Oj, oj, oj ...

Det var svettigt! Nu tänker jag inte på förmiddagens cykeltur i krispigt och soligt vårvinterväder utan på damstafetten i skid-VM. Oj, vilken dramatik. Det var ett tag sedan samma känsla och stämning upplevdes där framför TV:n. Sannolikt var det från fotbolls-VM förra sommaren men dramatiken i Seefeld överträffar det mesta. Idrott är häftigt!

Dock faller en skugga över skidsporten efter avslöjanden om ytterligare dopingskandaler denna morgon. Det börjar bli en hel del nu. Vad/vilka står näst i tur är en berättigad fråga. Det är bara att hoppas och önska att ingen blågul är inblandad eller befinner sig i gråzonen.

Dock spekuleras det förmodligen en hel del. Gissar att en och annan skidnation funderar över hur Stina Nilsson kunde komma tillbaka så stark och så frisk efter sin skada.

Nu var det naturligtvis så att hon kunde bedriva hård rehabträning under skadeperioden. Gymbesöken var säkert många. Kanske fick hon dock en behövlig "tävlingsvila". Hon slapp flänga runt på världscuper och andra evenemang som tillhör elitskidcirkusen. Batterierna kunde laddas även om skadan var frustrerande.

Är det kanske så att det intensiva tävlingsprogrammet utmanar och triggar en del att ta till otillåtna medel för att komma tillrätta med en skada eller helt enkelt kunna hänga med. Pressen är stor och förväntningarna höga från media, sponsorer, publik, journalister och inte minst från skidåkarna själva. Elitidrottens baksida är inte häftig!

Finalrace ...

Vinterdvalan och "off-season" avslutades med Nattcup i grannklubben TSOK:s regi. Som vanligt kom ett 40-tal löpare till start på svåra banor i terrängen strax norr om Trollhättan. Det var vårväder denna afton i slutet på februari. Inte ens en liten snödriva hade överlevt i storskogen. Härligt, härligt att slippa snöpulsa och/eller vada i issörja.

Nattcupernas signum är svåra och kluriga banor, så även vid denna avslutningsetapp. Masstart är ett annat signum som ibland leder till att klungor blir stillastående när alla tror att "någon annan" har järnkoll på orienteringen men oftast är så inte fallet.

Nattcupen är inte det rätta tillfället att debutera med pannlampa på huvudet. Svårighetsgraden kräver någorlunda erfarenhet och vana. Det passar bra för rutinerade veteraner!

Tävlingssäsongen inleds på fredag med ett nattrace norr om Kristianstad. Planerar att vara på plats men det blir inte någon start. Arrangörerna har valt att ha masstart. Tycker det förtar dramatiken/spänningen/fascinationen med orientering i allmänhet och nattorientering i synnerhet. Tillhör den gamla stammen som hyllar devisen ”ensam strid mot markernas hinder”. Det blir istället uppladdning inför fortsättningen av premiärhelgen med två lopp i dagsljus i strandskogen söder om Åhus. Individuell start gäller vilket känns riktigt kul och utmanande efter vintermånadernas ”följa John”.

Pust ...

Nu orkar jag inte mer ... har följt tre tävlingsdagar i statstelevisionen från skid-VM i Seefeld. Själva tävlingarna är ju intressanta men allt försnack, under-tiden-snack, eftersnack och allt annat snack suger och det rejält. Horder av så kallade experter och förståsigpåare pratar och pratar, problematiserar och analyserar, förklarar och spekulerar. Att dom orkar!

I fortsättningen blir det bara själva loppen som kollas in! Noterar att jag inte är ensam om uppfattningen. TV-kritikern Johan Croneman skriver i Dagens Nyheter:

"Sägs det något vettigt, roligt, informativt, rent av omistligt under de där övriga 240 minuterna som är ren utfyllnad, förutom själva loppen, kvalen, semifinalerna, finalerna? Helt ärligt: Nästan inget alls."

Har också noterat och fått en känsla av att det bara är "gammfolket" som ägnar tid åt att kolla VM-tävlingarna. När jag själv säger: Oj, nu börjar strax sändningarna från VM så möts jag av suckar och gäspningar från yngre generationer. Suckar och gäspningar som uttrycker: vem bryr sig?

Kanske är det så att vi gamlingar, inklusive kungaparet, lever kvar i någon form av nostalgisk bubbla där längdskidor betraktas som något heligt, något upphöjt och något alldeles speciellt.

Märker också detta när jag pratar med jämnåriga klubbkamrater. Med darr på stämman, blossande kinder och drömska blickar understryks skidsportens magi och förträfflighet. Det verkar finnas någon osynlig kraft som drar tillbaka mot gårdagen, det förgångna och "fornstora dagar". Detta trots att dagens verklighet är en helt annan. Ibland känns det som om vi som föddes i mitten på förra seklet lever kvar i gårdagen!

Oj, nu börjar eftersnacket ... var är fjärrkontrollen ... där ... snabb avstängning!

På cykel ...

Årets första cykeltur har avverkats - utomhus! Det har blivit en del inomhus på spinningcykeln under vintermånaderna men idag passade det bara så bra med drygt en och en halv timma på cykelbanor och grusvägar. Vädret bjöd på 7-8 plus, vindarna var stilla och solen bröt igenom diset. Vanligtvis brukar cykelpremiären vara i slutet på mars så det kändes lite speciellt denna februarimåndag.

Det känns ensamt när man mitt på dagen passerar villakvarter och genom bostadsområden. Det är så gott som folktomt. En och annan promenerande pensionär skymtar till, en gul postbil och så några hantverkare i något hus. Scenförändring blir det framåt tre-fyra när kidsen kommer hem från dagis och skola och deras föräldrar från jobbet.

Passerade genom skogen där SM-stafetten i orientering arrangerades för snart åtta år sedan. Den annars lite vresiga och bitvis svårframkomliga terrängen såg helt underbar ut när inga löv fanns på träden och undervegetationen låg i dvala. Sikten och framkomligheten var verkligen god. 

Det är skönt-kul-roligt-omväxlande-rofyllt att cykla. En helt annan upplevelse än när man joggar/springer/löper. Man kommer en bit, man ser och upptäcker så  mycket mer.

Premiärturen gav mersmak!

Vinterracefinal ...

*

Säsongens sista Vinterrace avgjordes på klurigt gafflade och vägvalsrika banor mitt i Uddevalla. Ett 100-tal löpare kom till start och trots mycket asfaltslöpning var det tufft och tungt i de branta skogsområdena.

En trogen skara av både yngre och äldre har deltagit från den egna klubben. Nästa helg är det tävlingspremiär för året och det är bara att hoppas att sju etapper med Vinterrace har snäppat upp löpkapaciteten och orienteringsförmågan. 

Merparten av de som tillhör den äldre generationen menar att årets banor verkligen har varit utmanande vad gäller banlängd. Det har varit betydligt mer att bita i än vad man möter på tävlingar.

Sportlov ...

Vecka 8 är sportlovsvecka i Vänersborg. De två äldsta barnbarnen är berörda och har befunnit sig på hemmaplan. Igår bjöd STC-gymmet på "happening", föräldrar eller farföräldrar/morföräldrar kunde då ta med sig ett barnbarn för gemensam träning. Detta under ledning av en av gymmets instruktörer. Hon körde ett gruppass av cirkelträningsmodell. Kul upplägg över generationsgränserna. Naturligtvis testades också flera av redskapen som tränar specifika muskelgrupper.

Sportlovsveckan har varit snöfri och mer präglats av vårvindar än vintergrader. Det har varit såpass mycket vår i luften att cykelgaraget har öppnats. Juniorerna har växt och nu krävs nya cyklar. Dock är valet inte helt lätt. Ska det vara en terränggående eller någon form av hybrid?

Skidkamper ...

Vid sidan av den kommande kampen om VM-medaljer mellan Norge och Sverige i längdåkning pågår en form av prestigekamp i sociala medier. Inget nytt, i många år har det käftats, retats och skojats. 

Dock finns det alltid en risk att den här typen av mer eller mindre kul inslag accelererar och börja ta och kräver mer och mer tankekraft och energi. Media tycker naturligtvis det är kul och likaså vi åskådare.

Men ... om man nu skulle skicka någon form av budskap till landslagsledningen skulle det vara; ... bryt, det räcker nu ... fokusera istället helt på skidor, taktik, vallning och strategi. Allt enligt den gamla utsagan att det man ger energi växer och så även ogräs och det oönskade!

Nu väntar spännande dagar framför TV:n. Intresset är stort i Svea rike och naturligtvis i Norge men tydligen inte alls lika spektakulärt i övrigt. Internationella Skidförbundet lär gnugga sina grå för att omforma och öka attraktiviteten. En annan gammal klassisk utsaga är på sin plats; slutar man med att bli bättre slutar man med att vara bra!

Utställning ...

Två lokala fotografer ställer ut på Vänersborgs konsthall. Ett urval av foton de tagit i många olika sammanhang. Hög kvalité och spännande motiv.

Har själv fotat i många år med olika kameror. Har också i min ungdom tillbringat timmar och åter timmar med mörkrumsarbete. Det är verkligen historia. Oj, vilken skillnad i jämförelse med idag.

Men oavsett vilken högteknologisk utrustning man har så är det ändå händelsen/tillfället och det unika som fascinerar. Detta oavsett om bilden är suddig, underexponerad eller bryter mot någon av fotograferingskonstens grunder.

Det blev en lång stund på konsthallen och frågan är om det inte blir ett återbesök.

Mässingsbröllop ...

Dagarna och åren går. Denna dag är det 42 år sedan det var bröllop på lördagseftermiddagen i Mölndals kyrka. Det var ett drygt år efter första mötet, mer betänketid behövdes inte. Ett möte genom Annelies försorg, en klubbkompis sedan tonåren som då var Gunillas jobbarkompis. Så det var genom orienteringssporten vi träffades, i slutet på november 1975 på OK Gipens årsfest i Åsbräcka Bygdegård. Några månader senare sprang Gunilla sin första orienteringstävling och på den vägen är det.

Mycket har hänt sedan dess. Massor av härliga och kul upplevelser. Många resor runt om i världen. Boende i Lilla Edet, Tibro och Vänersborg. Jonas och Martin som hittat mysiga och driftiga tjejer och fyra barnbarn som är på hugget. Vilken tur jag hade som träffade världens toppentjej!

Alla bröllopsdagar har ett namn, och enligt gammal tradition ska mannen ge sin hustru en gåva av just detta material. Enligt "Bröllopsguiden" är det mässing som gäller den 42:a bröllopsdagen. 

Mässing är vad jag lärt mig en legering mellan koppar och zink. Zinkhalten är vanligtvis 5–45 viktprocent. Vid låg zinkhalt är mässingen röd vid högre blir den allt gulare. 

Jaha ... vad ska man då uppvakta med för gåva. Inte helt lätt ... mässingsljusstakar finns redan i hyllorna och ett mässingssmycke verkar inte så häftigt.

Rådfrågar genom att googla. En lustigkurre har föreslagit "kom i bara mässingen". Uttrycket som i modern tappning betyder "alldeles naken" har tydligen funnits sedan början av förra seklet och kommer troligen från när silvret på försilvrade mässingsföremål nöttes bort så att mässingsfärgen lyste igenom.

Jaha ... men det verkar inte så häftigt att uppvakta med en sliten lekamen och frågan är om det överhuvudtaget skulle noteras och dessutom uppskattas.

Det fick istället bli en rejäl bukett av brudens favoritblommor - tulpaner!

Sant eller låtsas ...

Kollar med förtjusning på humorserien Dips i SVT-play av Jesper Rönndahl och Marie Agerhäll. Serien handlar om "dipparna" Jens Stråhle (Jesper Rönndahl) och Fanny Båtsman (Moa Lundqvist) som går diplomatprogrammet och praktiserar på Utrikesdepartementets Protokollenhet, samt deras handledare Mimmi Hamilton (Marie Agerhäll). Frekvent förekommande är även expeditionschefen Hendrik Tür (Kristian Luuk).

Parallellt med detta berättas i TV, radio och tidningar om Sveriges ambassadör i Kina som verkar köra sitt eget race vad gäller diplomatiskt arbete. Många är upprörda. Kommunikatörer lägger tillrätta och förklarar. SÄPO agerar. Partiledare pratar om skandal. PM och dokument hemligstämplas. 

Som samhällsmedborgare verkar det som om verkligheten överträffar dikten. Alltså, att överdrifterna, humorn och det komiska i DIPS egentligen är en dokumentär skapelse.

Vårvinterrace ...

Idag bar det iväg till göteborgarnas Vinterrace som arrangerades söder om staden i Mölndal. Över 150 löpare kom till start på de vägvalsrika och kuperade banorna. Upplägget skiljer sig från Trestadsklubbarnas motsvarighet då göteborgarna föredrar individuell start och tuffare/svårare orientering.

Äldsta barnbarnet som under året fyller 13 har nu definitivt visat farfar var skåpet ska stå även när det är svårare banor. Ett faktum som bara kan accepteras och konstateras men det känns bara så roligt att se hur han utvecklas. Löpmässigt är han stark, riktigt stark och när han med tiden finslipar det orienteringstekniska exempelvis vägvalsbedömningar då blir det ännu mera pisk för den gamle. Kul att han nu får springa svårare banor, det berikar och gör eftersnacket intressantare.

Matprat ...

Många, många är föredragen och föreläsningarna om kost som avlyssnats i decennier. Mycket har varit detsamma. Men redan pedagogerna i det antika Grekland poängterade att repetition är kunskapens moder. 

Efter dagens löpträning i behagligt vårliknande väder väntade halvannan timmas repetition. Äta rätt, äta klokt och äta smart.

Pernilla Larsson är fotbollsdomare i Damallsvenskan sedan 2001 och Fifa-domare sedan 2010. Hon utsågs till årets kvinnliga domare på fotbollsgalan 2012, 2014 och 2017. Hon har dömt finalen i U20-VM i Japan 2012 och semifinal i U17-VM-turneringen 2014 i Costa Rica. Hon var en av nio europeiska domare vid VM-slutspelet 2015 i Kanada.

Pernilla Larsson kombinerar domaryrket med jobb som dietist och föreläsare via det egna företaget Dietoteket.

Pernilla hade ett intressant och givande snack i Vänersborgs Skidstuga vilket uppskattades oavsett om man hört det tidigare eller bara hade lite hum om vad som är rätt och viktigt.

Svårbegripligt ...

Vänersborgs SK:s Skidstuga försökte för några år sedan minska arbete och kostnader för städning och renhållning genom att uppmana medlemmarna att ställa av skor vid ingången och inte ta med sig dessa in i omklädningsrummen. Ett skoställ ordnades fram likaså en överstigningsbänk med uppmaningen att ta av skorna samt en låda med blåa plasttossor ifall man inte ville/kunde ta av skorna. Det fungerade aldrig trots återkommande propåer och vädjanden. Idag är det fritt fram att gå in med både rena och skitiga skor.

STC:s gym i Vänersborg besöks dygnet runt av hundratals tränande. Vid ingången skoställ, uppmaningar att ta av skorna samt plasttossor till utlåning. Fungerar alldeles utomordentligt bra. Man ser aldrig någon som går in i lokaliteterna med ytterskor. Omklädningsrummen är också befriade från sand, grus, och smuts. Ett tillstånd alla verkar uppskatta.

Man frågar sig varför det är så stor skillnad i attityd och förhållningssätt. Varför fungerar det på det ena stället och inte på det andra? Det kan knappast bero på att det skulle vara svårare eller mera besvärligt för orienterare/skidåkare/motionslöpare.

Besökte för några veckor sedan två av Göteborgs största orienteringsklubbar och deltog i träningsaktiviteter. Många, många var på plats och dagligen är det åtskilliga tränande som utnyttjar lokalerna, avsevärt fler än som besöker Skidstugan i Vänersborg.  Vid ingången gäller obligatorisk avtagning av ytterskor trots begränsade utrymmen. 

- Fungerar bra och vi sparar massor av tid och resurser vad gäller renhållning, berättar en taleskvinna.

Man häpnar ibland över kontraster!

(Jo, jag går också in med ytterskor numera ... i Skidstugan.)

Alla 😍😍😍 dag ...

Förutom att de allra närmaste hyllas, uppmärksammas och uppskattas denna alla hjärtans dag måste naturligtvis skogssporten få sin beskärda del.




Sporten beskrevs med nedanstående lite högtravande strofer för snart hundra år sedan. Ett motto som fortfarande är tillämpligt.

Orientering är självvald väg i okänd mark,

tankens skärpa vid kroppslig möda,

snabba beslut under spännande tävling.

Orientering bjuder dådfylld kamp mot goda kamrater,

ensam strid mot markernas hinder,

vilsam växlan mot vardagens ävlan.

Orientering skapar ett gladlynt och frimodigt släkte,

en härdad stam med längtan till äventyr och dust,

kärlek till naturen - källan för livslust och levnadskraft.

Nattlöp ...

Nattcup med någon plusgrad och snöfall. Dock huvudsakligen barmark med mycket vatten i sankmarkerna. Några noviser gör sig icke besvär. Svåra banor och kontrollmarkeringar i form av mer eller mindre gömda reflexstavar utmanade de omkring 40 deltagarna. 

Den längsta banan hade få startande. Detta är en tendens som blivit uppenbar både på Nattcuper och Vinterrace. Egentligen inte konstigt då det är relativt sett få juniorer samt HD21-löpare i Trestadsområdet. En dramatisk minskning har skett de senaste åren. 

Årsmöte ...

Under gårdagskvällen hade den egna klubben årsmöte. Fick förtroendet att leda förhandlingarna som det så vackert heter. Genom åren har jag lett och modererat många möten av olika karaktär. Kände att takterna sitter i för att skapa ett gott möte och ett gott klimat. Valberedningen hade gjort ett jättejobb dels med att strukturera/organisera verksamheten dels med att bemanna de många funktionerna. Det kändes tryggt!

Det var huvudsakligen äldre medlemmar som mött upp och det var egentligen bara en frågeställning som skapade diskussion och meningsutbyte. En klassisk fråga i föreningen som handlade vart resurser ska styras; till den idrottsliga verksamheten eller till skötsel och vård av klubbstugan. En fråga som egentligen är en generationsfråga. Den äldre falangen värnar om klubbhuset, de yngre generationerna vill prioritera den levande idrotten.

En tanke och en idé framkom om att barn och ungdomar (och deras föräldrar) skulle betala ännu mer för att delta i tränings- och tävlingsverksamheten. Ett tanke som egentligen går stick i stäv med hela idrottsrörelsens inriktning att göra idrott mera tillgängligt. Resurserna skulle istället överföras till att anställa en vaktmästare som torkade upp och städade efter de som byter om för en motionsrunda och bastubadar i klubbstugan. 

Nu blev det, klokt nog och hanterat, inget beslut i vare sig den ena eller andra riktningen utan frågan hänsköts till fortsatt bearbetning.

Frågan lär därför återkomma och då är frågan om jag återigen vill sitta som neutral och opartisk årsmötesordförande eller ta strid. Valet är enkelt det skulle bli en strid för det idrottsliga (trots att jag tillhör gammalgenerationen).

Olust ...

Ibland har man bara inte lust. Dagens spinningpass på gymmet var bara så segt. Det berodde inte på coach Malin eller något annat. Redan efter några minuter kom tanken: är det inte slut snart?!?

Nu kliver man inte bara av så där. Läget måste gillas så det var bara att trampa på. Men det var ingen höjdare. Passet genomfördes, svetten lackade och den avslutande stretchen kändes faktiskt skön, kanske beroende på att kroppen vet att nu blir det inte mer. Det blev en låååång dusch, lååångsam påklädning och en promenad hem i sakta gemak.

Så kom då endorfinkicken som belöning och med den konstaterandet att det trots allt var bra med ett motionspass även denna förmiddag även om lusten hade tagit måndagsledigt.

Barmark ...

Plusgrader och pissigt väder har det goda med sig att snön försvinner. Förra söndagens Vinterrace med djup snö var idag utbytt till barmark. Dagens arrangörer OK Flundrehof hade valt att förlägga evenemanget till det lilla samhället Upphärad. Banorna var mycket löpbetonade och snabblöpta (för de som har spring i benen).

Ett 90-tal löpare hade mött upp när startskottet gick 11.00. Det blev vild rusning på ett led till den första och andra kontrollen innan fältet splittrades upp i två gafflingar. Så långt in i loppet hade löpkapaciteten hos olika ålderskategorier blivit uppenbart. I täten unga med lättfotade steg, lite längre bak "gammfolket" med seg och långsam framfart. 

- Träning ger inte längre någon förbättrande effekt ... den bromsar bara nedgången, konstaterade en äldre veteran.

Oavsett löpfart så var det härliga förutsättningar med 5-6 plusgrader och lite solsken som trängde fram mellan gråa moln. Var det våren som gjorde en första påhälsning?

Inte lätt ...

Möter då och då flyktingar som kom till Vänersborg för tre-fyra år sedan. Alltid intressant att få veta hur tillvaron gestaltat sig sedan dess. Hur blev det med förhoppningarna och förväntningarna? 

Naturligtvis är man fortfarande oerhört lycklig för att sluppit förföljelser, en tillvaro med krig och ständig rädsla.

Men det har också varit tufft att byta land och att anpassa sig till en annan kultur och ett annat levnadssätt. Det är också svårt att göra sig av med förhållningssätt och attityder man fått med sig sedan barndomen. Det man en gång präglats av sitter hårt fast och är många gånger djupt rotat. Det uppstår också spänningar inom familjen och storfamiljen när exempelvis könsroller utmanas. 

Samtidigt som man hyllar ordning och redan i Sverige har man också blivit medveten om regelsystem och förordningar som begränsar, försvårar och krånglar till saker och ting. 

Även om man inte säger det rätt ut så är det uppenbart att förhoppningarna och förväntningarna har grusats för flertalet så här långt. Det har blivit betydligt svårare än man trodde och hoppades.

Uppfattar att de som ändå är hoppfulla och ser möjligheter har en attityd och ett förhållningssätt som kan sammanfattas med begreppen: lära av ... lära om ... lära nytt.

Så kan det gå ...

Många är orterna/städerna/platserna som spenderar en hel del skattekronor för att locka till sig arrangemang och evenemang av olika slag. Ett vanligt argument eller motiv för en sådan satsning är "att man sätter orten/staden/platsen på kartan". Uppenbarligen rekommenderas detta av marknadsförare, kommunikatörer och allt vad det heter då det är så vanligt förekommande oavsett om det handlar om idrottstävlingar eller musikfestivaler.

Funderar då och då på vad man egentligen menar eller har förhoppningar på. Tror man, önskar man, räknar man med eller förväntar man sig att TV-tittare eller publik som kollat in evenemanget i framtiden ska återvända eller på något sätta gynna orten/staden/platsen? Jag är tveksam.

Är mycket nyfiken på om det finns undersökningar/studier/forskning som bekräftar eller styrker antagandet och värdet av att "sätta orten/staden/platsen på kartan".

Oavsett vilket ibland kan det dock gå snett om inte alla parter/aktörer på orten eller staden är med på noterna. Nyligen arrangerades bandy-VM i Vänersborg. Ett trist eftermäle publicerades i lokaltidningens webbupplaga:

Uppenbarligen har någon nitisk p-vakt uppmanad av en förmodligen lika nitisk tjänsteman fått för sig att kolla upp parkerandet vid och runt Vänersborgs arena extra mycket under den sena lördagseftermiddag då VM-finalen avgjordes.

Gissar att merparten av de som lappades blev rejält förbannade och irriterade. Det var trots allt ett exceptionellt och unikt evenemang som utmanade staden under några timmar. Minnet eller bilden man tar med sig av Vänersborg är sannolikt inte särskilt angenämt, trivsamt eller behagligt.

Veteransnörace ...

26 tappra veteranorienterare mötte upp på dagens race vid Hjortgården i Alingsås. Vanligtvis brukar det vara runt 100 som deltar men vädrets makter de senaste dagarna skrämde säkert bort en och annan om inte många. Banorna var lagda i skogsterrängen som var täckt av snö. Ingen asfalts- eller väglöpning här inte!

Trots förutsättningarna var det en kul bana med individuell start. Skönt att inte behöva springa på andras ryggar eller fotspår. Vägvalsrika banor där det inte var helt lätt att avgöra om det lönade sig med stora omvägar på stig eller kortare stråk och mera rakt på genom obanad terräng.

Efter loppet fika och eftersnack. Den lilla skaran var rörande överens om att det nu räckte med snö och förhoppningar framfördes om töväder och helst regn så att söndagens Vinterrace i Upphärad söder om Trollhättan blir på barmark.

Uppsnappade också samtal om att det snart är tävlingspremiär. Om dryga tre veckor   väntar Panvåren som arrangeras i Kristianstadstrakten!

Vem är klubben ...

Efter dagens gympass var vi några som diskuterade klubbar och föreningar. En av de församlade hade funderat över att man ibland får höra att ”klubben ska kunna ställa krav på sina ledare” ... men vem är föreningen? 

De utmanande frågan kräver lite eftertanke. Det karaktäristiska för alla klubbar/föreningar är att de har ett uppdrag, en uppgift eller en idé som ska förverkligas eller enklare uttryckt: en anledning att finnas till. Genom olika aktiviteter och verksamheter uppfylls det som framgår i uppdraget. För att kunna göra detta behövs resurser av olika slag. Det kan exempelvis vara ledare eller pengar som möjliggör genomförande och verkställande. En klubbmedlem kan således vara delaktig i och bestämma:

- uppdraget

- aktiviteter och verksamhet

- fördelning av resurser

En klubbmedlem förväntas vara med vid årsmöten och bestämma inriktningen. Som medlem får man delta i olika aktiviteter. Man förväntas också bidra med medel och resurser som exempelvis medlemsavgifter eller ledartid. Man kan alltså vara delaktig och involverad genom att:

- bestämma

- delta

- bidra

Genom att man som medlem kan ha flera olika "roller" kan det uppstå förvirring och förvåning; vem är egentligen klubben och vem kan ställa krav på exempelvis ledarna? Ledarna kan, samtidigt som de utövar sitt ledarskap, vara med och även ha åsikter om hur ledarskapet ska vara och avgöra vad som är rätt eller fel, klokt eller tokigt.

Frågan som ställdes så där i förbigående efter det svettdrivande gympasset är intressant och relevant. Detta inte minst när det uppstår kritik, synpunkter, spänningar och konflikter. I skenet av detta framkommer behovet av tydliga verksamhetsinriktningar med allt vad det innebär.

Snömästerskap ...

Nu börjar en lång mästerskapsperiod på snöigt underlag. Först ut är alpina VM i Åre under tiden 5-17 februari. Därefter följer:

EM i skidorientering 6-11 februari

VM i längdåkning 20 februari - 3 mars

VM i skidskytte 7-17 mars

VM i skidorientering 20-24 mars

Av dessa är skidorienteringens mästerskap de minst mediaspektakulära och intresset från "allmänhetens" sida ligger sannolikt mycket nära nollpunkten trots att Tove Alexandersson finns med. 

Läste i VM-bulletinen för skidorienteringen i Piteå att endast 16 nationer deltar. Av dessa var det bara Japan som inte kom från den europeiska kontinenten. Det är en mycket liten sport och man undrar varför man dessutom har ett EM bara någon månad innan. 

Det kan inte vara lätt/roligt att vara skidorienterare. Lyssnade på en bekymrad ledare som varit med i många år. Det var dystra tongångar och mycket som andades uppgivenhet. Sporten har haft en rejäl nedgång i Sverige de senaste decennierna. Idag är det huvudsakligen i Norrbotten och Dalarna där en någorlunda reguljär och målinriktad verksamhet finns. Man försöker få fler fotorienterare att komma med men det går trögt.

På elitnivå skördas dock framgångar med Tove Alexandersson i spetsen men mer resurser behövs. Vi hade mer pengar att röra oss med när vi tillhörde Skidförbundet, menade talesmannen.

Det lär bli en hel del timmar framför televisionsapparaten de kommande veckorna. Av det stora utbudet och de vältränade killarna och tjejerna beundrar jag störtloppsåkarna allra mest. Deras utmaning nerför Åreskutan är bara så tuff!

Snölopp ...

Vintervädret var härligt och snömängden djup när femte omgången av Göta Älvdalens vinterrace avgjordes i de västra delarna av Vänersborg. Banläggarna hade klokt nog valt att lägga banorna i stadsbebyggelse med inslag av skogsdungar. Trots detta var det bitvis tunglöpt med snöpulsning. Som vanligt handlade det om mycket löpning antingen på ryggar eller i snöspår.

Knappt 70 löpare kom till start. Ett rejält tapp i jämförelse med de inledande etapperna. Snön skrämde säkert bort en del. Andra valde förmodligen en skidtur istället. Det är inte heller någon hemlighet att alla inte tilltalas av masstart och enkel orientering.

Under sen kväll blev det besök på Sagabiografen i Vänersborg. På duken visades Bohemian Rhapsody. Det är en biografisk musikfilm från 2018, om det brittiska rockbandet Queen, i regi av Bryan Singer. Filmen fokuserar på sångaren Freddie Mercurys liv, fram till Queens Live Aid-framträdande på Wembley Stadium 1985. 

Den var inte bara bra, den var riktigt bra.

Tävlingsdag ...

Massor av snö hade fallit och på lördagsförmiddagen var snötäcket tjockt. Det bar iväg till Vänersborgs Skidstuga där Barnens Vasalopp skulle genomföras. Ett upprop om funktionärshjälp hade kungjorts. Dock behövdes ingen hjälp, funktionärerna var nästan fler än de 20-talet barn som mött upp. Det brukar ofta vara så på arrangemang. I allmänhet är det inte svårt att få volontärer till kortare och avgränsade aktiviteter.

Underlaget var svåråkt och barn kämpade på. Några stod för första gången i sitt unga liv på skidor. 

Eftermiddagen bjöd på alpint, längdåkning och bandy i TV-soffan. Trots att VM-finalen i bandy avgjordes bara några stenkast hemifrån blev valet att kolla matchen på TV. Lite enklare, lite bekvämare men framförallt mera åskådligt. Trist, trist dock att Sverige förlorade. Vänersborgs arena är ingen blågul lyckoarena. Förra gången det begav sig föll man också mot Ryssland i finalen.

Kommentatorerna och spelare hade synpunkter på isunderlaget. Fick aldrig riktigt något begrepp om vad det handlade om. Dock förvånande att världens dyraste bandyanläggning uppenbarligen har taskig is.

Kvällen handlade också om tävling fast inte inom sportens värld. Första omgången av Melodifestivalen kollades traditionsenligt in tillsammans med barn och barnbarn. Dagen innan hade juniorerna varit på genrepet i Göteborg och kunde bidra med intryck och upplevelser. Fortsättning följer under hela februari.

När det kliar ...

Under hösten 2018 har Svenska Orienteringsförbundet tillsammans med Hector Consulting genomfört en studie kring barns tävlande i orientering. Studien omfattar dels barn och ungas tävlingsmönster baserat på data från Eventor och dels synpunkter på tävlingsverksamhet för barn och unga från föräldrar, målsmän, ledare, tränare samt barn och unga. Metoden har bestått av enkäter och intervjuer. Sammanlagt har omkring 800 personer bidragit. Några av resultaten:

- 44 % av tävlingsaktiva barn, 10-12 år, är fortfarande tävlingsaktiva efter 5 år.

- Familj och engagerade föräldrar är viktiga faktorer för att fortsätta vara aktiv.

- En vanlig orsak är få eller inga kompisar och avsaknad av gemenskap och sociala aktiviteter som komplement till den vanliga tränings- och tävlingsverksamheten.

- En annan vanlig orsak till att barn slutar orientera är att man prioriterar en annan idrott.

- Lagidrotter som fotboll och innebandy är några av de vanligaste valen. Den kamratskap och laganda som lagidrotten erbjuder är en av orsakerna.

- Omkring 10 % av barnen väljer att sluta för att de inte tycker att tävlandet är positivt.

Vid enkäter och intervjuer har föräldrar, målsmän, ledare, tränare, barn och unga fått ta ställning till ett antal olika tänkbara förslag till förändring. I samtliga grupper går åsikterna helt isär, skillnaderna i åsikter är mycket stora.

- Föräldrar till barn som tävlar lite är mer positiva till förändringar

- Föräldrar till barn som tävlar mycket är i högre utsträckning benägna att vilja bevara nuvarnade former.

- Ledare och tränare tycker ungefär lika som föräldrar till barn som tävlar mycket.

- Barn som tävlar mycket är mer positiva än vad deras föräldrar är.

Nu ska orienteringssverige ges chansen att reflektera, dra slutsatser och komma med förslag till förändringar. När det gäller de sistnämnda kan man ha stor hjälp av det gamla talesättet: Har man klåda gäller det att klia på rätt ställe!

Kanslipersonalen på Svenska Orienteringsförbundet har under en tid drivit tesen att tävlingsmomentet är den stora boven i dramat och det som leder till bortfall. Därför bör "tävling" tas bort för de yngsta. Alltså, bör HD10- och HD12-klasserna försvinna. Vidare ska det inte vara tillåtet att ha stafetter/kavlar för de yngsta.

Studien som gjorts pekar på helt andra åtgärder. Tävlingsmomentet är knappast ett problem utan istället bör kraften inriktas på faktorer som "gemenskap", "lag", och "tillsammans".

Har man klåda gäller det att klia på rätt ställe!

OL i TV ...

Hur blir orientering världens bästa TV-sport? Det är temat för en konferens anordnat av Internationella Orienteringsförbundet (IOF). Ett intressant men sannolikt inte helt lätt utvecklingsarbete. 

En relevant fråga är vad som idag kan betraktas som världens bästa TV-sport? Slukar själv mycket av vad som sänds i sportväg och tycker att många av produktionerna verkligen är högklassiga. Det är svårt att säga vad som är världsbäst.

Tror dock att en viktig faktor är att det ska vara begripligt. Man ska förstå vad det hela handlar om. Det flesta stora TV-idrotter är förståeliga. Man behöver inte ha en tjock regel- och instruktionsbok för att hänga med.

Just detta tror jag är skogssportens dilemma om man nu ska nå "allmänheten". Orientering är svårt att få ett grepp om. Man måste vara rejält initierad för begripa varför någon exempelvis tar ett högervägval medan andra kör rakt på. Man måste ha en känsla för terrängformationer och framkomligheten. Man måste vara förtrogen med taktiska inslag. Detta gör att det blir komplext och en smula svårbegripligt. 

Tror därför den viktigaste utvecklingsåtgärden är att ha mycket skickliga och pedagogiska kommentatorer och bisittare. Personer som kan förklara och tydliggöra utan att drunkna i tekniska termer och djupa analyser.