Varje år premieras "Årets Insats" i Vänersborgs SK. Det är en utmärkelse som tilldelas någon/några som gjort en god ledarinsats. Alla medlemmar kan nominera kandidater och i samband med årsmötet genomförs en sluten omröstning.
För det gångna verksamhetsåret 2023 framröstades Lisa, Viktor och Olivia. En ungdomlig trio som arrangerade en tränings- och teambildningshelg för ungdomsgrupoen i Halden, Norge. Kul!
Förra veckan följde jag simmarnas VM. Många bra svenska prestationer och Sarah Sjöström imponerade som vanligt. Om ett drygt halvår är det OS så det är bara att hoppas att formen sitter i. Men ... så såg jag ett uttalande av Therese Alshammar: det är långt i från alla länder som skickade sina absolut bästa simmare och lag. Dels för att det är februari, att det bara är ett halvår sen senaste VM och det är ett OS-år. Hon fortsatte: de svenska simmarna ska åka till OS i Paris coola och självsäkra, men utifrån ska förväntansbilden inte vara så hög ... det har gått inflation i antalet sim-VM de senaste åren!
Mängden mästerskap inom många idrotter växer ständigt. Med ett utifrånperspektiv blir det emellanåt svårt att hänga med i svängarna just därför att man inte alltid är medveten om konkurrensläget och vilken "status" mästerskapet har inom respektive idrottsgren. Det är lätt att bli förblindad och bländad av all medaljglans och då skapas alldeles för högt ställda förväntningar/förhoppningar när det exempelvis är OS-tider.
Uppenbarligen prioriterar atleterna själva mästerskapen på olika sätt. Avgörs tävlingen på hemmaplan satsar man naturligtvis lite extra. Ett OS-år finns det säkert dom som bara har detta som mål och skippar andra mästerskap eller så har man inställningen att det bara är en förberedelse och ett steg på vägen; resultatet/placeringen blir då underordnat.
Alldeles glasklart är dock att på ett OS finns alla i världstoppen på plats och mästerskapet har hos alla högsta prioritet!
Terrängbeskrivning: Skog. God sikt och framkomlighet, måttlig kupering.
Det lät trevligt och när det inte fanns någon orientering i närområdet drog vi under tidig förmiddag till Mölndal och ÖIS-gården där start och mål var förlagt på veckans Vintercup. Närmare 200 startande mötte upp i det tregradiga och fuktiga vädret.
Terrängbeskrivningen inbjöd till att springa en längre bana än brukligt men ... allt är relativt och det är inte alltid så att orden beskriver hur det egentligen är. Skog ... javisst, god sikt ... jodå, god framkomlighet ... njaa, måttlig kupering ... nej, nej!
Det var betydligt tuffare och slitsammare än förväntat. Mängden lera på stigar och stråk var också avsevärt mer än förväntat. Kroppen fick sig en rejäl genomkörare. Glad, mycket glad för att vi inte hade tagit med oss några nybörjare eller de yngre barnbarnen!
Dosen av rejäla branter, stup och stenblock uppfylldes med råge idag och därför är längtan så stor till tävlingspremiären nästa helg söder om Åhus: snabblöpt strandskogsterräng med inslag av sanddyner. Bitvis mycket detaljerad kurvbild. Området lämpar sig utmärkt för medeldistans med intensiv orientering. Kuperingen är svag till måttlig. Obefintligt med branter och steniga partier.
Perspektiven är verkligen annorlunda när jag lyssnar på medias rapportering från Budapest igår. Det handlade om Sveriges NATO-ansökan och Ungerns premiärminister Orban underströk olikheterna i jämförelse med Sverige; vi är exempelvis för fred i Ukraina men ni driver på. Vad säger/menar karln ... är en berättigad fråga/fundering. Perspektiven är tydligt olika!
En annan fundering man gör därhemma i kammaren är utfallet av det uppenbarligen viktiga mötet mellan de två ministrarna. Kristersson fick löfte om NATO-medlemsskap och var lycklig över att också ha krängt några flygplan till Ungern. Däremot är det mera höjt i dunkel vad Ungern fick i utbyte. Orban verkade glad och nöjd. Visst kan han stoltsera med att statsministern gjorde ett besök men hur står det nu till med relationen med den stora grannen i öster? Ryssland har klart uttalat att man vill förhindra/försvåra utbredningen av NATO men så krattar Ungern manegen genom att släppa in Sverige. Det är inte helt lätt att hänga med i svängarna när perspektiven varierar. Fattas nu bara att Ungerns "Ja" förhalas, sinkas och drar ut ännu mera ut på tiden.
Det är mycket man inte förstår!
Under tidig förmiddag ställdes kosan mot Göteborg. Vi plockade upp barnbarn #2 och när vi närmade oss staden drog vi österut till SAIK-gården mellan Partille och Landvetter. Veteranorientering väntade men även yngre deltagare är välkomna och då passade det bra för barnbarnet som har sportlov denna vecka.
Jag och junioren sprang samma bana och på nedanstående kartklipp är mitt GPS-spår rött och hans grönt. I stort har vi sprungit i samma stråk utan misstag men han gjorde det mycket snabbare, dryga 10 minuter!
Efter loppet intogs gulaschsoppa och våffla smakfullt tillagat av arrangörsklubben. Eftersnack naturligtvis och mycket handlade om föregående veckas orientering i Portugal. Där hade vädret varit riktigt uselt och terrängen svårframkomlig och svårorienterad. En och annan hade dragit på sig en trist förkylning så eftermälet var inte direkt översvallande.
Flertalet vittnade om att i kommande månadsskifte blir det tävlingspremiär i Åhus, Skåne. Vi planerar också att dra dit tillsammans med delar av båda barnfamiljerna.
Media rapporterade häromdagen att övertramp i längdhopp snart kan vara ett minne blott.
Det internationella friidrottsförbundet planerar att testa hoppzon istället för avstamp på en planka. Det innebär att hoppet mäts där hopparens fot lyfter från marken till där den landar.
Hoppzon används inom barnfriidrotten och detta till och med man fyller 13, sedan handlar det om "planka". Men ... idén har mottagits med stor skepsis och kritik av både utövare och tränare. Man menar bland annat att "precision" är en del av disciplinen längdhopp.
Med ett utifrånperspektiv tycker jag dock att hoppzon låter spännande, det säkerställer att det exakta längdhoppet mäts. Tycker många gånger det känns trist när ett jättelångt hopp blir underkänt bara för att den yttersta spetsen på skon överskrider en given linje.
Förändringar av idrottsgrenar är initialt ofta känslosamma; nej, usch och fy brukar vara den första reaktionen. Har i starkt minne hur det var när backhopparen Janne Boklöv introducerade den så kallade V-stilen. Nej, usch och fy skrålade hoppare, tränare och andra inblandade. Det blev också låga stilpoäng när hoppsättet tillämpades eftersom det bröt mot det gällande regelverket. Men tongångarna förändrades, regelverket justerades och idag är V-stilen vedertagen och det blir inga poängavdrag.
Undrar om inte disciplinen längdhopp också kommer genomgå en förändring och "plankan" blir förpassad till muséet.
Nattcup i Trollhättan stod på kvällens program. Jag och barnbarn #2 åkte dit och det visade sig att vi var de enda från VSK som mötte upp. Nu var det inte så många andra, bara omkring 15 startande. Helt klart är att denna aktivitet inte lockar på samma sätt som tidigare år. Kanske har svårighetsgraden blivit för svår eller så avskräcker vintervädret. Nu var det huvudsakligen barmark men sankmarkerna var blöta och minst sagt iskalla.
Det hjälpte inte att ha en nyinköpt ljusstark pannlampa. Den fungerade perfekt men jag gjorde ett misstag (läs slarvade) och var rejält "lost" en bra stund innan jag redde upp det hela.
På hemvägen var det skönt eftersnack med barnbarnet ... kul att kunna dela upplevelser och erfarenheter trots åldersskillnaden på nästan 60 år. Kan aldrig påminna mig att jag hade den typen av dialog/samtal med min farfar ... vi hade inga gemensamma intressen ... men tiderna förändras och det känns så kul att kunna dela fascinationen för orientering.
Kvicksilver, grundämnet Hg med atomnummer 80 och atomvikten 200,59, låter inte särskilt romantiskt, känslofyllt eller stämningsrikt . Presenter som föreslås när man har 47-årig bröllopsdag som alltså benämns "kvicksilverbröllop" är bland annat följande:
Denna dag är det precis 47 år sedan hymens band knöts på lördagseftermiddagen i Mölndals kyrka.
Skogssporten var naturligtvis inblandad. En tidigare klubbkompis i OK Gipen, Annelie, jobbade på bank. En av arbetskompisarna var Nygårdstjejen Gunilla Österberg. När klubben hade årsfest i slutet på november 1975 bjöd Annelie med Gunilla. Några månader senare inledde hon sin orienteringskarriär och så blev det äktenskap.
Mycket har hänt under 47 år. Massor av kontroller har passerats. Många resor runt om i världen. Boende i Lilla Edet, Tibro och Vänersborg. Jonas och Martin som hittat mysiga och driftiga tjejer och fyra barnbarn som är på hugget. Vilken tur att orientering finns och fanns som ledde till att jag "spikade" världens toppentjej!
Så var det uppvaktningen ... gummibåt - njaa ... filmen från 1986 - äähh ... katt - nix! ... surfkurs i England - tänkbart men skulle nog inte uppskattas ... och en kvicksilvertermometer går knappast att få tag i nuförtiden. Det får bli 🌹🥀🌹
Idag var det en sanslöst häftig eftermiddag framför televisionen. Efter förmiddagens utevistelse i härligt solskensväder väntade stafetterna i skidskyttarnas VM. De blågula har inkasserat mycket tvivel och undergångstankar efter de inledande medaljfattiga dagarna. Den tidigare förbundskaptenen Wolfgang Pichler satt exempelvis igår i TV:s expertsoffa och klankade ner på det mesta. Han hade egentligen inte något till övers för någon.
Åkarna hade naturligtvis revanschtankar och fick också revansch genom silver för tjejerna och guld för killarna. Oj, så sanslöst det var att följa slutsträckan för herrarna ... så spännande ... så dramatiskt ... så häftigt! Antar att guldet smakade alldeles extra gott!
Undrar naturligtvis så där i förbigående vad Wolfgang Pichler tänkte och tyckte. Igår gav han det svenska laget och dess ledning rådet att gå ut och ta en öl ... det brukar vara bra när man ställt till det, klantat sig och vill svälja förtreten. Vet inte om de blågula följde rådet men om Wolfgang nu lever som han lär sitter han ikväll och intar inte bara en öl, det brukar ju vara bra när man ställt till det, klantat sig och vill svälja förtreten.
Imorgon avslutas VM:et med masstarter men det blir förmodligen ingen TV-koll ... när det är barmark måste man ta tillvara alla tillfällen när det bjuds på orientering. I Göteborg arrangeras Vinterrace med omkring 150 startande inklusive två från Vänersborgs SK.
I tisdags var snöhögarna gigantiska på hemmaplan ... idag, efter nästan ett dygns regnväder och 6-7 plusgrader, minskar de snabbt i omfång. Oj, vad de omväxlande väderförhållandena har präglat dagarna under lång tid nu. Skidentusiasterna suckar uppgivet likaså orienterarna.
Gymmet har varit välbesökt och det är nog inte bara en effekt av uttalade nyårslöften utan också en följd av nyckfull nederbörd, blåst och gradantal ... man vill helt enkelt inte vistas utomhus!
Skidskytteentusiasterna är inte heller glada dessa dagar efter mediokra VM-resultat. Kollade in gårdagens eftersnack i SVT ... många var de hårda orden och åsikterna. Den tidigare förbundskaptenen Wolfgang Pichler fick "frispel" och sågade det mesta. Det är alltid uppfriskande med ärliga och uppriktiga åsikter. Dock präglades hans inspel mer av frustration, ilska och djup besvikelse än av eftertanke, reflektion och begrundan. Det var faktiskt bara ett år sedan de blågula fixade till hela 11 VM-medaljer. Att i det perspektivet såga det mesta från förbundsledning, tränare och ledare samt allehanda landslagssatsningar är inte trovärdigt. Man undrar om karln egentligen är besviken över att inte längre vara anlitad och en del av ledningsteamet.
Min egen hemmasnickrade reflektion är att "misslyckandet" huvudsakligen är en psykologisk/mental reaktion på hysteriska förhoppningar och förväntningar från entusiaster och media. Under lång tid har exempelvis Sveriges Television trissat upp och hissat upp önsketänkandet till oproportionerliga nivåer. Helg efter helg har det "krävts" toppresultat.
Åkarna har helt enkelt inte mäktat med denna uppmärksamhet. För varje intervjufråga man får triggas tankar och funderingar igång ... tankar och funderingar om kommande resultat och medaljer ... tankar och funderingar som flyttar fokus från det centrala och grundläggande; att skjuta mitt i prick och åka fort.
Gissar att de bästa typ norrmannen Johannes Thingnes Bø tänker ungefär så här: jag kan/ska bara fokusera på och påverka det som sker innan jag passerar mållinjen ... det är ingen idé att innan dess fundera över resultat, placering eller medalj ... det är heller ingen idé att under loppet fundera på vad konkurrenterna gör och presterar.
Det man ger energi/tankar/fokus växer ... låt rätt saker växa!
För några dagar sedan var tanken att under tisdagskvällen dra till Sjuntorp för deltagande i orienterarnas Nattcup, men ... det fortsatte att snöa och det var långt ifrån måttliga mängder. Barnbarn #2 ringde vid lunchtid och vi var rörande överens: vi skiter i det! Alltså blev det inget test av den nyinköpta pannlampan, den får bida sin tid.
Men det var ändå ett 10-tal från närområdet som valde att delta. Dock trist för arrangörerna som lagt ner tid och kraft på arrangemanget.
Det blev istället alternativ träning för farfar och barnbarn. Den äldre unnade sig ett spinningpass på gymmet medan junioren planerade en löptur. Han har under det gångna året skjutit i höjden och löpstyrkan har utvecklats. Löpsteget är nu riktigt kraftfullt och långt ... han matchar snart storebrorsan!
Till hösten försvinner han från Vänersborg och detta till idrottsgymnasiet i Jönköping. Säkert kul och utvecklande för honom. Dock decimeras ungdomsgruppen på hemmaplan då några pluggar och tränar på annan ort. Nu blir det tre juniorer från den egna klubben som är "frånvarande" och det kommer sannolikt sätta sina spår.
Termometern visade fyra minusgrader och det spöregnade under måndagsmorgonen. Gator, gångbanor och bilar blev täckta av ett islager. Naturligtvis ingen höjdare att förflytta sig utomhus vare sig med bil, cykel eller till fots. Istället roade jag mig med att förädla några kilo frysta blåbär som plockades för ett halvår sedan. Det blev ett antal syltburkar och innehållet ska konsumeras till frukostens "oatmeal".
Kvällen var avsatt för ett årsmöte med orienteringsklubben. Det var några år sedan jag närvarade men i år föll det på min lott att vara på plats. Gunilla var upptagen med kortspel ... bridgeafton!
Jag värmde upp med ett spinningpass på gymmet och hade bestämt att promenera till Skidstugan där årsmötet gick av stapeln. Ett sträcka på omkring tre kilometer. Förmiddagens regn var nu utbytt till ymnigt snöfall ... oj vilka mängder som dröste ner och det handlade om snöpulsning.
Omkring 10 procent av klubbens medlemmar hade mött upp och det blev en lugn tillställning. Verksamhetsberättelsen skvallrade om nedgång i tävlingsverksamheten och detta för tredje året i följd. Illavarslande ... mycket!
Men som många gånger i ideella organisationer är nedgång i verksamheten positivt för ekonomin. Årets resultat blev ett överskott och kassakistan fylldes på. Tack vare arrangemang som exempelvis Vårruset samt många ideella insatser är det ekonomiska läget gott. Men det gäller att vara på sin vakt. Driften och de löpande kostnaderna för klubbanläggningen "Skidstugan" är stora, oproportionerligt stora i relation till hur lite anläggningen utnyttjas. Dock har flertalet åtgärder vidtagits under det gångna året för att minska driftskostnader ... bra!
Ett annat bekymmer är svårigheten att besätta styrelsen, ordförandeposten är vakant och det var med nöd och näppe styrelsen blev komplett. Någon valberedning kunde inte heller väljas och därför blir det ett extra årsmöte senare i år med en enda punkt på föredragningslistan; val av valberedning inför nästa ordinarie årsmöte. Nu är det upp till mig och alla andra medlemmar att agera.
Hade förberett mig inför mötet genom att försöka driva på och verka för två saker:
- Nej till avgiftshöjningar i tränings- och tävlingsverksamheten.
- Avsättning av medel i budgeten för revidering och uppdatering av kartor.
Klokt nog fanns det inga propåer eller motioner om avgiftshöjning och inte heller var det några invändningar om pengar till kartproduktion.
När jag traskade hemåt efter mötet i ännu högre snödrivor slogs jag av en tanke: har vi i VSK slutat att drömma om och längta efter lockande och kittlande utmaningar ... har vi tappat sugen ... hur vända vill-ej-kraft till viljekraft?
Det blev mycket skidkoll igår eftermiddag och kväll ... skidskytte-VM och längdtouren som höll till i Kanada. Missflyt för skidskyttarna då det inte blev någon medalj utan istället en del missmod och funderingar kring vad som inte funkade denna dag. SVT:s alla bisittare och tyckare spädde på bedrövelsen med sina analyser och detaljfrågor vid intervjuerna som förmodligen skapar ännu mera huvudbry och grubblerier. Jag tror att för mycket analys lätt kan leda till paralys ... alltså oförmåga till handling och konkreta åtgärder.
Roligare var det för längdlöparna och det var mäktigt när Frida Karlsson spurtade ner konkurrenterna. Dock var det inte så roligt att följa de två långloppen med gemensam start. Sex varv kördes på banan och som vanligt var det först på slutvarvet som det blev lite pulshöjning för åskådare. Huvuddelen av loppet är egentligen en ganska trist föreställning även om kommentatorerna höjer rösten och försöker göra allt för att invagga oss tittare i någon form av tro att det är spännande och rafflande. Dock är det skönt att sitta och slökolla med en förmiddagsorientering i benen ... det gör inget om man slumrar till då och då. Man går oftast inte miste om något.
Omkring 100 löpare mötte upp idag på Vinterracets finaletapp. Den egna klubben arrangerade men varken jag eller Gunilla var involverade utan vi kunde helt gå in för det egna tävlandet. Gårdagens isvinterförhållanden var borta, idag var det bara någon minusgrad och ett halvdecimeterhögt snötäcke i Ursandsskogen nordväst om Vänersborg.
Juniorerna Edvin och Johan hade lagt härligt utmanande och kul banor. Det underströks genom alla positiva kommentarer i duschen och bastun efter loppet. Lika många positiva kommentarer fälldes över "gofikat" som stod till buds.
Traditionsenligt fanns också försäljaren SM-sport på plats och flertalet passade på att investera i utrustning inför kommande tävlingssäsong. Så också jag. Min omkring 15 år gamla åldersstigna pannlampa har nu degraderats till reservförrådet. Den fungerar fortfarande men ljusstyrkan och olika funktioner tillhör det förgångna enligt barnbarn och andra initierade. Ska bli spännande att testa den nya kommande tisdagskväll om nu inte snömassorna vräker ner. Prognoserna är tyvärr illavarslande. Planen är dock att en deltävling i närområdets Nattcup ska avgöras i Sjuntorp några mil sydost om Vänersborg.
Det blir ingen mer fysisk aktivitet denna dag. Istället blir det några timmar framför TV:n för koll på skidskytte-VM samt längdlöparnas uppgörelser i Canmore, Kanada. Var där en höstvecka för några decennier sedan och drar mig till minnes hur sanslöst vackert det var när växtligheten antog höstskrud.
Med förhoppningar om ett nästan snöfritt Ruddalen i Göteborg rattade vi under tidig förmiddagstimma igår söderut. Men, men ... ju mer vi närmade oss desto mer blev vi varse att det hade snöat rejält under natten som gått. Gatorna var snömoddiga och terrängen vitklädd. Shit, shit ... nu blir det löp i snö ... inte så kul! Men solen visade sig från en blå himmel, luften var krispig och löpvädret kunde klassas som toppen.
Som vanligt svåra och utmanande banor i den kuperade och detaljrika terrängen. Dock gjorde jag en dundertabbe; läste fel på kartan och hoppade över en kontroll. Funderade på att bryta loppet men så dök FINAO-ramsan upp i skallen ... Failure Is Not An Option. Stötte på utttycket för snart 10 år sedan då vi hälsade på yngsta sonen som jobbade i Houston, Texas. Vi kollade då in allt intressant om månlandningar på Space Center och uttrycket var något av ett mantra ... att misslyckas är inget alternativ!
Att bryta loppet var alltså inget alternativ så det var bara att vända tillbaka och göra om. Det tog naturligtvis extra tid men väl i mål kändes det bättre än att det i resultatlistan skulle stå "Utgått".
Orienteringsklubben har ett avtal med Friskis-gymmet i Vänersborg där man hyr in sig i lokalerna och med en instruktör. Det handlar om gruppträning med olika teman. Igår kväll stod "Cardio Mix" på programmet. Ett upplägg med tiotalet konditionshöjande stationer som genomfördes under en timma inkluderande uppvärmning och stretching efter passet.
Flertalet av deltagarna utnyttjar sedan tidigare anläggningens träningsmöjligheter men igår svettades man tillsammans med OL-gänget. Det blir ytterligare några träningspass på onsdagskvällar innan tävlingssäsongen kör igång.
Läste en krönika skriven av Åke Stolt på idrottensaffarer.se som inleddes med nedanstående rader.
Det mullrar i leden. Det som befarades har inträffat. Fredrik Reinfeldt sköter det stora reviret Svenska Fotbollförbundet med vänster hand och efter att ha gjort sina plikter för de övriga åtta styrelser där han arbetar. Och sitt eget företag.
Han ställer in möten, kommer inte till möten och på förbundet hopar sig bekymren. Precis som befarat; han trodde att Svenska Fotbollförbundet var som vilket företag som helst där styrelsen bara behöver se till att vd:n göra sitt jobb.
Jag har ingen aning om hur det egentligen förhåller sig men känner igen kritiken och retoriken från åren när jag var yrkesverksam. Mötte flera idrottsorganisationer både på förbunds- som föreningsnivå som hade rekryterat en namnkunnig/känd företrädare med ett brett kontaktnät. Oftast satt han (det var då oftast en han) i flera styrelser och gled från det ena mötet till det andra alltid med en fläkt av brådska och måste-skynda-mig.
På konferenser, rådslag och allt vad det heter deltog man inte hela tiden, antingen kom man sent eller lämnade tillställningen före alla andra. Efterhand började det knorras och ett missnöje i leden kunde anas. I min yrkesroll kallades jag in för att "medla" och jämka samman olika intressen. Det lyckades ibland men då och då handlade det om avgång och utträde.
Efter ett uppdrag för snart två decennier sedan skrev jag i en rapport:
Organisationer är olika. Företag leds av speciella grundantaganden och intentioner på samma sätt som ideella organisationer styrs av sina. Med jämna mellanrum agerar ledare, ledning och företrädare, och kan då blanda ihop styrsystem som råder i olika världar; kommersiella, offentlig sektor eller folkrörelser. Aktörer från den kommersiella världen som engagerar sig inom den ideella sektorn, väljer mer eller mindre medvetet att styra ideella organisationer på samma sätt. På samma sätt kan ledare präglade av folkrörelser agera på samma sätt inom den kommersiella sektorn. Uppvaknandet brukar bli omilt när man konfronteras med verkligheten.
Slutsatsen som då fastslogs gäller uppenbarligen också idag. Förstår att det är frestande för organisationer att ha en "kändis" i förarsätet, förhoppningarna och förväntningarna brukar vara såååå stora. Men när vardagsrutinen inträder blir det oftast en annan ton i skällan.
Så med erfarenheten som utgångspunkt gör jag ett inspel till valberedningar i ideella organisationer: rekrytera en företrädare som är synnerligen besjälad och uppfylld av förbundets ändamål ... säkerställ också att hon/han kan avsätta den tid som behövs för "ämbetet"!
Efter gårdagskvällens spinningpass inomhus lockade det med en tur på mtb:n utomhus under sen förmiddag. Visserligen var det några minusgrader men vägar och gångstråk var torra och det har varit snö- och isfritt några dagar.
Extra varma och vindskyddande kläder togs på och så bar det iväg. Härligt, härligt var det men ... när det bar hemåt igen började små små snökorn falla. Förträngde snabbt tankarna om att det var snö på gång. Men halvannan kilometer senare var det ingen tvekan, ett rejält snöfall strök fram över nejden och snabbt blev barmarken snötäckt ... inte så kul!
Trodde, hoppades och önskade för några dagar sedan att vintern skulle vara över och såg framför mig en tidig vår med mycket värme och sol men så blir det tydligen inte ... bara att gilla läget!
Ska trösta mig ikväll med ett pass på gymmets löpband. Väljer det rörliga underlaget med en TV-skärm där man själv kan välja vilken vy och terräng man springer i typ backig landsväg, slingrig alpstig eller kalfjäll i sommarskrud. Vid närmare eftertanke blir det nog en tur genom skir bokskog utan en enda snöfläck och absolut inte en endaste liten snöflinga i sikte.
Vinterracets nästsista omgång avgjordes under söndagen i de centrala delarna av Ljungskile. Över hundra löpare mötte upp och kämpade på i uppförsbackar och över gräsytor. Banorna var mycket löpbetonade och lagda utifrån premissen att det skulle vara snörikt denna söndag... men så var det inte.
Utgångspunkten var Skarsjövallen, Ljungskile SK:s hemmaarena. Den har haft olika namn genom åren; H.A. Bygg Arena, Starke Arvid Arena och Markbygg Arena och detta beroende på vem som sponsrat. 2020 spelade Ljungskile SK i Superettan men numera är det Ettan Södra som gäller.
Eftersnacket i LSK:s klubblokal kretsade naturligtvis kring skadeläget på olika fronter och funderingar om vårsäsongen som kör igång i början på mars. Alltså precis samma spörsmål som alltid avhandlas vid ett Vinterrace i februari månad ... the same procedure as every year!
Denna helg var skid- och skidskyttefri ... inga tävlingar att kolla in via TV:n som annars är brukligt under vintermånadernas helger. Istället blev det tillredning av kommande veckas utbud av chiapudding, oatmeal och ingefärashots. Produkter som intas varje frukost med antagandet och uppfattningen att det ska vara nyttigt och hälsosamt på något sätt. Några tydliga vetenskapliga belägg för detta finns inte men man ska inte underskatta placeboeffekten. Därför är det bara att slicka i sig sörjan och skölja ner det hela med den syrliga och diskvattenfärgade shoten.
