Ibland har man bara inte lust. Dagens spinningpass på gymmet var bara så segt. Det berodde inte på coach Malin eller något annat. Redan efter några minuter kom tanken: är det inte slut snart?!?
Nu kliver man inte bara av så där. Läget måste gillas så det var bara att trampa på. Men det var ingen höjdare. Passet genomfördes, svetten lackade och den avslutande stretchen kändes faktiskt skön, kanske beroende på att kroppen vet att nu blir det inte mer. Det blev en låååång dusch, lååångsam påklädning och en promenad hem i sakta gemak.
Så kom då endorfinkicken som belöning och med den konstaterandet att det trots allt var bra med ett motionspass även denna förmiddag även om lusten hade tagit måndagsledigt.
