Trots massor av positiva förtecken fanns det naturligtvis nackdelar med att pendla till huvudstaden. Resorna var många och långa. Arbetsmängden var stor, ofta med kvälls- och helgjobb.
Nu har sex år gått och känslan är lika positiv som när pensionärslivet började.
Fattar ibland inte hur man hann med att jobba. Det bästa är friheten och möjligheten att styra saker och ting själv. Men absolut ingen längtan tillbaka till yrkeslivet - var sak har sin tid!
Har idag sporadisk kontakt med den forna arbetsplatsen. Är med i en form av kontaktförening där man uppdateras om vad som händer. Det anordnas också regelbundet träffar och sammankomster oftast i Stockholm. Har dock inte så stor nostalgifaktor eller ett behov av att levandehålla det förgångna. Därför blir det inte så mycket deltagande.
