Ah, den klassiska höstsnuvan! Jag har suttit på första parkett i host- och snörvelorkestern den senaste tiden. Det har varit en utmaning att navigera genom minfält av virus.Trodde och hoppades att jag skulle klara mig men förhoppningarna grusades av ett gäng lömska mikrober.
Nu är det jag som levererar de där nysningarna och näsan har bestämt sig för att öppna slussarna och agera vattenkälla.
Så den kommande helgen med två orienteringstävlingar ... den får jag glömma! Nu är det omställning och "nedväxling" som gäller. Schemat kommer att präglas av lågt tempo och kurerande åtgärder.
Det handlar också om att stå ut med kommentarer från den närmaste omgivningen av karaktären ... det är ingen fara med dig ... du har inte feber utan bara något förhöjd temperatur ... en och annan nysning är ingen förkylning.
Det är ingen idé att komma med motargument och förklaringar. För alla skeptiker (oftast kvinnor) som himlar med ögonen åt denna "sjåpighet" finns det faktiskt lite vetenskaplig förklaring att ta till sig.
Viss forskning tyder på att mäns immunförsvar reagerar annorlunda på vissa virus. En del studier pekar på att män faktiskt kan uppleva influensaliknande symptom som är mer allvarliga eller långvariga. Alltså det är mer eller mindre belagt att min klagosång inte bara är självömkan.
