Överhörde en intressant ordväxling i gymmets omklädningsrum (en plats där det ofta ventileras "sanningar" av det ena eller andra slaget) denna förmiddag. Det handlade om idrottsklubbars inriktning och verksamhet. Det var några intressanta konstateranden och tyckanden som framkom.
I den offentliga debatten råder det ofta en bild av att ideella föreningar per definition är eller förväntas vara altruistiska aktörer ... de har bildats med det primära syftet att agera som "good guys" i samhället. De förväntas fungera som en värnande kraft, som tillgodoser lokalsamhällets behov av mötesplatser, gemenskap och bidra till skapandet av "det goda samhället". Visst finns det många föreningar som har denna ambition och effekterna av deras arbete är tveklöst positiva för samhället i stort. Men det är långt ifrån säkert att detta är, eller var, den bidragande faktorn till att föreningen en gång bildades.
Förmodligen är det så att de ursprungliga bevekelsegrunderna sannolikt var av en annan art. Många föreningar har vuxit fram ur ett genuint intresse för en specifik aktivitet, att utöva en idrott, ingå i ett idrottsligt sammanhang, tävla på en viss nivå eller som förälder slussa in sina barn i en utvecklande och meningsfull verksamhet. Drivkraften är att utöva detta tillsammans med likasinnade som delar eller är hängivna samma inriktning.
Föreningar bildades inte alltid och verkar inte i första hand, för att exempelvis säkra allas rätt att vara med eller för att verka hälsofrämjande i ett brett samhällsperspektiv. Snarare är frågor som jämställdhet, jämlikhet, mångfald och integration oftast underordnade det primära syftet med föreningens existens.
Detta innebär dock inte att det finns ett ointresse eller en brist på empati bland medlemmarna. Tvärtom. Men man ser föreningsengagemanget i första hand som en kanal för att förverkliga de egna intressena och tillgodose de egna behoven. Det handlar om att ha en plattform där det egna intresset kan utövas, utvecklas och delas med andra entusiaster. Föreningens samhällsnytta blir i denna synvinkel en positiv, men ofta sekundär, bieffekt av medlemmarnas gemensamma engagemang.
