Det var länge, länge sedan jag kom utanför kartan på en orientering. Men på veteranorienteringen i Göta hände det. Gled iväg på en långsträckt sluttning på grund av slarv med kompassen. Efter ett tag gick det inte att få ihop karta och terräng - jag var lost!
Försökte att få ihop det hela men det blev bara ett irrande. Till slut ställdes riktningen söderut mot en uppfångande grusväg. Väl på denna nollkoll, någon vägkrök fanns inte på kartan. Slutsatsen drogs; kommit utanför kartan! Så småningom löste det sig och då väntade en mycket brant uppförsbacke till kontrollen. Lägga av eller fortsätta, det var frågan.
Det blev fortsätta i det vackra vårvädret. Men ett misstag kommer sällan ensam. Bom igen på en kortsträcka! En timma sedan start och ännu inte i mål på en fyrakilometare - OMG!
Det tog ytterligare några minuter innan pinnen kördes i målenheten. Bekymrad hustru i målet; skadad? Nej, bautabom och då lyste hon upp. Då har jag kanske slagit dig idag!?! Men nej, jag hade 50 sekunder tillgodo!
