Dagarna och åren går. Denna dag är det 42 år sedan det var bröllop på lördagseftermiddagen i Mölndals kyrka. Det var ett drygt år efter första mötet, mer betänketid behövdes inte. Ett möte genom Annelies försorg, en klubbkompis sedan tonåren som då var Gunillas jobbarkompis. Så det var genom orienteringssporten vi träffades, i slutet på november 1975 på OK Gipens årsfest i Åsbräcka Bygdegård. Några månader senare sprang Gunilla sin första orienteringstävling och på den vägen är det.
Mycket har hänt sedan dess. Massor av härliga och kul upplevelser. Många resor runt om i världen. Boende i Lilla Edet, Tibro och Vänersborg. Jonas och Martin som hittat mysiga och driftiga tjejer och fyra barnbarn som är på hugget. Vilken tur jag hade som träffade världens toppentjej!
Alla bröllopsdagar har ett namn, och enligt gammal tradition ska mannen ge sin hustru en gåva av just detta material. Enligt "Bröllopsguiden" är det mässing som gäller den 42:a bröllopsdagen.
Mässing är vad jag lärt mig en legering mellan koppar och zink. Zinkhalten är vanligtvis 5–45 viktprocent. Vid låg zinkhalt är mässingen röd vid högre blir den allt gulare.
Jaha ... vad ska man då uppvakta med för gåva. Inte helt lätt ... mässingsljusstakar finns redan i hyllorna och ett mässingssmycke verkar inte så häftigt.
Rådfrågar genom att googla. En lustigkurre har föreslagit "kom i bara mässingen". Uttrycket som i modern tappning betyder "alldeles naken" har tydligen funnits sedan början av förra seklet och kommer troligen från när silvret på försilvrade mässingsföremål nöttes bort så att mässingsfärgen lyste igenom.
Jaha ... men det verkar inte så häftigt att uppvakta med en sliten lekamen och frågan är om det överhuvudtaget skulle noteras och dessutom uppskattas.
Det fick istället bli en rejäl bukett av brudens favoritblommor - tulpaner!
