I dagarna är det 60 år sedan jag sprang (eller gick) min första tävlingsorientering. Det var ett skol-DM i Göteborg. Start och mål var förlagt till Skatås som då såg helt annorlunda ut i jämförelse med idag. Kartan var svart-vit och en så kallad "backstreck". Den finns inte kvar i samlingen och jag har inget som helst minne av hur det gick ... klarade jag av banan???
Tidigare samma år var familjen på semester i Hogdal där mina farföräldrar bodde. Även min farbror Åke var på plats. Han var orienterare och en hängiven sådan. En varm sommardag bar det iväg till träningsorientering som troligtvis arrangerades av Strömstads IF.
Det var inte många som deltog och jag väntade stående vid ett dammigt vägdike och detta länge innan Åke kom i mål. Väl i mål försvann han och de andra deltagarna. De sökte upp ett dike eller en bäck för att vaska av sig. Väl tillbaka pratade de om vägval, bommar, stockar, stenar osv på ett fascinerande och spännande sätt. Minns att detta lät så spännande, så lockande och inte minst tufft och utmanande.
Veckan därpå var det dags för ytterligare ett träningslöp och då var jag med. Har inga som helst minnen av banan ... förmodligen ledsagades jag av Åke. Men fröet var sått!
De första åren därefter blev det bara sporadiskt deltagande. Tävlingsutbudet var då inte så stort och jag höll också på med bland annat fotboll. Klubbtillhörigheten var Majornas IK som idag heter GMOK.
Det var först 1966 som det hela tog fart och då var hemvisten Lilla Edet och klubben OK Gipen. En klubb som jag sedan dess fortfarande är medlem i fast tävlingsmässigt har jag representerat andra klubbar. Resten är historia som det brukar heta och orienteringen har format och styrt hela mitt liv ... vilken tur att min pappa hade en orienterande lillebror! Vilken tur jag hade som hade Åke!
