Höstfinal …

Idag genomfördes den 24:e och sista omgången av 3stadsveteranernas onsdagsorientering. Detta i sagolikt härligt höstväder i terrängen runt Hjortgården i Alingsås. Under året har tolv omgångar avverkats under våren och lika många under hösten. I snitt har 96 deltagare mött upp vilket innebär en ökning i jämförelse med de två senaste åren. Varje gång har fyra banor erbjudits och "Mellanbanan" på cirka tre kilometer har varit mest populär.

Som traditionen påbjuder serverades en ärtsoppsbuffé efter löpet. Dessutom redovisades en hel del statistik vad gäller deltagandet. Nu blir det vinterdvala till månadsskiftet mars-april 2026. Men för de som inte vill vinterställa utrustningen finns göteborgarnas veteranrace som ett alternativ.

Till minne …

Tillsammans med min bror Bengt tillbringade jag en hel dag i Göteborg. Vårt första mål var att hedra minnet av våra föräldrar. Vi styrde kosan mot Fässbergs begravningsplats i Mölndal där de är begravda endast ett stenkast från den pampiga villa där de hade sitt hem under ett decennium. Inför den kommande Allhelgonahelgen prydde vi gravplatsen med dekorativt granris och placerade ut en krans.

Nästa punkt på agendan var en efterlängtad träff med vår åldriga kusin. Hon är rullstolsbunden och bor numera på ett vårdhem mitt i centrala Göteborg.

Tyvärr fick vi ställa in det planerade mötet denna vackra höstdag. Hennes krämpor satte stopp för besöket, så det blev bara ett kortare mobilsamtal istället.

Det var förstås tråkigt att missa möjligheten att träffa henne ansikte mot ansikte. Det hade varit roligt, trevligt och kul att ses då det var ett tag sedan sist. Bara att hoppas att det blir ett möte vid ett senare tillfälle.

Götebosska …

Nästa år arrangeras O-Ringen i Göteborg, nästan hemmavid för oss som bor i Vänersborg. Marknadsföringen är fullt igång och i det senaste numret av O-Ringen-tidningen inbjuds läsarna till ett kul ordförståelsetest:

Jodå … som västsvensk och som göteborgare under några tonår var det inga konstigheter. Använder fortfarande några av uttrycken frekvent som ”tetigt”, ”tyken” och ”åpen”.

Två löp åsså kultur …

En intensiv helg med två orienteringar och teater på lördagskvällen. En långdistans och en medeldistans avgjordes i kuperad och detaljrik terräng strax norr om Göteborg. Det regnar och regnar ... var något av ett signum under dagarna två. Dock kul och tekniskt utmanande banor i den speciella terrängen där de våta och tuvrika sankmarkerna var svårforcerade. 

Under helgen var det också traditionell oktobermarknad och återvändarhelg i Vänersborg och många var de som strosade runt och under sen lördagseftermiddag fyllde restaurangerna.  

Det blev uppladdning upp på "Italia" innan teatern väntade. Stephen Kings kultklassiker "Lida" från 1987 har både filmatiserats och dramatiserats. Nu återvände Lida till teaterscenen med Samuel Fröler i rollen som Paul och Maria Kulle spelade den karismatiska och otäcka Annie Wilkes. Det blev ett spel om makt, besatthet och överlevnad. En helbra föreställning som verkligen kröp in under skinnet.

Resa söderut …

Tidigt i morse drog Gunilla med barnbarn #2 och 3, tillika kusiner, till Tyskland. Juniorerna ska inkassera belöningen av en utmaning de fick av farmor för två år sedan. Imorgon blir det fotbollsmatch mellan Dortmund och Köln och därefter interrail några dagar i Sydeuropa. Färdmålen är ännu inte bestämda. Ska bli spännande att se vart järnvägarna bär.

Själv får jag roa mig på hemmaplan, imorgon och på söndag stängs årets tävlingssäsong i Göteborg. Åker dit tillsammans med svärdotter och svägerska. Startlistorna berättar att omkring 600 löpare möter upp i Bergsjön strax norr om staden.

Rejält med blöta …

Det tokregnade igår förmiddag och det kändes så där lagom roligt att dra till Västerlanda söder om Lilla Edet för veteranorientering. Där väntade rejäl vildmarksterräng med högt blåbärsris och tät pors i vattensjuka sankmarker ... med andra ord utmanande! Konstaterar att de senaste veckornas veteranlöp har bjudit på betydligt tuffare terräng i jämförelse med helgernas tävlingar.

Vanligtvis brukar drygt 100 deltagare ställa upp på onsdagarna men igår var det man- och kvinnfall ... knappt hälften så många mötte upp. Det eländiga vädret var förmodligen orsaken.

En superb lunch intogs på "Bryggeriet" i Lilla Edet. Restaurangen är numera inrymd i den gamla brandstationen mitt i samhället. Där serverades vi av en ungdomsvän till mig, Lena A. Vi har inte setts/mötts sedan typ sex decennier sedan så det fanns anledning att uppdatera varandra om tillvaron idag och åren som gått.

En stor del av lunchen gick åt till att dissekera lagidrotter från det enda sanna perspektivet: sofftyckarnas! Vi ventilerade diverse regeländringar och strategiska justeringar med den intensitet som bara verkliga "experter" kan uppbringa. 

Konstaterade efteråt att det är trist att vi sportstrateger tyvärr är fullt upptagna med den mödosamma pensionärstillvaron. 

En paradox …

Revidering av orienteringskartor är i dagarna högst aktuellt. Inför kommande arrangemang behöver Vänersborgs SK uppdatera kartområden, ett arbete som kräver professionell expertis.

Som tävlingsorienterare har jag förstås mina synpunkter. Jag kan stundtals vara kritisk, trots att jag är djupt medveten om de komplexa svårigheterna och alla de avvägningar en kartritare måste göra. Det är en balansakt.

Det är alltid intressant att jämföra kartstandarden "då" och "nu". Utvecklingen har varit enorm när det gäller färger, karttecken och framför allt detaljrikedomen. Just detaljerna är den stora utmaningen idag. Hur detaljerade ska kartorna egentligen vara? Trots strikta kartnormer och regelverk kokar det hela tiden ner till tolkningar och subjektiva överväganden som den enskilde kartritaren tvingas/måste göra. Mina senaste samtal med kartritare Göran O. som nu inleder arbetet har kretsat just kring detta.

Samtidigt slår det mig en tanke som är lite motsägelsefull. När man väl befinner sig i tävlingsmomentet, sorteras en stor del av kartans omsorgsfullt redovisade detaljer aktivt bort. De minutiöst identifierade och inritade terrängföremålen negligeras. Att försöka "läsa av" varje enskild sankmark, punkthöjd eller stenblock skulle ta alltför lång tid. Istället uppfattas terrängen i ett mer övergripande och "grövre" perspektiv .... inte helt olikt hur kartorna såg ut förr.

Det är i detta gränsland mellan kartritarens strävan efter maximal precision och orienterarens behov av snabb, förenklad läsning under hög ansträngning som blir lite paradoxal.