Det finns en föreställning om att goda avsikter automatiskt leder till ett gott utfall. Jag kom att tänka på detta inför DM-stafetten. Västergötlands Orienteringsförbund tog för några år sedan ett beslut om att inte ha några klasser för HD10. Kan ana att tanken var god, att inte "utsätta" barn för den extra press som alltid är förknippad med stafetter.
Men, men, men vad har detta för konsekvenser? Det är inte så att killarna och tjejerna upp till tio accepterar detta och inser att denna dag sätter man sig i målfållan och tittar på när de något äldre kompisarna tävlar och fightas om en DM-titel. Nej, man blir förbannad men också kreativ. Då går vi upp en klass och är med och tävlar! Alltså väljer man att tävla mot äldre och då på banor som är svårare än de man är van vid. Alltså extra stor risk att misslyckas! Det var väl inte riktigt detta som var tanken när förbundsfolket fattade beslutet om att ta bort HD10-klassen.
Ibland tror jag att man är för snabb med att fatta beslut ... man tar sig inte tid att fundera på konsekvenser och påföljder ... man inbillar sig att quickfix är föredömligt ... man tror att god avsikt automatiskt leder till gott utfall.
Uppmaningen till Västergötlands OF blir därför: tänk om och riv upp beslutet, återinför HD10-klasserna till nästa år!
