Den tredje dagen med SM för veteraner handlade om långdistans. Det var inte bara bana och löptider som var långa utan också gångvägen från/till parkeringen samt vägen till startplatsen och dessutom var det långt utdragna startfält.
Terrängen var tuff och det var inte bara en som knäade på uppförsrakan in under målskynket.
Min orkeslöshet och "genomklappning" igår har naturligtvis analyserats. Vad berodde det på? Sannolikt och förmodligen handlade det om vätskebrist. Har mer eller mindre omedvetet inte "tankat upp" de senaste dagarna. Under torsdagen gick vi en 4-5 timmar lång vandring i höstvärmen och vätskeintaget var minimalt. I fredags handlade det om sprintlopp i ett varmt Askersund och inte heller då drack jag speciellt mycket. Innan loppet igår var det fyra-fem kilometers vandring innan start, det var varmt och svetten rann. Den gångna sommaren med regn och kyligt väder har lett till att man inte brydde sig så mycket om att "dricka upp" sig före träning och tävling. Det behövdes liksom inte.
Så när nu värmen kom tänkte man inte på det ... slarvigt, slarvigt ... märkligt, märkligt! Men förberedelserna var helt annorlunda inför dagens lopp ... mycket vätska konsumerades till frukosten och innan start. Det funkade och hade god effekt! Jag trodde att jag lärt mig detta men inte trots hela 60 år som tävlingsorienterare ... i am still learning!
