Höstfinal …

Idag genomfördes den 24:e och sista omgången av 3stadsveteranernas onsdagsorientering. Detta i sagolikt härligt höstväder i terrängen runt Hjortgården i Alingsås. Under året har tolv omgångar avverkats under våren och lika många under hösten. I snitt har 96 deltagare mött upp vilket innebär en ökning i jämförelse med de två senaste åren. Varje gång har fyra banor erbjudits och "Mellanbanan" på cirka tre kilometer har varit mest populär.

Som traditionen påbjuder serverades en ärtsoppsbuffé efter löpet. Dessutom redovisades en hel del statistik vad gäller deltagandet. Nu blir det vinterdvala till månadsskiftet mars-april 2026. Men för de som inte vill vinterställa utrustningen finns göteborgarnas veteranrace som ett alternativ.

Till minne …

Tillsammans med min bror Bengt tillbringade jag en hel dag i Göteborg. Vårt första mål var att hedra minnet av våra föräldrar. Vi styrde kosan mot Fässbergs begravningsplats i Mölndal där de är begravda endast ett stenkast från den pampiga villa där de hade sitt hem under ett decennium. Inför den kommande Allhelgonahelgen prydde vi gravplatsen med dekorativt granris och placerade ut en krans.

Nästa punkt på agendan var en efterlängtad träff med vår åldriga kusin. Hon är rullstolsbunden och bor numera på ett vårdhem mitt i centrala Göteborg.

Tyvärr fick vi ställa in det planerade mötet denna vackra höstdag. Hennes krämpor satte stopp för besöket, så det blev bara ett kortare mobilsamtal istället.

Det var förstås tråkigt att missa möjligheten att träffa henne ansikte mot ansikte. Det hade varit roligt, trevligt och kul att ses då det var ett tag sedan sist. Bara att hoppas att det blir ett möte vid ett senare tillfälle.

Götebosska …

Nästa år arrangeras O-Ringen i Göteborg, nästan hemmavid för oss som bor i Vänersborg. Marknadsföringen är fullt igång och i det senaste numret av O-Ringen-tidningen inbjuds läsarna till ett kul ordförståelsetest:

Jodå … som västsvensk och som göteborgare under några tonår var det inga konstigheter. Använder fortfarande några av uttrycken frekvent som ”tetigt”, ”tyken” och ”åpen”.

Två löp åsså kultur …

En intensiv helg med två orienteringar och teater på lördagskvällen. En långdistans och en medeldistans avgjordes i kuperad och detaljrik terräng strax norr om Göteborg. Det regnar och regnar ... var något av ett signum under dagarna två. Dock kul och tekniskt utmanande banor i den speciella terrängen där de våta och tuvrika sankmarkerna var svårforcerade. 

Under helgen var det också traditionell oktobermarknad och återvändarhelg i Vänersborg och många var de som strosade runt och under sen lördagseftermiddag fyllde restaurangerna.  

Det blev uppladdning upp på "Italia" innan teatern väntade. Stephen Kings kultklassiker "Lida" från 1987 har både filmatiserats och dramatiserats. Nu återvände Lida till teaterscenen med Samuel Fröler i rollen som Paul och Maria Kulle spelade den karismatiska och otäcka Annie Wilkes. Det blev ett spel om makt, besatthet och överlevnad. En helbra föreställning som verkligen kröp in under skinnet.

Resa söderut …

Tidigt i morse drog Gunilla med barnbarn #2 och 3, tillika kusiner, till Tyskland. Juniorerna ska inkassera belöningen av en utmaning de fick av farmor för två år sedan. Imorgon blir det fotbollsmatch mellan Dortmund och Köln och därefter interrail några dagar i Sydeuropa. Färdmålen är ännu inte bestämda. Ska bli spännande att se vart järnvägarna bär.

Själv får jag roa mig på hemmaplan, imorgon och på söndag stängs årets tävlingssäsong i Göteborg. Åker dit tillsammans med svärdotter och svägerska. Startlistorna berättar att omkring 600 löpare möter upp i Bergsjön strax norr om staden.

Rejält med blöta …

Det tokregnade igår förmiddag och det kändes så där lagom roligt att dra till Västerlanda söder om Lilla Edet för veteranorientering. Där väntade rejäl vildmarksterräng med högt blåbärsris och tät pors i vattensjuka sankmarker ... med andra ord utmanande! Konstaterar att de senaste veckornas veteranlöp har bjudit på betydligt tuffare terräng i jämförelse med helgernas tävlingar.

Vanligtvis brukar drygt 100 deltagare ställa upp på onsdagarna men igår var det man- och kvinnfall ... knappt hälften så många mötte upp. Det eländiga vädret var förmodligen orsaken.

En superb lunch intogs på "Bryggeriet" i Lilla Edet. Restaurangen är numera inrymd i den gamla brandstationen mitt i samhället. Där serverades vi av en ungdomsvän till mig, Lena A. Vi har inte setts/mötts sedan typ sex decennier sedan så det fanns anledning att uppdatera varandra om tillvaron idag och åren som gått.

En stor del av lunchen gick åt till att dissekera lagidrotter från det enda sanna perspektivet: sofftyckarnas! Vi ventilerade diverse regeländringar och strategiska justeringar med den intensitet som bara verkliga "experter" kan uppbringa. 

Konstaterade efteråt att det är trist att vi sportstrateger tyvärr är fullt upptagna med den mödosamma pensionärstillvaron. 

En paradox …

Revidering av orienteringskartor är i dagarna högst aktuellt. Inför kommande arrangemang behöver Vänersborgs SK uppdatera kartområden, ett arbete som kräver professionell expertis.

Som tävlingsorienterare har jag förstås mina synpunkter. Jag kan stundtals vara kritisk, trots att jag är djupt medveten om de komplexa svårigheterna och alla de avvägningar en kartritare måste göra. Det är en balansakt.

Det är alltid intressant att jämföra kartstandarden "då" och "nu". Utvecklingen har varit enorm när det gäller färger, karttecken och framför allt detaljrikedomen. Just detaljerna är den stora utmaningen idag. Hur detaljerade ska kartorna egentligen vara? Trots strikta kartnormer och regelverk kokar det hela tiden ner till tolkningar och subjektiva överväganden som den enskilde kartritaren tvingas/måste göra. Mina senaste samtal med kartritare Göran O. som nu inleder arbetet har kretsat just kring detta.

Samtidigt slår det mig en tanke som är lite motsägelsefull. När man väl befinner sig i tävlingsmomentet, sorteras en stor del av kartans omsorgsfullt redovisade detaljer aktivt bort. De minutiöst identifierade och inritade terrängföremålen negligeras. Att försöka "läsa av" varje enskild sankmark, punkthöjd eller stenblock skulle ta alltför lång tid. Istället uppfattas terrängen i ett mer övergripande och "grövre" perspektiv .... inte helt olikt hur kartorna såg ut förr.

Det är i detta gränsland mellan kartritarens strävan efter maximal precision och orienterarens behov av snabb, förenklad läsning under hög ansträngning som blir lite paradoxal.

Återvändande …

Igår gick den anrika orienteringstävlingen "Fräknefejden"av stapeln. Den arrangeras av Ljungskile FK och fanns redan när jag började orientera för över 60 år sedan. Den lever alltså vidare än idag.

Årets upplaga hade målplatsen vid Ljungskile folkhögskola och sträckte sig i terrängen österut. Över 600 deltagare mötte upp i det småkalla höstvädret och fick uppleva utmanande banor i en varierande Bohusterräng. Banläggarna hade verkligen lyckats skapa en utmaning mellan relativt lättlöpta stråk och kuperade, detaljrika områden.

Folkhögskolan känner jag väl till. I början av 70-talet pluggade jag där, på Samhällspedagogutbildningen, en utlokaliserad och beteendevetenskaplig utbildning i samverkan med Göteborgs universitet. Genom åren har jag också lett åtskilliga kurser och utbildningar på anläggningen, som erbjuder en förträfflig miljö på alla sätt.

Jubileum …

Detta är inlägg nummer 3116 i denna blogg och det är idag precis 10 år sedan det första inspelet gjordes:

"En ny blogg som egentligen är en ersättare, en förlängning, en fortsättning och vidareutveckling av bloggen "I spåren" (kolla länken till höger) som startades 2010. Tanken är att inspelen och utspelen som görs ska vara både bredare och djupare.

Innehållet kommer att variera. Små saker, tyckanden, tankar, klokord, citat, bilder, åsikter, klipp, texter och foton i en salig blandning".

Får med jämna mellanrum frågan om varför jag bloggar. Huvudskälet är att det fungerar som en personlig dagbok. Märker att jag allt oftare "bläddrar" tillbaka för att kolla in olika saker när detaljminnet sviker. Ättlingar och vänner hävdar att de också tar del av innehållit; bra att veta vad du/ni håller på med!

Jag roas av skrivandet i sig, själva processen att fånga upplevelser och känslor och ge dem en bestående form. Det fungerar också som en ventil och ett sätt att vädra och sortera tankar.

Kanske bottnar allt i det som jag en gång hävdade vara mitt drömyrke: journalistens. Ville kombinera detta med idrottsintresset men på den tiden betraktades inte sportjournalister som "riktiga" journalister. Statusen var inte särskilt hög. Det blev inget med skrivaryrket. 

Under mina yrkesverksamma år skrev jag mycket. Det handlade om rapporter, protokoll, debattinlägg, böcker, promemorier, artiklar osv. 

Men det var inte lätt i början ... att skriva på svenska. Under uppväxtåren på södra halvklotet var engelska mitt "modersmål". På hemmaplan kommunicerade vi inom familjen på svenska men i skolan var det engelska som gällde både i tal som i skrift.

Oj vilka problem jag hade under de första tonåren i svensk skola med ordföljd, verbböjningar och uttryck. Det var mycket rödmarkeringar i uppsatserna och bockarna staplades på hög.

Idag är det fortfarande så att jag "slirar" med grammatiken och uttrycker mig med engelska termer.

Nästa blogginlägg blir det tretusenetthundrasjuttonde!

Två stick …

Den gångna veckan har jag liksom många andra gamlingar fått stick i båda armarna. Det har handlat om vaccin mot influensa och covid. Nu är kroppen igång med att producera antikroppar. Det lär ta typ två veckor innan ett skydd är fixat. Fick lära mig att en insprutning normalt varar ett halvår vilket täcker en influensasäsong. 

Det luriga är att influensavirus är i ständig förändring. Nya varianter uppstår. Inför varje säsong anpassas därför vaccinet för att matcha de influensastammar som forskare förväntar sig kommer att cirkulera mest det året. Alltså, man kan inte vara helt säker på att det ska funka. Nu är det bara att hoppas att forskarnas prognos stämmer kommande halvår.

Genom åren har det blivit många sprutor mot allt möjligt och detta särskilt under åren på södra halvklotet mot knepiga tropiska sjukdomar. Har egentligen aldrig övervägt om det finns risker och biverkningar. Enda gången det var aktuellt gällde en gula-febern-spruta för några decennier sedan. Den är tydligen lite förrädisk men nödvändig om man ska kunna resa in i några centralamerikanska länder. Fick underteckna att den togs på egen risk. Hade jag avstått hade det också inneburit att jag avstått från inresa. 

Nu återstår bara att låta vetenskapen göra sitt. Man vet att vacciner är som säkerhetsbälten: de garanterar inte att du slipper en krock men de ser till att man inte slår huvudet i vindrutan.

Att vara medveten om …

Det är lätt att förstå att det "kliar i fingrarna" på varje passionerad tennisfantast. Svensk tennis står enligt media inför ett unikt och lockande erbjudande: två ekonomiskt starka finansmän är beredda att pumpa in hela 100 miljoner kronor i sporten. Men den generösa donationen kommer med ett skarpt villkor: hela den demokratiskt valda förbundsstyrelsen måste bytas ut.

Finansmännens programförklaring innehåller fem utgångspunkter som känns igen från decennier av idrottspolitiska "mantran": skapa en starkare spelarutvecklingsstruktur, stärka klubbar och klubbutveckling, finansiera fler läger och internationella tävlingsresor, anordna fler tävlingar på hemmaplan och erbjuda finansiellt stöd i början av proffslivet. Förslagen i sig är knappast banbrytande; det är kapitalets storlek som är det intressanta.

Svenska Tennisförbundet, liksom majoriteten av svensk idrott, är en ideell organisation byggd på en demokratisk struktur. Beslutsmakten ligger hos medlemsföreningarna, vilka utser den styrelse de anser bäst kan utveckla förbundet.

När aktörer från den kommersiella sfären engagerar sig i den ideella sektorn tenderar de, mer eller mindre medvetet, att försöka påtvinga ideella organisationer sina egna styrmodeller. Uppvaknandet brukar bli omilt när dessa kommersiella logiker konfronteras med idrottsrörelsens verklighet. 

De ideella och de kommersiella världarna styrs av olika antaganden och intentioner. Att försöka blanda styr- och ledningssystem från dessa skilda världar vare sig det gäller kommersiella, offentliga eller folkrörelsebaserade är i grunden problemfyllt.

Finansmännens ambitioner måste sannolikt omprövas och hitta en annan inriktning, en som respekterar och utgår från idrottsförbundets specifika natur och dess demokratiska förankring. Det borde inte vara så svårt. Organisationer är olika och det är avgörande att styra dem därefter!

Det var ett tag sedan …

Det var flera år sedan jag senast höll ett föredrag eller föreläsning. Detta inte beroende på tunghäfta eller olust att tala inför folk. Nej, tvärtom ... när jag passerade 70-årsgränsen bestämde jag mig för att det fick vara nog. Det var dags för yngre generationer att ta över. Min utgångspunkt var att "gamlingar" ska/borde lägga av i tid och undvika att hamna i "gaggandets träsk". Och så har det varit men i går kväll bröt jag min egen regel.

En orienteringsklubb i närområdet hade bjudit in sina medlemmar till en kvällsträff med temat "Orienteringsteknik". Under årens lopp har jag tyckt till, reflekterat och samlat på mig en stor bank av erfarenheter kring kartläsning och kompassteknik. Det finns mycket att dela med sig av som sannolikt kan vara värdefullt för andra. Trots detta har jag hittills varit restriktiv, snarare avvisande, till att föreläsa. Jag har svarat: tack för erbjudandet men nej tack!

För några veckor sedan veknade mitt motstånd efter övertalning och jag lät mig undslippa ett "OK".

Så, i går kväll stod jag där i den brunmålade klubbstugan framför ett 20-tal åhörare i olika åldrar och pratade på. Jag hade laddat upp med PowerPoint-bilder för att levandegöra och exemplifiera mina påståenden och teser. Jag höll på i halvannan timme och det kändes faktiskt inte alls ovant. Det var riktigt kul, men... för stunden räcker det.

Brant var det …

Dagens veteranorientering i Uddevalla var av det tuffare slaget. Terrängen var brant, stenig och svårframkomlig med en ekvidistans på fem meter, inte en centimeter mindre! Branterna var inte blygsamma 2–3 meter höga utan sträckte sig ibland upp till 15–20 meter. Det var en rejäl dos av "Bohuslän" när det är som tuffast! Trots det småkyliga och gråa höstvädret mötte ett 90-tal upp denna onsdag.

Efter tävlingen stannade vi kvar i den forna varvsstaden för lunch och ett efterföljande möte med kartritare Göran O. Han har anlitats av Vänersborgs SK för att revidera och kartera områden som ska användas vid klubbens kommande arrangemang. Vi gick igenom förutsättningarna och enades om omfattningen av arbetet. Göran kör igång redan nästa vecka och planen är att allt ska vara klart innan årsskiftet.

Illa, illa …

Det var inget vidare, det var riktigt dåligt! Det får bli kontentan av gårdagens VM-kval i fotboll. Lagom uttröttad efter måndagskvällens sedvanliga spinningpass var det skönt att glida ner i favoritfåtöljen framför TV:n.

Det började lite trevande men något välordnat spel kom inte igång. Spelarna verkade nervösa, om inte lite skärrade, när Kosovospelarna tog för sig. Det blev inte bättre ju längre matchen led ... bara värre. Så man hoppades och önskade de sista tjugo minuterna att det skulle slinka in några mål för de blågula ... chanserna och möjligheterna fanns.

Redan under matchen och naturligtvis efter slutsignalen brakade kritiken loss. Det var ingen fläkt utan snarare en vild orkan vad gäller de negativa omdömena. Avgångskraven för förbundskaptenen var minst sagt högljudda. 

Brådska och förnuft går sällan hand i hand säger ett klokare. Just nu tycker jag att alla initierade som är ansvariga ska ta det lugnt. Låt besvikelsen, ilskan och vreden avta några dagar. Därefter kan man fundera, reflektera, analysera och komma med åtgärder. Både ledare och spelare är naturligtvis besvikna, ingen har med flit och avsikt sabbat det hela.

Trots att förbundskaptenen är dansk kommunicerar han alltid på engelska så uppmaningen blir: ”Haste makes waste”.

Ljust och mörkt …

Gårdagens förmiddag kombinerade frisk höstskog med spännande orienteringsdrama. Medan vi hämtade in kontrollställningar omgivna av lövträd i sina vackraste höstfärger följde vi samtidigt liverapporteringen från 25-mannastafetten.

Det var en riktig familjeangelägenhet där ute i terrängen väster om Upplands-Väsby. Våra tre barnbarn, en svärdotter och en son levererade alla fem bra lopp! Vi gladdes särskilt åt barnbarn #1 som tävlade för OK Skogshjortarna och bidrog till att laget slutade på en 29:e plats av hela 360 deltagande lag. Även Vänersborgs SK gjorde bra ifrån sig och sprang in på plats 176.

Eftermiddagen bjöd på lika strålande väder, vilket lockade till aktivitet. Det blev en skön tvåmilatur på cykeln som fungerade som en utmärkt uppvärmning inför kvällens begivenhet: en ljusshow i Grästorp.

Det var tydligt att vi inte var ensamma om att vilja uppleva skådespelet. Mörkrets inbrott förvandlade de slingrande stigarna till en myllrande bana. I den stämningsfulla och läskiga spökskogen var det verkligen trångt bland alla besökare. Fina ljussättningar och arrangemang skapade höstmörkerkänsla.

25 sträckor …

25-mannahelgen är här. 360 lag samlas på den gigantiska arenan strax väster om Upplands-Väsby där stafetten går av stapeln. I många år har vi varit med fast de senaste åren är det hemmaplan som gällt. Men tre barnbarn, en svärdotter och en son finns på plats dock inte i samma lag. Det är tre olika klubbtillhörigheter som gäller.

För femton år sedan avgjordes också tävlingen norr om Stockholm, då i Vallentuna. På den egna klubbens  hemsida kunde man då läsa: Skön höstsol i Vallentuna norr om Stockholm väntade omkring 350 lag varav tre från VSK. Terrängen var mera utmanande och svårare än vanligtvis men det skapade inga större problem och när resultatlistan slogs fast hade alla tre lagen fullföljt. Vårt förstalag var som vanligt med även om vi inte hade flyt på den sista sträckan där vi tappade till 34:e plats. Coach och UK Jonas Hogedal hade ett digert jobb före och under tävlingen med hela 75 löpare att hålla reda på. Fin assistans fick han av Sven och Emelie.

Klubbens genom åren bästa notering är från 2009 då vi kom 31:a. I år ställer Vänersborgs SK upp med ett lag. En placering runt 125 är fullt realistisk. Tyvärr har det blivit manfall, några kan inte ställa upp på grund av skador och sjukdomar.

Själva ska vi följa tävlingen via liverapportering på sociala medier. Detta samtidigt som vi traskar runt i skogen väster om Vänersborg för att hämta in ett 20-tal kontrollställningar som använts vid ett arrangemang. Prognosen pekar på härligt och soligt höstväder ... gött!

Värdig pristagare …

Klockan närmade sig elva idag och spänningen steg inför kungörelsen om vem som skulle tilldelas Nobels fredspris 2025.

Prisets statuter bygger på Alfred Nobels testamente och är mycket tydliga. Priset ska tilldelas den som "har gjort mest eller bäst arbete för folkens förbrödring, för avskaffande eller minskning av stående härar och för fredshållande konferenser."

Jag har begränsad insyn i årets officiella kandidatlista. Däremot har USA:s president Donald Trump själv varit högljudd med att han, enligt egen mening, förtjänar världens mest prestigefyllda pris.

Jag följer dagligen, mer eller mindre frivilligt, Trumps ständiga utspel och uttalanden. Hans retorik kännetecknas ofta av konfrontativa och fientliga uttalanden riktade mot politiska motståndare, institutioner, enskilda individer och olika samhällsgrupper. Dessa uttalanden tycks vara en central del av hans politiska stil och har intensifierats under hans andra presidentperiod.

Det är här den centrala frågan inställer sig: Rimmar Trumps agerande med andan i Nobels testamente?

Ligger hans handlingar i linje med "folkens förbrödring" eller "minskning av stående härar"? Det är naturligtvis en subjektiv värderings- och bedömningsfråga. Personligen har jag dock svårt att se att presidentens retorik, som ofta präglas av splittring och aggressivitet, på något uppenbart och kraftfullt sätt skulle harmoniera med de fredsfrämjande statuter som priset vilar på.

Ja, så ungefär gick mina tankar under morgontimmarna i väntan på elvaslaget. Så kom då beskedet: María Corina Machado från Venezuela får Nobels fredspris. Det var en överraskning för alla initierade. Hon får priset för sin ”outtröttliga arbete med att främja demokratiska rättigheter för Venezuelas folk och för hennes kamp för att uppnå en rättvis och fredlig övergång från diktatur till demokrati”.

58-åriga María Corina Machado har i över tio år varit en tongivande ledare inom oppositionen mot Venezuelas auktoritäre president Nicolás Maduro.

Hon har själv blockerats från att kandidera i val. I perioder har hon tvingats gå under jorden ”till följd av allvarliga hot mot hennes liv”, sa Jørgen Watne Frydnes, ordförande för Norska Nobelkommittén, under tillkännagivandet.

Så ... då kunde man andas ut strax efter elva, det blev en värdig pristagare!

Det slår mig att alla som är sugna på att i framtiden få fredspriset, och även andra utmärkelser, kanske ska börja med att läsa igenom statuterna, tolka och förstå innebörden och sedan agera och uppträda i linje med detta.

Soldag igen …

Igår var det åter en onsdag med sanslöst härligt höstväder ... uppenbarligen är det någon därovan som har ett särskilt gott öga till de som söker sig till onsdagarnas veteranorientering. Över 110 kom till start vid Slätthult i Trollhättans västra utkant. Terrängen är stigrik, många är stråken som både finns på kartan men det förekommer också en hel del andra.

Ett tiotal sammanstrålade efter löpet till dagens lunch på lokal i grannskapet. De flesta valde att få kummel på tallriken ... det var gott, ett omdöme flertalet var rörande överens om.

Mellan tuggorna avhandlades kommunala byggprojekt och framförallt när det strulat på något sätt typ att kostnaderna skenet iväg eller bristande underhåll. Flertalet exempel fanns på nära håll. Själv är jag föga insatt i exempelvis broars konstruktion eller byggande i största allmänhet. Lyssnade därför då det runt bordet fanns de som var mycket initierade. Noterade en och annan suck samt ett och annat stön kryddat med portioner av efterklokhet. 

Förvånansvärt nog pratas det inte särskilt mycket om dagens banor eller resultat. Dock inte bara tror jag utan vet att när sällskapet under eftermiddagen sjunker ner i respektive soffor nagelfars sträcktider och gps-spår.

Nitton idag …

För nitton år sedan idag slog han upp sina blå ögon för första gången, vårt första barnbarn! Tiden flyger och nu har han sitt sista tonårsår framför sig. Vi har haft förmånen att ha nära kontakt under alla dessa år eftersom äldsta sonens familj bor här i Vänersborg. Men numera tillbringar junioren veckorna i Eksjö, där han går på orienteringsgymnasiet. Han har just påbörjat sitt sista år där och har dessutom under hösten tagit körkort!

Vilken fantastisk ynnest det är att dela ett gemensamt intresse, trots att det skiljer över femtiofem år i ålder. Men det handlar inte bara om orientering; vi delar också glädjen i semesterresor, vandringar, cykelturer och så mycket mer. En toppenkille fyller år idag!

Det blir inget födelsedagskalas här i Vänersborg men istället får han den här virtuella tårtan att smaska på.

Tänkvärt …

Överhörde en intressant ordväxling i gymmets omklädningsrum (en plats där det ofta ventileras "sanningar" av det ena eller andra slaget) denna förmiddag. Det handlade om idrottsklubbars inriktning och verksamhet. Det var några intressanta konstateranden och tyckanden som framkom.

I den offentliga debatten råder det ofta en bild av att ideella föreningar per definition är eller förväntas vara altruistiska aktörer ... de har bildats med det primära syftet att agera som "good guys" i samhället. De förväntas fungera som en värnande kraft, som tillgodoser lokalsamhällets behov av mötesplatser, gemenskap och bidra till skapandet av "det goda samhället". Visst finns det många föreningar som har denna ambition och effekterna av deras arbete är tveklöst positiva för samhället i stort. Men det är långt ifrån säkert att detta är, eller var, den bidragande faktorn till att föreningen en gång bildades.

Förmodligen är det så att de ursprungliga bevekelsegrunderna sannolikt var av en annan art. Många föreningar har vuxit fram ur ett genuint intresse för en specifik aktivitet, att utöva en idrott, ingå i ett idrottsligt sammanhang, tävla på en viss nivå eller som förälder slussa in sina barn i en utvecklande och meningsfull verksamhet. Drivkraften är att utöva detta tillsammans med likasinnade som delar eller är hängivna samma inriktning.

Föreningar bildades inte alltid och verkar inte i första hand, för att exempelvis säkra allas rätt att vara med eller för att verka hälsofrämjande i ett brett samhällsperspektiv. Snarare är frågor som jämställdhet, jämlikhet, mångfald och integration oftast underordnade det primära syftet med föreningens existens. 

Detta innebär dock inte att det finns ett ointresse eller en brist på empati bland medlemmarna. Tvärtom. Men man ser föreningsengagemanget i första hand som en kanal för att förverkliga de egna intressena och tillgodose de egna behoven. Det handlar om att ha en plattform där det egna intresset kan utövas, utvecklas och delas med andra entusiaster. Föreningens samhällsnytta blir i denna synvinkel en positiv, men ofta sekundär, bieffekt av medlemmarnas gemensamma engagemang.

Hitta ut …

Under helgen har snoken runnit och himlens portar har varit öppna ... mycket nederbörd med andra ord. Det först nämnda hade konsekvensen att det för egen del inte blev någon orienteringstävling. 

Trots det mindre gynnsamma vädret kunde jag inte hålla mig borta från skogen. Det småregnade när jag begav mig ut för att hämta in kontrollstolpar som använts i årets "Hitta ut"-aktivitet.

Jag har fungerat som "fadder" för ett tiotal kontroller som sattes ut i terrängen för ungefär ett halvår sedan. Dessa har varit flitigt besökta under sommar- och höstmånaderna. Detta märktes tydligt på de nya upptrampade stigarna som ledde till och från varje kontroll. Nu är aktiviteten avslutad och stolparna är inplockade för vintervila. Nästa år planeras en ny omgång men då i nya områden och med nya kontrollpunkter.

"Hitta ut" är en populär aktivitet, vilket bekräftas av det stora antalet registreringar i den specifika mobilappen, där deltagarna registrerar den unika koden på varje stolpe. Jag har också mött många deltagare som lovordar konceptet och det finns verkliga entusiaster som reser långa sträckor för att söka upp "checkpoints".

Det är tydligt att denna orienteringsform framför allt lockar en bredare allmänhet snarare än klubbanslutna tävlingsorienterare. Trots det stora deltagarantalet har vi inte sett något nämnvärt inflöde av nya tävlingsorienterare eller klubbmedlemmar. Detta är en viss besvikelse för de som hoppades att "Hitta ut" skulle fungera som en viktig rekryteringskälla.

För deltagarna är "Hitta ut" gratis. Aktiviteten finansieras av orienteringsklubbar, kommunala bidrag och annonsintäkter på kartbladet. Konceptet är helt beroende av att klubbarnas kartunderlag får/kan användas samt en stor ideell insats. Mitt lilla bidrag har varit "fadderskapet" för ett tiotal kontroller. Vi är många som på olika sätt dragit strån till stacken.

Det går snabbt …

Lyssnar just nu via airpodsen på "Skarpt läge" av Tobias Billström. Han avgick som utrikesminister för något år sedan och ger sin "story" i boken. En annan intressant biografi har precis släppts;  "Min tid i NATO" av Jens Soltenberg. Den ska bli intressant!

Noterar och konstaterar att politiker nuförtiden ganska snart efter sin avgång skriver självbiografier. Historiskt sett skrevs ju memoarer efter ett långt yrkesliv som en tillbakablick och ett sätt att sätta någon form av punkt. Detta ofta åratal efter pensionen eller avgången.

Nu går det mycket snabbare och man kan fundera på varför. Kan ana att det emellanåt kan vara ett "försvarstal" om man klantat sig eller att man vill korrigera och rätta till medias syn på något. Det kan också vara ett sätt att förekomma och hinna före kritiker och forskande historiker.

Naturligtvis finns också en ekonomisk aspekt, man kan tjäna pengar. Bokförsäljning genererar royalties och är också ett sätt att lansera en ny karriär som föreläsare, konsult, kommentator eller vad det nu kan vara.

Men ... samtidigt som dessa snabba publikationer erbjuder fascinerande inblickar i maktens korridorer och de personliga upplevelserna, väcks en fråga: finns det tillräckligt med historisk distans, reflektion och eftertanke? Den "sanna" historiska betydelsen av ett politiskt agerande framträder ju ofta först efter ett antal år.

Oavsett detta så är det ändå både kul och intressant att ta del av händelser som ligger mycket nära i tid.