar.

Förutom alla hälsofördelar är blåbären dessutom otroligt goda, oavsett om de avnjuts som sylt, i pajer eller som ingrediens i smoothies. Det blir garanterat fler skogsturer med fokus på bärplock framöver!


söndag 13 juli 2025

Finaldag …

Inför avslutningsdagen av Hallands tredagars hade vädergudarna skruvat upp graderna så termometern visade sådär 22-23. Himlen var blå och vinden var stilla ... perfekt löpväder!

Deltagarna från den egna klubben var inte många, bara en handfull. Men det räckte för att kunna bärga tre klassegrar.




Dagens stora snackis var gårdagens debacle vid VM i orientering. Vi led även idag med det svenska herrlaget. Men efter en stunds ojande kom vi på oss själva med att inte lyfta fram damernas fantastiska insatser ... skäms på oss!


Sammantaget blev det en fin och välarrangerad upplaga av tredagarstävlingen. Nära från parkering till arena, en kompakt och mysig arena och bra karta/banor. Hörde också att de som campade i direkt anslutning var nöjda.

Vi var också nöjda med boendet i Gottskär. Inga barn eller barnbarn var med men istället blev det trevligt sällskap runt matbordet tillsammans med klubbkompisarna från Tibroåren, Lars och Kerstin. 



lördag 12 juli 2025

Trist, trist …

Andra etappen av Hallands tredagars bjöd på lite vresigare terräng ... mer kuperat och bitvis svårframkomligt med klurig orientering. Etappen bjöd också på tio värmegrader mindre än under gårdagskvällen. Dessutom hade ett rejält morgonregn bevattnat området. 


Väl i mål drog vi så gott som direkt från tävlingscentrat. Det vankades TV-sändning från VM i orientering och de avslutande stafetterna kollades in på övernattningen i Gottskär.

De favorittippade blågula damerna infriade alla förhoppningar och förväntningar ... det blev guld utan någon större dramatik. Tove Alexandersson fick därmed sitt 23:e VM-guld ... så imponerande!




Så var det då dax för herrtävlingen med en mera svårtippad uppgörelse. Det började bra men på andra sträckan började strulet och tappet. Än värre blev det på slutsträckan och det slutade med ett antiklimax ... Sverige diskades på grund av överhoppad kontroll! Så tråkigt, så trist, så ledsamt för slutmannen och naturligtvis för det svenska laget.


Eftermälet på sociala medier är synnerligen kritiskt och kommentarerna minst sagt syrliga. Udden riktas mot både förbundskaptenen som till löparna. Den kritik som fanns mot laguttagningen inför stafetten andades mycket skepsis och tveksamhet. Belackarna fick rätt och nu har efterklokheten fått fria tyglar.


Debatten och det höga tonläget lär pågå några dagar men avtar så småningom. Idrott är nyckfullt och allt kan hända och även i framtiden kommer vi att få vara med om det oväntade, det överraskande och att det som inte kan hända händer.


Kloka ledare och löpare ska nu naturligtvis rannsaka sig själva ... vad var det som hände ... varför blev det som det blev ... vad lärde vi oss ... hur ska vi agera och förbereda oss inför kommande utmaningar?

fredag 11 juli 2025

Första etappen ...

Vid lunchtid drog vi söderut. I Halland genomfördes på kvällen den första av tre tävlingar ingående i Hallands tredagars. Genom åren har vi deltagit ett flertal gånger i denna smått legendariska tävling. 
Det var varmt vid starten, termometern visade 26 grader. Terrängen som väntade var kuperad men huvudsakligen lättframkomlig … det är inte alltid så i Halland.



Efter Islandssnuvan var jag lite osäker på löpförmågan men det kändes OK … fick till ett bra lopp orienteringsmässigt.
För ovanlighetens skull fanns varken barn eller barnbarn med. Dessutom var det bara en handfull klubbkompisar på startlinjen. Lite överraskande då denna tävling genom åren haft sin lockelse. Sammantaget var det dock närmare 2000 deltagare.
Imorgon väntar långdistans med samma målområde fast banorna är lagda i en annan del av Idalaskogen.


torsdag 10 juli 2025

Lite kultur oxå …

Den tidiga förmiddagen var finare än gårdagens. Solen sken ännu mer, himlen var blåare, graderna var varmare och det var ännu mera vindstilla! Det var bara att förflytta sig till favoritbadviken och där njuta av tillvaron ... hela långa dagen. Naturligtvis fanns mobilen med för att kunna streama VM i orientering och idag gällde det kampen om medaljerna på långdistans. 


Det blev återigen svettiga timmar med damsilver men oj så nära det var för Tove A. att knipa sitt 23:e VM-guld. Så himla kul det också blev med herrarnas silver samt fjärde och femte plats ... mycket imponerande!




Framåt aftonen hävdade Gunilla att livet är inte bara orientering utan att det nu behövs påfyllning med lite kultur ... jaha ... mmmm ... kanske det ... replikerade jag lite yrvaket.

Det blev avmarsch till Vänersborgs kyrka och sommarkonserten "Med ögon känsliga för grönt”  med Maria Josephsson-Johansson. Hon ackompanjerades av Birgitta 

Henriksson på piano. Det blev halvannan timmas jazz, folkmusik, visor och evergreens. Detta blandat med tankar om vårt varande i den ljuva sommartiden. Klart bra och oj vilken bred repertoar Maria har ... hennes "pipa" var mäktig! Jodå livet är inte bara orientering ...


onsdag 9 juli 2025

Blågult i topp …

Den tidiga förmiddagen var ovanligt fin. Solen sken, himlen var blå, graderna uppåt tjugo och vindstilla! Det var bara att förflytta sig till Vänerstranden och där njuta av tillvaron, fast bara till lunchtid. För Gunilla väntade kortspel ... sedvanlig bridge på onsdagseftermiddagar. Själv förberedde jag mig för TV-koll. VM i orientering pågår och idag gällde det kampen om medaljerna på medeldistans. 

För att upplevelsen ska bli optimal räcker det inte bara med att kolla och lyssna på TV-sändningen. Ipaden ska/måste/bör vara laddad med gps-uppföljningen och naturligtvis fliken med liveresultat. Då har man maximal koll och kan följa dramatiken in i minsta detalj.




Det blev svettiga timmar med herrbrons och hela prispallen med blågult bland damerna ... snacka om framgång! Nu var detta inte helt oväntat. De nordiska länderna var favorittippade och infriade detta. 

Imorgon väntar långdistans och det lär bli repris på dagen alltså löpare från Sverige, Norge,  Finland och Schweiz i topp. Det brukar inte vara lika intressant att följa … långdistansen har inte alls samma spänningsnivå och/eller omkastningar som medeln.


Islandssnuvan börjar ge med sig. Igår kväll blev det en bana i samband med Främmestads närarrangemang. Tog inte ett endaste löpsteg utan fokuserade bara på att orientera rätt … och så blev det. Idag blev det lite pulshöjande genom ett spinningpass på gymmet. Förhoppningsvis en bra ”återhämtning” inför helgen då tre tävlingar står på programmet.

tisdag 8 juli 2025

VM-dax …

Idag är det dags igen. VM i orientering inleds och strålkastarljuset riktas mot skogsdistanserna som avgörs i finska Kuopio. Jag anar inte bara, jag vet att nerverna är helspända. Förväntningarna är skyhöga och det totala fokuset ligger som en både tung men också utmanade press över både löpare och ledarstab. Det är en känsla som etsat sig fast.

Det är nu 30 år sedan jag själv stod i hetluften och gjorde mitt sista år som förbundskapten för orienteringslandslaget. Minnet är starkt. Platsen var Detmold, Tyskland, och jag kan fortfarande känna den där speciella blandningen av hopp, tvivel, spänning, nervositet och utmaning som alltid råder inför ett mästerskap. Det är en cocktail av känslor som är unik för just de här tillfällena, där träning och förberedelser ska kulminera i några avgörande minuter i skogen.




Ur mitt utifrånperspektiv ser förutsättningarna inte bara goda ut, utan snarare mycket goda för det blågula laget. Den "nordiska" terrängen i Kuopio bör passa de blågula löparna. Och den framgångsrika formen från världscupen för bara några veckor sedan kan knappast ha försvunnit spårlöst. Snarare borde den ha cementerats och fyllt på självförtroendekontot ytterligare.

Visst, konkurrensen är stenhård, men historien har visat att den huvudsakligen kommer från tre nationer: Finland, Norge och Schweiz. Löpare från de övriga 45 deltagande länderna, hur duktiga de än må vara, lär knappast bli övermäktiga i de djupa finska skogarna. Det handlar om att behärska den specifika nordiska terrängen och dess komplexitet.


Så nu väntar intensiva dagar framför TV:n. Jag ser fram emot att följa både medel- och långdistansen och givetvis den alltid lika nagelbitande stafetten. Måtte navigeringen gå rätt, kompassen vara stabil och benen lätta för våra svenska medaljhopp.


måndag 7 juli 2025

Som ett brev på posten …

Livet är en ständig ström av upplevelser, erfarenheter och lärdomar. Och ... om det är något decennier av orienteringsresor runt om i världen har hamrat in i mitt väsen, så är det en sanning så klar som källvatten: med äventyr kommer… ja, kalla det "bonuseffekter". 


När man tränger ihop en grupp äldre entusiastiska orienterare i bussar som sardiner i olja, på flygplan där syret är en bristvara och vid frukostbord där varenda nysning ekar, då sprider sig inte bara god stämning utan även baselusker och virus.

Att komma hem med en förkylning är synnerligen troligt. Speciellt om resmålet råkar bjuda på sådär "härliga" 8-10 grader, regn och en färgpalett som får november att verka pigg.


Efter hemkomsten från den senaste trippen till Färöarna och Island, började det där välbekanta kliet i halsen. Du vet, den där diskreta signalen som viskar: "Allt är inte… okej." Och jodå, viskningen övergick så småningom i ett vrål i form av en brakförkylning. 




Någonstans mellan snorig näsa och hostattacker känner jag mig dock inte det minsta förvånad. Redan vid första bussturen hördes en rejält återkommande hostning åsså var det harklingar här och där. En eller var det två näsor pumpades med lindrande sprayer, och det viftades med snorig näsduk. Som sagt, det var ingen överraskning. Det är en av de där "livets lärdomar" man måste budgetera med när man bokar den här typen av resor.


Så nu är det dags för kureringskriget! Med en arsenal av diverse vitaminer och välgörande kurer samt en fast beslutsamhet pågår nu kampen mot den rinnande snoken. Önska mig lycka till ... måtte denna resas "bonuseffekt" snart försvinna!


söndag 6 juli 2025

Firande …

För en tid sedan firade en av mina svågrar sin 70-årsdag och under  helgen löste vi in hans present: en upplevelse på ön Marstrand. Tillsammans med syskon och respektive checkade vi in på hotellet på Carlstens fästning, redo för ett spännande dygn.

Lördagens höjdpunkt var föreställningen ”Marstrandsfånge No 90 Kleist”, som gav oss en inblick i fångarnas och soldaternas liv på Carlstens fästning under 1600- till 1800-talet. Att dömas till Marstrandsarbete ansågs vara det värsta straffet i Sverige, och de fångar som hamnade där överlevde sällan. Föreställningen skildrade gripande personliga fångöden i musik och skådespel, och vi fick även uppleva slaget om Carlsten när danskarna anföll 1719.




Under den fem timmar långa föreställningen fick vi stifta bekantskap med fängslande karaktärer som kommendant Danchwardt, Marstrandsfånge No 90 Kleist, bödeln Beckius, den enda kvinnliga fången Metta Fock och den halvförvirrade dansk-norske Tordenskiold. Föreställningen, uppdelad i tre akter, ackompanjerades av en sommarmeny med förrätt, varmrätt och efterrätt, allt nedsköljt med passande drycker.

Vi hade turen att få toppenplatser tack vare Gunilla, som var ute i god tid när biljetterna släpptes för några månader sedan. Det lönade sig verkligen – vi kunde från de bästa platserna njuta av Stefan Andersson och hans ensembles spännande framförande.


Carlstens fästning började byggas 1658 på initiativ av Karl X, för att försvara den svenska flottan i den alltid isfria hamnen. Det var förstås inte Karl X själv som bar de tunga stenarna, utan fångarna som senare låstes in bakom de tjocka murarna. Själva Marstrand grundades redan på 1200-talet av kung Håkon IV och har genom historien varit en militärt strategiskt viktig plats. Ön har också haft stor betydelse för handel och fiske, särskilt under sillperioderna. Intressant att nämna är att Marstrand även varit en ”frihamn” med bland annat religionsfrihet, där brottslingar paradoxalt nog kunde finna en fristad. Carlstens fästning upphörde som fängelse 1854, men behöll viss militär betydelse ytterligare några år.


Vid midnatt kröp vi till kojs i ”Donjonen”, som en gång i tiden inhyste soldater – som mest 600 man i hängkojer. Idag finns där ett femtontal hotellrum.




Söndagsförmiddagen ägnade vi åt en rundvandring på ön. Vi promenerade genom bebyggda områden, men också genom mindre skogsområden och över kala klippor. En spännande passage var ”Nålsögat”, en så pass trång genomgång mellan två klippblock att man måste gå sidledes igenom den.


Sammantaget blev det ett härligt dygn fyllt med umgänge och kulturupplevelser. Förhoppningsvis en minnesrik present!

lördag 5 juli 2025

Med glimten i ögat …



Visst är det underbart hur en radioterapeut kan få en att reflektera över tillvaron. När denne med lugnande röst förkunnade att meningslöshet är frånvaro av orientering, satte jag nästan kaffeskvätten i halsen. 


Citatet kommer ursprungligen från författaren och psykologen Viktor Frankl. Han hävdade att människan drivs av en "vilja till mening", och att meningslöshet uppstår när denna längtan inte tillfredsställs. Enligt Frankl söker vi alla efter ett syfte, något som ger vårt liv värde och betydelse.


Men i min värld ... där livet är en enda stor orienteringstävling, betyder "frånvaro av orientering" att jag har glömt kompassen hemma, tappat kartan i en bottenlös sankmark och att kontrollerna inte finns där jag trodde (eller i alla fall hoppades).

Men ...  tydligen är jag emellanåt inte ensam om att känna mig vilsen. Unga människor idag är, enligt terapeuten, mer apatiska och deppiga än en regnig lördag i juli. Hon radade upp orsaker som fick mig att glorifiera den goda gamla tiden då man bara behövde välja mellan att kanske bli brevbärare om inte rörmokare:


Den ökade valfriheten är en orsak till allt ont. Förr fanns det bara fem smaker på glass, nu finns det femtielva och man får ångest bara av att stå i kön. När allt är möjligt, blir inget riktigt värt att välja. Det är som att ha en hel skog av kontroller att välja bland, men ingen aning om vilken som är nästa på din bana. Total förlamning!


Så har vi samhällsförändringarna. Världen snurrar snabbare än en vilsen orienterare i en snårskog, och det blir svårt att hitta sitt "fotfäste" eller en känsla av tillhörighet. Jag menar, vem har tid att hitta sig själv när man måste hålla koll på den senaste virala TikTok-dansen och samtidigt förstå kvantfysik?


Åsså de sociala medierna där andras liv är så putsade och perfekta att man undrar om de ens svettas när de springer på sina "unika vägar". Att scrolla igenom Instagram är som att titta på en karta där alla andras rutter är perfekt inritade, medan din egen bara är en enda stor, luddig kludd.


Slutligen bristen på tydliga samhällsnormer som flutit bort som en borttappad sportidentpinne. Förr visste man vad man skulle bli, när man skulle skaffa hus, hund och häck. Nu är normerna så flytande att de lika gärna kunde vara ett sumpområde utan fast mark. Och vem behöver en kompass när man inte ens vet åt vilket håll man ska?


Så nästa gång någon pratar om "meningslöshet som frånvaro av orientering", ska man veta att det inte bara handlar om att känna sig vilsen i livet, utan också om att det saknas tävlingsarrangemang eller "Veckans banor"  ... är det inte det som är den verkliga tragedin? 




Kanske borde fler terapeuter rekommendera en bra karta, en snabb SI-pinne, en tumkompass och ett par VJ-skor istället för djupa samtal.


fredag 4 juli 2025

EM på gång …



Det kan väl knappast undgå någon att det nu är EM-fotboll för damer. Oj så mycket det rapporteras, tycks och tänks i alla sorters medier. Ibland blir det mycket triviala reportage typ vilken plats någon av de svenska tjejerna sitter i spelarbussen. Det är tur att man då snabbt och enkelt kan byta kanal eller skrolla förbi denna "stora" nyhet. 


Man undrar så där i förbigående om reportrar har brist på eller tömt ut frågebanken alternativt att man nu minsann ska ge tjejerna lika mycket eller gärna mer uppmärksamhet än när killarna spelar EM.


Tolka nu inte detta som ett ljummet intresse för damfotboll. Det ska bli väldigt, kul och spännande att senare idag följa Sveriges premiärmatch mot danskorna. Dock saknas min favoritspelare Elin Rubensson. Hon platsade inte eftersom kapaciteten inte är densamma som vid VM för två år sedan.




torsdag 3 juli 2025

Invasion …


Efter vår resa till Färöarna och Island har jag reflekterat över våra upplevelser. Det är tydligt att Island har genomgått en stor förändring sedan mitt senaste besök för över tio år sedan. Reykjavik har expanderat med många nya byggnader och vägsystem, vilket indikerar att nationen blomstrar.
Vid populära sevärdheter som Þingvellir nationalpark och Gullfoss har omfattande åtgärder vidtagits för att hantera turistströmmarna. Besökare kan inte längre vandra fritt, och nya servicebyggnader med livlig kommers har vuxit fram.
Enligt vår guide i vulkanlandskapet fortsätter turismen att öka år efter år. Detta sker trots höga priser och ett ofta ogynnsamt klimat med gråväder, regn och temperaturer under tio grader. Kanske är det just karaktären av utomhusvistelse, utmaningar och äventyr som lockar besökare.



Det väcker frågan om Island i framtiden kommer att möta liknande problem som Kanarieöarna, Barcelona och Venedig, där massiv turism skapar svårigheter både för besökare och boende. Beslutsfattare står inför ett svårt dilemma: turismen genererar betydande intäkter men medför också stora kostnader. När överväger nackdelarna fördelarna? Jag är tacksam att jag slipper brottas med den frågan!


tisdag 1 juli 2025

Hemma igen …

Under knappt två veckor har vi rest västerut men är nu åter på hemmaplan.  En hemresa under gårdagen med flygbuss ... flygplan ... snabbtåg ... tåg ... lokaltåg. 




Som vanligt stod orientering på programmet men också koll av det länder bjuder på. Det brukar blir innehållsrika och upplevelserika långa dagar, så också denna gång. Färöarna och Island har vissa likheter men också olikheter. 


- Båda har sitt ursprung från vulkanisk och underjordisk aktivitet. För Färöarna var det för mycket längesedan, vulkanerna har slocknat. På Island härjar dom för fullt. 


- Båda öarna bjuder på många naturupplevelser och ska man få utbyte av sin vistelse ska det finnas ett särskilt intresse för utomhusvistelse och naturupplevelser.


- Väderförhållandena är snarlika, ofta grått, regn i luften och en temperatur runt tio plusgrader denna tid på året.


- Det är dyrt att vistas och turista på Färöarna och det är ännu värre på Island. Kronorna går åt! Men det kompenseras av välsmakande och synnerligen aptitliga rätter på lunch- och middagstallrikarna.


- Island och speciellt huvudstaden Reykjavik bjuder på många sevärdheter och goda möjligheter till håll-i-gång. I Torshavn är det nästan tvärtom.


- Orienteringsterrängen är ganska så lika ... inga skogar utan istället öppen fjälliknande terräng. Dock är tävlingsutbudet klent på båda öarna, utövarna är inte särskilt många. Verksamheten hålls igång tack vare invandrade norrmän och danskar.




Sammantaget är vi mycket nöjda med denna tripp med alla upplevelser som staplats på varandra. Det nära sällskapet i form av Ingrid, Robert, Bosse och Angela samt den större gruppen vi reste tillsammans med gjorde det hela extra roligt.


Nu ser vi framemot tävlingar på hemmaplan och då inte minst O-Ringen. Då blir det storhushåll tillsammans med hela barn- och barnbarnsligan!