Det var svettigt! Nu tänker jag inte på förmiddagens cykeltur i krispigt och soligt vårvinterväder utan på damstafetten i skid-VM. Oj, vilken dramatik. Det var ett tag sedan samma känsla och stämning upplevdes där framför TV:n. Sannolikt var det från fotbolls-VM förra sommaren men dramatiken i Seefeld överträffar det mesta. Idrott är häftigt!
Dock faller en skugga över skidsporten efter avslöjanden om ytterligare dopingskandaler denna morgon. Det börjar bli en hel del nu. Vad/vilka står näst i tur är en berättigad fråga. Det är bara att hoppas och önska att ingen blågul är inblandad eller befinner sig i gråzonen.
Dock spekuleras det förmodligen en hel del. Gissar att en och annan skidnation funderar över hur Stina Nilsson kunde komma tillbaka så stark och så frisk efter sin skada.
Nu var det naturligtvis så att hon kunde bedriva hård rehabträning under skadeperioden. Gymbesöken var säkert många. Kanske fick hon dock en behövlig "tävlingsvila". Hon slapp flänga runt på världscuper och andra evenemang som tillhör elitskidcirkusen. Batterierna kunde laddas även om skadan var frustrerande.
Är det kanske så att det intensiva tävlingsprogrammet utmanar och triggar en del att ta till otillåtna medel för att komma tillrätta med en skada eller helt enkelt kunna hänga med. Pressen är stor och förväntningarna höga från media, sponsorer, publik, journalister och inte minst från skidåkarna själva. Elitidrottens baksida är inte häftig!
