Möter då och då flyktingar som kom till Vänersborg för tre-fyra år sedan. Alltid intressant att få veta hur tillvaron gestaltat sig sedan dess. Hur blev det med förhoppningarna och förväntningarna?
Naturligtvis är man fortfarande oerhört lycklig för att sluppit förföljelser, en tillvaro med krig och ständig rädsla.
Men det har också varit tufft att byta land och att anpassa sig till en annan kultur och ett annat levnadssätt. Det är också svårt att göra sig av med förhållningssätt och attityder man fått med sig sedan barndomen. Det man en gång präglats av sitter hårt fast och är många gånger djupt rotat. Det uppstår också spänningar inom familjen och storfamiljen när exempelvis könsroller utmanas.
Samtidigt som man hyllar ordning och redan i Sverige har man också blivit medveten om regelsystem och förordningar som begränsar, försvårar och krånglar till saker och ting.
Även om man inte säger det rätt ut så är det uppenbart att förhoppningarna och förväntningarna har grusats för flertalet så här långt. Det har blivit betydligt svårare än man trodde och hoppades.
Uppfattar att de som ändå är hoppfulla och ser möjligheter har en attityd och ett förhållningssätt som kan sammanfattas med begreppen: lära av ... lära om ... lära nytt.
