Den lilla klubben IK Omega från Olsfors bjöd på perfekta arrangemang i soligt och härligt väder. Terrängen var inte den allra roligaste. Rejält kuperat, massor av svårframkomliga och täta områden men så är det bitvis i skogarna mellan Göteborg och Borås.
Dock ett rejält minus. Banläggaren hade av någon märklig anledning valt att ha två sista kontroller belägna 15-20 meter från varandra. Flera felstämplingar och naturligtvis gnäll från löparna. Dessutom fruktansvärt orättvist. Sent startande fick vetskap om detta av löpare som kom tidigt i mål och i slutet av tävlingen var det talkörer som tjoade: kolla kodsiffran! Många bromsade in, vände och gick till rätt kontroll.
Hur kan man som banläggare och bankontrollant klanta till det på detta sätt och skapa minusstämpel på ett annat så fint arrangemang?
Drar mig till minnes att för två-tre decennier sedan var det en trend att använda sig av flera slutkontroller för att "skapa orientering ända in i det sista". Felstämplingarna var legio och till slut kom man överens om sluta med den typen av "finlir" som inte gladde någon. Det är bara att hoppas att detta var olycksfall i arbetet men fan vet, de som var inblandade var garvade och erfarna.
