Idag är det precis tolv år sedan Vänersborgs SK arrangerade SM-stafetten vid Onsjö i utkanten av staden. Sammantaget 333 lag kom till start i de fyra klasserna herrar, damer samt dam- och herrjuniorer. Samtidigt arrangerades SM i precisionsorientering och en publiktävling - det var ett tufft beting!
Förberedelserna var många och långa. De sista veckorna blev mycket utmanande då det regnade och regnade och regnade. Vi var fyra tävlingsledare som delade på bördan, jag själv, Michael J, Anders L. och Anette F-L.
För egen del var det som ett heltidsjobb de sista veckorna. Hade en hel del sparade semesterdagar som skulle tas ut senast årsskiftet 2011-12 så 25 av dessa gick åt för SM-arrangemanget. Trots mycket jobb var det härliga och minnesrika dagar!
Har så här tolv år senare gjort en jämförelse med årets SM-stafett vad gäller upplägg och deltagande. Har gjort ett litet nedslag i dokumentation och minnesanteckningar som av någon anledning sparats på en hårddisk.
- Antalet deltagande lag har minskat rejält. Årets mästerskap som avgjordes utanför Sundsvall samlade 219 lag i de fyra SM-klasserna. En förklaring är förmodligen att ett antal klubbar inte satsade på en SM-tävling som avgjordes en bit upp i landet. En annan är att kategorin "elitsatsande" inte är lika stort idag som 2012.
- Det regnade rejält och var tokblött på SM-stafetterna den 18:e september både 2011 och 2023.
- En perifer detalj men som krävde tidsödande samtal och möten var frågan om att ha en storbildsskärm på målområdet så att publiken kunde kolla in intressanta passager. Orienteringsförbundets handläggare var minst sagt påstridig och envis i frågan.
Vi undersökte möjligheterna och konstaterade att det skulle kosta omkring en kvarts mille att ro det hela i land. Dessutom visade det sig att bärigheten på åkermarken var undermålig. Risken var stor att vägtrummor under jord skulle mosas sönder då långtradaren med bildskärm och utrustning vägde multum.
Till slut kunde vi helt enkelt inte få ihop ekvationen, de ekonomiska resurserna var klart otillräckliga. Det gällde då dels hyreskostnaden av anläggningen samt förstärkningsarbeten på åkermarken.
Så kom då "point of no return" alltså dagen då ett beslut måste fattas. Vi som SM-arrangörer sa nej. Ett "nej" som upprörde tjänstemannen och vi fick stå ut med spott och spe. "Ni är inte seriösa och tar det här arrangemanget med en klackspark" var ett av många omdömen. Det kändes då så trist och ledsamt!
Med facit i hand var beslutet helt rätt. Hade vi lyssnat på och underordnat oss det centrala kansliet hade det blivit en ekonomisk katastrof, en brakförlust! Det har inte heller blivit så att storbildsskärmar har funnits på SM-tävlingar efter detta. Det finns helt enkelt inte förutsättningar (eller behov) av detta.
Lärdomen blev då att man alltid ska lyssna på goda råd och idéer men samtidigt vara rejält skeptisk, realistisk och inte svälja allt. Man ska vara beredd på att bemöta ivriga och snacksaliga tjänstefolk/handläggare på centrala kanslier som saknar det lokala perspektivet samt insikten om ekonomiska realiteter. Förmodligen gäller detta inte bara inom idrottsvärlden ...
Är det då läge för klubben att åta sig ett nytt liknande SM-arrangemang de närmaste åren. Min känsla just nu är: knappast. Vi matchar inte och har inte den potential idag som krävs för att ro ett sådant projekt iland och dessutom är det viktigare med andra prioriteringar och utmaningar i närtid ... men om ett antal år gäller nya tider och då!
